torsdag 24 maj 2012

Spontant milspår

Uppe i Stockholm på jobb. Får reda på av Carina att det är en 10k-tävling på Djurgården onsdag kväll... Hmmm? Och jag som tänkt springa en social snack-glass-runda. Ja, vad fasen. Kul att träffa lite folk man känner innan och efter i alla fall.

Buss 69 till Djurgårdsbrunn. Springer på Carina precis vid busshållplatsen där jag och en hel bunke andra löparklädda människor kliver av. Efteranmäler mig och sätter mig i gräset för att montera nummerlapp, chip och sedan softa en stund.



Lite snabb uppvärmning med löpskolning (tack Carina!) och sedan dags för start. En banan, ett snickers och lite vatten är det som utgjort energiintaget sedan lunch. Räcker det tro? Undrar hur det här ska gå? Backigt? Vet ej. Trångt? Förmodligen. Drygt tusen pers i startfållan. Varmt? Ja, ganska. Bra träning inför StM om 1½ vecka om inget annat.

Som förväntat ganska ryckigt och trångt första kilometern. Sedan släpper det och jag gör samma misstag som jag gjort vid ett par andra millopp där det varit lite bökigt och gått lite långsammare i starten; kilometer två springs alldeles för fort. Och sedan är man nästan redo att kasta in handduken. I åtta kilometer!

Känner mig även idag rätt färdig redan efter två, men biter ihop och försöker hålla i. Min Garmin ligger kvar på hotellrummet så jag har ingen direkt koll på farten. Försöker bara hålla ett jämnt och så högt tempo som kroppen min förmår (med det faktum att det är ganska långt kvar malandes i bakhuvudet).

Varvning. Dricka. Ligger till vänster där det bara serveras blått slisk. Powerade, tror jag. Sveper i mig en rejäl klunk i farten. Får sedan stanna efter typ 100 meter och rapa ut den luft som följt med. Lyckas hålla det till en rap, men känner att det lätt skulle kunnat bli mer. Fem kvar nu och in i ett töcken. Försöker hitta en bra rytm i andningen.

Kommer upp jämsides med en tjej som jag även såg precis i början av loppet. Hon ser stark ut och håller ett högt fint steg. Blir att vi följs åt. Samma rytm, samma tempo. I nerförsbackarna glider jag förbi med mina långa ben. Då det planar ut eller går lite uppför kommer hon ifatt.

Springer över Djurgårdsbron och har nu bara 2,5 kvar. Så skönt att vara på väg "hem" mot mål. Fortfarande helt i takt med tjejen som verkar (till skillnad från mig själv) ha detta helt under kontroll. Hon kollar sin Garmin då och då och jag får för mig att hon har en 100%-ig plan och ser säkert detta som en strukturerad uppladdning inför maran om 10 dagar. Själv kämpar jag för överlevnad.

Efter 9-skylten som så äntligen passeras släpper hon plötsligt lite. Jag håller dock i och snart är hon bakom mig. Vet inte hur långt. Vet inte heller riktigt vad som hände men är säker på att jag lär se henne igen innan vi passerar mållinjen. Och mycket riktigt. Då den sista lilla bron vid Djurgårdsbrunns passeras alldeles strax innan mål-"rakan" tassar hon förbi och jag säger (sluddrar): "Jag visste det. Du ser sjukt stark ut! :-)". Har inga som helst ambitioner att försöka kontra utan kämpar för att hålla mig upprätt hela vägen in. Knappar in någon meter på henne och är väl inte mer än tre-fyra meter bakom när jag kliver över den så sjukt efterlängtade målmattan.

Bör ha kommit in på en tid strax under 44 minuter (43.41). Välter i mig det som bjuds. Banan, mer blått slisk och vatten. Mängder med vatten. Återhämtar mig rätt snabbt och tycker, precis som alltid direkt efter målgång oavsett hur jävligt det varit där ute, att "det här var ju riktigt kul". Sjukt, men sant!

Resultat

7 kommentarer:

Staffan sa...

Jaså minsann du var också där i solskenet igår, synd att jag inte fick tillfälle att hälsa på dig!!

tack vare att den sista kilometern var minst en halvmil lång (från 9km-skylten) missade jag PB med några sekunder och var förbannad direkt efter målgång men idag tycker jag nog ändå att 37:51 på den banan är det bästa jag gjort på ett millopp, bättre än de 37:43 jag gjort på bana.

En überlång race rapport kommer först imorgon...

Jocke Hallberg sa...

Hur skönt som helst att "bara råka trilla in på ett lopp" och utan uppladdning springa så bra. Starkt!

10k är en hat/älska distans. Bra mätare på kondition men fan så jobbig. Känner igen din överlevnadskänsla, fick den efter min tokigt snabba första km (vad tänkte jag på!) på lundaloppet. Bygger väl pannben eller nåt :)

bureborn sa...

Äntligen ett inlägg från Benet! Jag saknar dina blogginlägg förstår du.

Fantastisk race-report! Och grymt bra jobbat - vrålgrymt bra!

Själv fick jag också för mig, lite sådär huxflux, att springa en tävling. Visserligen bara 5K, men jag känner igen känslan: tankarna på den inkastade handduken, kampen för överlevnad, det efterlängtade målet och den där sjuka tanken om att det nog ändå var rätt kul. Efteråt. Är vi riktigt kloka egentligen, vi löpare?

Jag hoppas verkligen att jag kan ta mig in till Stockholm nästa lördag och heja på dig!

Ingmarie sa...

Coolt! Grattis till bra lopp. Kommer att gå som tjohejsan nästa gång du har nummerlapp på i 08;a land. :-) jag ska heja så det står härliga till!

anneliten sa...

Härligt! Både sprunget och skrivet. Jag ska heja den 2 juni, men jag vet ju inte hur du ser ut. Antar att du namnet till trots har två ben och det har ju de flesta.

Carina sa...

Härligt Thomas du grymme man!! Kul att du bara hängde med så där utan krusidull!! Och bra blev det.

Ses på lördag!!

Krampårej!!

Benet sa...

Staffan: Jag tyckte mig se en skymt av dig då jag och Carina värmde upp. Men som du swuschade förbi i din fart var det omöjligt att vara säker :-)

Jocke: 10k är inte helt lätt. Man måste ligga på från början. Men inte för mycket. Det är ju ändå 10k man ska orka igenom... 42k är inte heller helt lätt, delvis av helt andra anledningar. Kanske skulle vi "teama upp" och försöka knäcka de där 210 minutrarna med gemensamma krafter??

Bureborn: Du är då alltför vänlig :-) 5k har jag aldrig sprungit "på tävling/lopp". Det måste vara minst lika jävligt som 10. Även om plågan är över på (mindre än) halva tiden. Du bara MÅSTE komma in till "stan" den 2:e. Känns som att jag är i ett STARKT behov av Bureborn-pepp inför det som stundar på lördag!! Please!?

Ingmarie: Tack! Heja?? VAD KUL! Var kommer du att stå? Har du bestämt det någotsånär? Hade varit så fantastiskt kul att ses!

anneliten: Hehe. Ja, två (långa) ben. No 1256 på bröstet. På antingen en vit eller orange (hoppas den nya klubbtröjan hinner komma i tid) Lonesome Runners-tröja, svarta shorts, svart keps.

Carina: Haha! Tack! Ja, det var skitkul! BRA sprunget själv där på GRUS-vägarna ;-)
Synes snart. Väldigt snart!! :-)