torsdag 17 januari 2013

Ett kärt återseende



Och då pratar jag inte om snön. Eller min avbildade nuna. Utan det faktum att bilderna ovan togs klockan 11.52. I tisdags. Således lunchlöpning! Jaouza! Har äntligen blivit färdig att ta upp den rutin som jag under två års tid nere i Lund höll fast vid; ett härlig dagsljuspass varje tisdag klockan 11.15. Då oftast i sällskap med Kalle (aka Dunceor). Och/eller J. Och/eller HP. Nu ett pass mol allena vilket kanske är som sig bör för den Lonesome Runner man tror sig vara.

5 kommentarer:

Ingmarie sa...

Härligt! Det där det är livskvalitet!Men shit vad jag saknar havet....

Benet sa...

Du får helt enkelt flytta ner! Japp, så får det bli!

bureborn sa...

Härligt att du har möjlighet att lunchlöpa igen! Så klokt att ta tillvara på dagsljuset, och dessutom jobbar man ju så mycket bättre efteråt.
Tack för att du påminde mig om att man faktiskt kan springa på lunchen!

Dunceor sa...

Jag saknar våra lunchpass också och motivationen och suget efter springa på lunchen har sjunkit markant.

Benet sa...

bureborn: Hittills i år har det bara blivit denna enda gång. Helt galet att det kan komma så mycket i vägen för något som ligger inplanerat i kalendern. "Ivägtvingad" på kundmöte som ersättare för sjuk kollega, Stockholmsresor, förkylningskänningar. Är det inte det ena, så är det det andra, men skam den som ger sig! :-) Har du kommit ut någon lunch i år??

Dunceor: Ja, om det är något jag verkligen saknar från Lundadagarna så är det vår stående löpning 11.15 på tisdagarna. Det var som balsam för våra stressade mjukvarusjälar!