torsdag 17 januari 2013

Ett kärt återseende



Och då pratar jag inte om snön. Eller min avbildade nuna. Utan det faktum att bilderna ovan togs klockan 11.52. I tisdags. Således lunchlöpning! Jaouza! Har äntligen blivit färdig att ta upp den rutin som jag under två års tid nere i Lund höll fast vid; ett härlig dagsljuspass varje tisdag klockan 11.15. Då oftast i sällskap med Kalle (aka Dunceor). Och/eller J. Och/eller HP. Nu ett pass mol allena vilket kanske är som sig bör för den Lonesome Runner man tror sig vara.

lördag 5 januari 2013

Inspirerande möten

Höllviken. Tallar, sand, hav, vackra hus. I ett av dessa en löpande husvakt. Och ett par hundar. Icke löpande. Så vitt jag förstod. Kom dit ombytt och redo. Drog iväg med husvakt Ingmarie. Hundarna fick vila.

Underbara samtal, underbara vyer, underbar löpning och underbart att få springa utan smärta i varken tå, fot eller någon annanstans. Asfalt, grus, gräs, sand. Trippar fram. Konstant surrande om väsentligheterna i livet. Stannar ett par på stranden. Överräcker kameran för dokumentation av oss som genomför denna härliga löpning. Studsar vidare.



Anländer huset efter en timme och en kvart. Magen kurrar. En snabb dusch och sedan en välsmakande veggolunch i härligt sällskap. Katarina Cykelmygg och Sara har gjort entré. Lång lunch. Inspirerande samtal. Tackar och bockar. Far hem diagonalt tvärs över landskapet med frid i sinnet och en skön känsla av vänskap och godhet med mig.

Det här gör vi om!

Bokslut 2012

Benets bokslut för löpåret 2012. Håll till godo.

Årets kallaste: Fyra grader, ihållande regn och 19 m/s i byarna. Välkommen till svensk sommar och trettiofjärde upplagan av Stockholm Marathon. Har aldrig frusit så mycket som jag gjorde några minuter efter målgång. Kroppen slutade helt att fungera och jag är fortfarande förvånad att jag till slut lyckades få av mig de blöta kläderna och få på mig torra dito. Den varma duschen på hotellet var nog den dagens höjdpunkt. Jämte det runners high som infann sig vid 18-passeringen och den överraskande sluttiden; 3.27.22 och nytt marathon-PB med över sju minuter.

Årets varmaste: Tänkt som ett lite längre långpass (+30k) några veckor innan Berlin gav jag och herr Åberg oss ut på något som var tänkt att bli en riktig kalaslöpning på en av världens vackraste platser; norrut längs kusten på Österlen från Stenshuvud till Yngsjö. En plötslig värmebölja skruvade dock upp temperaturen till årets absolut högsta i området (32 grader i skuggan) och det slutade med en DNR (did not reach). Blev tvungen att ringa efter frun 5k från målet smått vimmelkantig av den tryckande värmen som jag var helt ovan vid och alldeles för dåligt förberedd på. Puh!

Årets snabbaste: Berlin. Ytterligare ett marathon-PB för året; 3.23.33. Fantastiskt kul!

Årets jämnaste: Berlin. Det skiljde inte mer än 8 sek/km mellan den snabbaste och långsammaste "femman". Kanske var framgångsfaktorn just det extremt jämna tempo som jag lyckades hålla. Verkar ju faktiskt som att farten var helt rätt inställd. Kunde hålla tempot ända in i mål, men hade inte mycket krafter kvar då jag äntligen fick stanna.

Årets längsta och lerigaste: TEC 50 miles. Stefan Mannings redan klassiska is-lervällingsbilder säger det mesta.

Årets mest paradoxala: Att sitta på middagen kvällen innan TEC tillsammans med många andra av deltagarna och känna sig lite halvmesig för att man bara skulle springa "halva" sträckan. 8 mil.

Årets mest romantiska: Fruns idé om att kliva upp mitt i natten på självaste bröllopsdagen, fara ner till stranden för att möta soluppgången och i det rödrosa sommarmorgonljuset tillsammans springa i daggvått gräs ovanför vit sandstrand ger rejält utslag på romantikmetern.

Årets lyxigaste: Fyra fantastiska gästgifverier, fyra fantastiska lyxmiddagar, fyra fantastiska löpdagar med helt fantastiska människor i helt fantastiskt väder och helt fantastisk natur är bara ren och skär lyx. Och stavas TSGUE.

Årets mest spontana: Milspåret. I Stockholm i jobbärende. Hamnade ute vid Djurgårdsbrunn för att träffa Carina som jag tänkt springa en runda med. Fick springa med henne. Och typ tusen till. Stapplade runt de två halvmilsvarven i värmen på typ 43 minuter och knallade sedan med den erhållna gulgröna tröjan över Gärdet i den ljumma försommarkvällen.

Årets smile: Min frus glittrande leende under årets upplaga av Göteborgsvarvet då hon passerade 18-skylten där jag stod och tjoade.

Årets glada överraskning 1: Fruns bokning av vandrarhemmet i Göteborg till nästa års Varv redan vid utcheckningen efter årets lopp.

Årets glada överraskning 2: När två kompisar hemifrån spontanåkte ner till Berlin för att heja fram den långe.

Årets supporters: Jumper som knallade TEC-banan i motsatt riktning och high-fivade och applåderade varje gång vi sågs och alla ni som tog er ut på Stockholms gator för att heja under maran i det helt galet sjuka vädret den 2:a Juni.

Årets service: Den klanderfria insatsen från Linneaner, Maria Vindruva och andra under årets TEC

Årets bästa backträning: Semesterveckan i Camp de Mar med omnejd på Mallorca strax innan Berlin. Backar vart man än skulle. Perfekt för en som annars nästan aldrig tränar löparmusklerna på sluttande plan.

Årets klantigaste: Halkandet på en blöt sten vid ett av baden på Mallorca som resulterade i en ond tå och många veckors ofrivilligt löp-uppehåll

Årets snöpligaste: Född en vecka för sent för att redan ha kvalat in till Boston marathon 2014

Årets sista: Nyårslöpningen. I år för tredje gången i rad. Och lika trevligt och mysigt som alltid!

Årets trippmätare: ...stannade på 1739,8 löpta kilometer. Inte riktigt de 2000 som jag hoppats på. Mycket beroende av den klantiga skadan jag ådrog mig i tån under senare delen av året.

Summa summarum: Ett förbannat härligt löparår som får mig att med stor entusiasm blicka framåt mot 2013 och de härliga utmaningarna som väntar då!

- "Var ställde jag glaset?". "Ah! Där!". SKÅL!