Sitter och käkar slowfoodköttgryta med ris och diskuterar löpning och livet och allt däremellan tillsammans med familjen, vår inneboende kinesiska och vår, dagen till ära, temporärt inneboende, svensktalande australiske Sverigelöpare.
Innan middagen hade jag varit och mött upp honom vid SRs lokalredaktion där han precis blivit intervjuad och lotsat honom genom vår lilla stad till hemmets lugna vrå. Det var för övrigt kilometer 70 till 74 får Andrews del idag.
Andrew är en skön kis. En modest man med ett varmt hjärta och ett härligt smajl. Att hysa in honom här över en natt var ett självklart val. Ett projekt som hans bara måste supportas. Hans resa, som han precis alltså påbörjat, är något som verkligen lockar tanken och något som jag själv gärna skulle göra om jag haft en kropp som tålt belastningen.
Inför morgondagens etapp bunkrade vi upp med diverse livsmedel som vi hittade i den lokala ICA-butiken. Att det snart är påsk såg Andrew som något väldigt positivt, då påskgodisägg är den ultimata löparmaten. Åtminstone för en australiensare.
6 kommentarer:
Hur mycket löpning blev det för skåningen då? =)
Roligt projekt även om jag hade nog lugnat mig en månad till innan jag hade gett mig ut på den om jag var honom =)
Dunceor: Det blev 34,7k i lugnt och fint tempo; typ 7:10 på vägen ut, 6:10 hem. Precis landat och känner mig glad, nöjd, "saltig" och lite småhungrig. En dusch och en rejäl lunch kommer att sitta som en smäck.
Krya på förkylningen!
Det ser riktigt, riktigt trevligt ut - trots vädergudarna!
bureborn: Hehe. Ja det var det. Och ännu trevligare var det idag, med gemensam frukost och sedan 17,5 kilometer tillsammans innan jag blev tvungen att vända hemåt... Vilket skönt projekt han dragit igång, den där australiensaren som pratar fantastisk svenska på klingande dalmål. Hoppas innerligt att han fixar det! :-)
Det ultimata sättet att färdas, "jag bor hos dig, så får du bo hos mig". Fast då bör man kanske ha lite social kompetens.
Påskgodis som långpassenergi får mig att minnas min kanske starkaste löpning någonsin, ett mastodontpass våren 2007 på 43 km med två kilometers snaskpaus efter tre mil och sedan pigg avslutning. Ack ja vad tiden går.
jumper: Äh, social kompetens och social kompetens... Jag vet inte om det behövs löpare emellan. Man har ju intresset som förenar och det räcker nog långt. Mycket långt. Andrew var både artig och trevlig och integrerades fint i resten av gänget här i huset; familjemedlemmar, inneboende kinesiska och katt.
43k godispass låter... Godis! :-)
Och mina 35 dagen efter med Andrew var inte mycket sämre. Mer om det i ett helt annat inlägg...
Skicka en kommentar