söndag 18 december 2011

My precious...es

Löpningen är det minst sagt smått med för tillfället. På grund av den trilskande ischiasen. Der Rücken är alltså lite kaputt gegangen. Och symptomatiskt nog börjar nu även mina favoritlöparprylar vittra sönder.

Först sprack en av mina kära DS Racer framtill. Kastade mig ner i fruns sylåda och rotade fram nål och björntråd och lyckades någorlunda tråckla ihop den igen. Puh!



Sedan gick blixtlåset i bitar då jag skulle dra på min kära vindjacka som, förutom att vara en förbaskat snygg, lätt och skön löparjacka, också är ett fint minne från då det begav sig på ledarskapsutbildning med en (fd?) Linnéacoach på trevliga skånska gårdar.



Kanske kan Tomten fixa blixtlås? Och trilskande ryggar? Ja, det hade varit en julklapp det.

2 kommentarer:

bureborn sa...

Förbaskat trist med ryggen! Hoppas verkligen att bollen skapar lite träningsglädje hemma på vardagsrumsgolvet.
Trist med finskorna och finjackan också. Det är ju för enerverande att snabbskor håller så dåligt. :-(
Men det var riktigt snyggt sytt!

Benet sa...

bureborn: Snyggt? Haha! Ja, det var isåfall mer tur än skicklighet. Och ytterligare isåfall tack vare +1.5-läsglasen... Ja, det är fan inte lätt att bli "gammal" :-)

På tal om träningsglädje så fick jag till ett fint, solitärt mjölksyrepass i nån slags improviserad CrossFit-anda igår. Utomhus i snålblåsten. Riktigt skoj. Och sjukt jobbigt. Magen och ryggen fick veta att de levde. Så ock mina quads och gluteus maximus. Lövely!