tisdag 28 juni 2011

Skulle jag klä i badmössa?

Klockan visar 04.55 när ”dags-att-stiga-upp”-hymnen ljuder från telefonen. Muntorrheten påminner mig om att det dracks lite vin inne i Monaco igår kväll. Nåja. Det får vara som det är med den saken. Smyger upp ur sängen och stänger till dörren för att inte väcka resten av familjen. Dricker ett stort glas vatten och klär på mig de redan framlagda löparkläderna. Går så snabbt på sommaren. Älskar det! Packar ner badbyxor, handduk, extra tröja och torra kallingar i en ryggsäck och trippar ut i den dunkla, men redan varma och sköna söndagsmorgonen här på den franska rivieran.


Koden till grinden har bytts under natten och jag får inte rätt på de minnesfragment av den nya som ligger omkringslängda uppe på hjärnkontoret. Blir tvungen att springa tillbaka till receptionen och får där som tur är tag på en nattvakt som överräcker en liten lapp med den nya koden. Siffrorna var desamma som jag provat, men de två sista hade jag vänt ordningen på. Mög. Klockan går och starten närmar sig.


Känner mig lite småstressad. Vet att jag har nio kilometer till mitt mål och hade tänkt att hålla ett riktigt lugnt och behagligt tempo, typ 6:00, men på grund av kod-strulet ligger jag på lite hårdare och landar på drygt fem minuter per kilometer istället. Jag vill ju inte missa start-tutan. Och jag vill ha så pass gott om tid att jag kan hitta en schysst plats att stå på för att på relativt nära håll se sardinstimmet ge sig iväg. Har ju ingen aning om hur mycket folk som kommer att stå och titta. Vet ju inte ens hur många som kommer att vara med och tävla. Kan det vara 1000? Eller 2000?




Löpningen går fint. Lugnt och skönt på vägarna. Solen går upp så sakteliga och jag börja se tecken på att något är på gång i stan då jag närmar mig Promenade des Anglais västerifrån. En polisbil med tända saftblandare agerar eskort för en lastbil fullastad med koner som ställs ut på gatans ena tre-filiga körfält. En stund senare drar en kortége av mc-poliser förbi. Hur många var de? 50? 100? Trafikinformationsskyltarna visar vad som är på gång idag och berättar att ”la Promenade” kommer att vara helt avstängd längre fram.


Möter, trots den arla timmen, en ansenlig mängd löpare. Något jag även upplevde både igår och i förrgår då jag sprang längs kusten västerut från Saint Laurent du Var. En enorm kontrast mot exempelvis Wroclaw, Polen där jag fick en känsla av att folk såg mig som en alien som kommit bort från moderskeppet som landat utanför stan och nu irrade planlöst över gator och torg för att desperat försöka hitta tillbaka. Här, längs vattnet på den franska Rivieran, känner jag mig som en del i ett större löparsammanhang. Som om jag är med i ett spontanlopp med hundratals deltagare som pågår från tidig morgon till sen kväll.


Snart framme nu och jag hör dunkande musik och en speaker som på upphetsad franska, varvad med ”fransk” engelska verkar försöka få igång den fest som alldeles strax ska dra igång. Vattnet ligger blankt och stämningen som verkar råda känns till och med så här på avstånd smått magisk.




Efter 45 minuter är jag på plats. Smått svettig glider jag in i start/mål-området och försöker bilda mig en uppfattning om var jag bör stå för att bäst kunna se det som står för dörren. Det är ganska mycket folk i området, men inte så mycket att det är problem att komma fram. Ställer mig först uppe på vägen där jag får en bra överblick av stranden, men känner att jag inte kommer tillräckligt nära för att kunna insupa lite av den spända förväntan (nervositet?) som säkerligen råder hos deltagarna.


Tar därför en av trapporna ner till stenstranden och hamnar alldeles intill staketet som separerar deltagarna från publiken. Fascineras av mängden neoprenklädda människor med likadana badmössor (blåa för killarna, rosa för tjejerna). Försöker ”se” vad de olika deltagarna tänker men lyckas inte. De ser överlag förvånansvärt avspända ut. Klockan närmar sig 06.30, musiken dundrar på, speakern gör allt för att få igång både publik och tävlingsdeltagare, men badmössorna på stranden är relativt sammanbitna. De behöver givetvis spara på varenda kalori de kan. De har mellan 8,5 och 16 timmar av extremt hårt fysiskt arbete framför sig. De ska, alla 2500, ge sig iväg på något som garanterat kommer att bli ett bestående minne för resten av deras liv.



video



Då start-tutan ljuder rusar ”IronMan France”-deltagarna ut i vattnet och påbörjar den 3,8 kilometer långa vattenfärden. Havet fullkomligt kokar av vevande armar och sparkande ben. Det är svårt att urskilja individer i stimmet av simmare och jag tänker på hur det skulle kännas att själv befinna sig mitt i detta extremitetsfäktande inferno. Förhoppningsvis hade jag varit så pass förberedd att paniken inte blivit så stor som den är just nu i min fantasi.




Letar mig upp från stranden när de sista deltagarna äntrat vattnet och letar upp ett morgonöppet café för intagande av en äkta fransk frukost; kaffe, juice och croissant. Skippade dock ciggen som enligt uppgift annars ingår i den normala frukostdieten. Flanerar runt området och får en skymt av ledaren, en belgare, som kommer springandes upp ur vattnet efter drygt 50 minuters frenetiskt simmande. Han håller sprintfart bort mot cykeln vilken han i nästa ögonblick far iväg på i en sinnessjuk hastighet. Strax efter kommer tre av hans huvudkonkurrenter som också håller ett rent ut sagt ofattbart tempo. 18 mil i de Provencalska bergen väntar. Innan den avslutande marathonlöpningen tar vid. 42195 meter som kommer att springas som fyra stycken tur- och returslingor västerut längs Promenade des Anglais i stekande mitt-på-dagen-solsken. Have fun boys and girls!




Själv drar jag mig en bit bort för ett efterlängtat morgondopp innan jag löpandes ger mig hemåt med en fundering som inte riktigt vill släppa: ”Man kanske skulle skaffa sig en riktig hoj. Och badmössa”.


9 kommentarer:

mary sa...

vad härligt du verkar ha det!

Benet sa...

mary: Hade. Tillbaks till gruvan idag... :-)

Dunceor sa...

Japp bara skaffa en riktig hoj och sen kommer över till grannlandet så kör vi triathlon i augusti!

Roligt att få se en Ironman på plats. Jag hade tänkt vara åskådare till Challenge Copenhagen som också går i augusti (dagarna runt det andra triathlon som jag är intresserad av att själv ställa upp i).

bureborn sa...

Härlig läsning!Vilken kanonmorgon!
Morgonjogg I(nåja löpning), lite tävlingsnerver och så en croissant på det. Blir lite lagom avundsjuk, även om jag är rätt nöjd med min egen daggkyssta morgonjogg och filtarrik med tunnbröd.
Och det är klart att du ska köpa cykel och badmössa! Du skulle vara jättesnygg i badmössa!

jumper sa...

Nja, jag föredrar nog en Benet i traditionell löparkeps (läs: "Nej inte en till som går ner sig i triathlonträsket" )

Benet sa...

Dunceor: Ja, själva upplevelsen från åskadarplats var riktigt cool! Det är nog den fysiska bedriften som inspirerar och lockar, mer än själva simmandet och cyklandet.

bureborn: "daggkysst" är ett smärtsamt vackert ord som jag tackar för! Och sådana löpningar är bland de bästa man kan tänka sig. Ser otroligt mycket fram emot den snart (8 days to go) förestånde semesterveckan i Åhus då det planeras att bli många sköna morgonjoggar med avslutande havsbad.... än så länge utan badmössa ;-)

jumper: :-D Uppskattar din underbara ärlighet. Som sagt, så tror jag faktiskt att det är mer den enorma fysiska bedriften som inspirerade och lockade då jag smög omkring i IronMan-området där nere på rivieran. Simning och cykling har ännu inte riktigt hittat till mig. Och materialsporter som cykling vetefan om passar mig. Men, man vet aldrig. Kanske man en dag gör det som en one-off? Eller inte. Kanske är ultra i keps mer min pryl?

Masse sa...

Thomas! Det finns ingen återvändo. Du vet,lika väl som jag, att du kommer stå på startlinjen i Kalmar nästa år. Resistance i futile. The force is strong on the tri side.

Anonym sa...

Hej Thomas!

Underbart fin läsning samt bilder!

Jag suktar mest över den franska frukosten... [exklusive ciggen!]. (Detta är min favoritbild!!!:)

Hälsningar till dig och hela familjen från Görel

Benet sa...

Hej Görel. Och Masse!

Blev ingen start i Kalmar i år. Men jag följde er med stor entusiasm och extremt hög impad-faktor. Vem vet, kanske står den där Benet med badmössa på huvet och väntar på att få svälja delar av Kalmarsund något annat år... :-)

Frun hälsar!