...och finishertröjan var min! Tjohoo!
En maradebut, en upplevelse, en prövning, en pärs, en erfarenhet, ett minne för livet.
Kände direkt att värmen påverkade mig. Det 5.30-tempo jag planenligt höll till en början kändes mycket tyngre än vanligt. Sista 14 var för jävliga och gick inte speciellt fort. Även om det kanske är som att svära i kyrkan bland ultralöparna i läsekretsen så vidhåller jag bestämt att 42k är långt. Förbannat långt.
Vill tacka för allt stöd jag fick längs banan. Både från IK Kometen, IF Linnéa-klacken, kompisar och inte minst från min familj. Tackar också för alla gratulations-SMS som ramlade in under gårdagskvällen. Längre rapport från min maradebutdag kommer inom kort. Nu ska jag sätta mig i skuggan i svågerns trädgård och avnjuta en öl. Det är jag fan värd.
12 kommentarer:
Fantastiskt kul!! Och jorå, 42,2 km är långt - om man ska springa fort ;)
Nu ser jag fram emot en vecka med bassängpass!
Vackert! Visst fan är det långt ;)
Tog mig också runt, med nöd och näppe och hade jag inte haft draghjälp av en kompis i 41 km hade jag hellre lagt mig ner och dött än fullföljt loppet. Det är dock härligt hur mycket man förmår att ta ut sig med rätt inställning :)
Gott jobb!
Visst är du värd att sitta och ta det lugnt och dricka en öl idag. Grattis till en kanon-debut! Kul att träffas också (och doijorna var ännu snyggare i verkligheten).
Grattis! Du ser vad bra vattenlöpning är! ;-) Njut av (tränings)ledigheten. Men bara ett tag...;-)
En öl - du är åtminstone värd två!!
Riktigt snyggt jobbat i värmen, och superkul att ses! Ser fram emot en längre rapport. Du skyndar dig väl?
Japp lätt värd ett par öl =)
Fan jag fick åka bussen till Uppsala och sen fick jag vänta i 40 min till innan jag kunde ta nästa buss. Var hemma hos brorsan strax efter kl 2. SEEEEGT.
Mycket bra jobbat i ditt debutlopp! Det var trevligt att ses igen hos Nix, nästa år kanske jag också sprungit, vem vet..:)
Stor gratulation från alla oss aktiva i klubben. Att de sista 14 km på ett lopp över 42 km är jobbiga för den som tidigare aldrig sprungit längre än 28 km, säger sig själv. En strong debut som under normala väderförhållanden burit en bit under fyra timmar! Tack också för att du sprang så lättigenkänd.
Fredrika: Bassängpass, ja! Det är nog det perfekta återhämtningspasset. Hoppas att västen passar!
Henke: Såg i resultatlistan att du glidit in i mål någon minut innan mig. Synd att vi missade varandra i målfållan. Hade varit kul att träffas igen! Draghjälp skulle varit fruktansvärt skönt att ha de sista 14 för min del. Då var det tungt. Gott jobb själv! Det här får vi göra om nästa år igen, och då kanske vi tom kan dra runt varandra? :-)
Snorkis: Superkul att träffas! Och grattis till en finfin tid på ditt första(?) StM! Hehe, hade dojorna varit i din storlek vete fasen om jag vågat ställa mig ifrån dem hemma hos Nix ;-)
Ingmarie: Skulle vilja börja med att hälsa dig välkommen hit! Missade ju det vid din förra kommentar... Och tacka och bocka för grattiset! Ja, jag tror säkert att wetvest-träningen hjälpt mig att behålla något av den form som jag tidigare försökt bygga upp. Tänkte försöka köra ett wetvestpass i veckan som återhämtningsjogg. Det är fortfarande rejält stelt i benen! :-)
Bureborn: Ja, det var superkul att få ses IRL. Din energi smittade verkligen av sig. Tack för grattiset och ett start GRATTIS till dig också. Du gjorde det. Miraklet inträffade verkligen!! Superkul! Nästa år (när det är 16 grader och lite molnigt) ska vi under 4. ABSOLUT! :-) (Längre) rapport kommer snart!
Dunceor: Skål kompis! Starkt jobbat och tack för sällskapet de första 14! Trist att höra att det blev samma visa med bussarna i år som i fjol. Tur du fortfarande är så ung. Då tål man det mesta!
Medeldist: Tack! Ja, för att vara en debut i 27-30-gradig värme så är jag riktigt nöjd. :-) Och som du säger, skitkul att träffas igen hemma hos Nix. Det var en trevlig överaskning att se dig där! Nästa år glider vi omkring i varsin finishertröja!! Och om jag känner dig rätt så har du dessutom då presterat en kanontid. Det är jag övertygat om! :-)
IK Kometen: Hehe, snabba som ni är så smög ni precis emellan :-)
Som sagt, jag tackar och bockar för att få träffa er stjärnmedlem både innan och under själva loppet. Synen av, och det korta samtalet med, herr Jumper både på väg ut på Djurgården och precis innan målgång, då jag dessutom fick den äran att "springa" en bit tillsammans med honom, var två höjdpunkter i mitt löparliv. Tackar, tackar! Angående tröttheten i slutet tror jag nog, som ni antyder, att en del nog var rent psykologiskt. Skulle jag verkligen orka? Men se, det gjorde jag! :-D
Visst kan vi dra varandra runt nästa år. Ska vi sikta på för mig magiska 3:30? ;)
Henke: 3.30? Hehe, just nu känns det näst intill ouppnåeligt att hålla 5-tempo i två varv, men nån gång kanske det kan bli verklighet. Hade varit förbannat coolt!
Skicka en kommentar