Spontant milspår

Uppe i Stockholm på jobb. Får reda på av Carina att det är en 10k-tävling på Djurgården onsdag kväll... Hmmm? Och jag som tänkt springa en social snack-glass-runda. Ja, vad fasen. Kul att träffa lite folk man känner innan och efter i alla fall.

Buss 69 till Djurgårdsbrunn. Springer på Carina precis vid busshållplatsen där jag och en hel bunke andra löparklädda människor kliver av. Efteranmäler mig och sätter mig i gräset för att montera nummerlapp, chip och sedan softa en stund.



Lite snabb uppvärmning med löpskolning (tack Carina!) och sedan dags för start. En banan, ett snickers och lite vatten är det som utgjort energiintaget sedan lunch. Räcker det tro? Undrar hur det här ska gå? Backigt? Vet ej. Trångt? Förmodligen. Drygt tusen pers i startfållan. Varmt? Ja, ganska. Bra träning inför StM om 1½ vecka om inget annat.

Som förväntat ganska ryckigt och trångt första kilometern. Sedan släpper det och jag gör samma misstag som jag gjort vid ett par andra millopp där det varit lite bökigt och gått lite långsammare i starten; kilometer två springs alldeles för fort. Och sedan är man nästan redo att kasta in handduken. I åtta kilometer!

Känner mig även idag rätt färdig redan efter två, men biter ihop och försöker hålla i. Min Garmin ligger kvar på hotellrummet så jag har ingen direkt koll på farten. Försöker bara hålla ett jämnt och så högt tempo som kroppen min förmår (med det faktum att det är ganska långt kvar malandes i bakhuvudet).

Varvning. Dricka. Ligger till vänster där det bara serveras blått slisk. Powerade, tror jag. Sveper i mig en rejäl klunk i farten. Får sedan stanna efter typ 100 meter och rapa ut den luft som följt med. Lyckas hålla det till en rap, men känner att det lätt skulle kunnat bli mer. Fem kvar nu och in i ett töcken. Försöker hitta en bra rytm i andningen.

Kommer upp jämsides med en tjej som jag även såg precis i början av loppet. Hon ser stark ut och håller ett högt fint steg. Blir att vi följs åt. Samma rytm, samma tempo. I nerförsbackarna glider jag förbi med mina långa ben. Då det planar ut eller går lite uppför kommer hon ifatt.

Springer över Djurgårdsbron och har nu bara 2,5 kvar. Så skönt att vara på väg "hem" mot mål. Fortfarande helt i takt med tjejen som verkar (till skillnad från mig själv) ha detta helt under kontroll. Hon kollar sin Garmin då och då och jag får för mig att hon har en 100%-ig plan och ser säkert detta som en strukturerad uppladdning inför maran om 10 dagar. Själv kämpar jag för överlevnad.

Efter 9-skylten som så äntligen passeras släpper hon plötsligt lite. Jag håller dock i och snart är hon bakom mig. Vet inte hur långt. Vet inte heller riktigt vad som hände men är säker på att jag lär se henne igen innan vi passerar mållinjen. Och mycket riktigt. Då den sista lilla bron vid Djurgårdsbrunns passeras alldeles strax innan mål-"rakan" tassar hon förbi och jag säger (sluddrar): "Jag visste det. Du ser sjukt stark ut! :-)". Har inga som helst ambitioner att försöka kontra utan kämpar för att hålla mig upprätt hela vägen in. Knappar in någon meter på henne och är väl inte mer än tre-fyra meter bakom när jag kliver över den så sjukt efterlängtade målmattan.

Bör ha kommit in på en tid strax under 44 minuter (43.41). Välter i mig det som bjuds. Banan, mer blått slisk och vatten. Mängder med vatten. Återhämtar mig rätt snabbt och tycker, precis som alltid direkt efter målgång oavsett hur jävligt det varit där ute, att "det här var ju riktigt kul". Sjukt, men sant!

Resultat