Det regnar idag. Efter jobbet gav jag mig direkt ut i trädgården för att passa på att ge den stackars gräsmattan lite välbehövlig gödning. Efter utfört arbete mitt i det strilande regnet dök det plötsligt upp en bild i huvudet mitt. En scen från "Spirit of the Marathon". När en av personerna i filmen, 'Lori', lagar mat tillsammans med pojkvännen och talar om "the Zen runners". Jag stannade upp för ett litet ögonblick, hörde Loris röst igen; "Zen runners..." och styrde sedan kosan mot fältet. Löpandes. Utan klocka, utan pulsband, utan fotsensor. I hällande regn. En halv mil. Frihet. Njutning. Underbart.
tisdag 9 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Bara springa! Ja!
Underbart!
(Inser dessutom att jag missat en film...)
Sugen på ett löppass nästa vecka på lunchen? 7-8km lugnt typ ons, tors något?
skönt du har kommit igång igen och att glädjen finns där =)
Fredrika: Ja, absolut! Vilken frihetskänsla. Bara låta kroppen styra. Skulle så gärna vilja vara med på ditt Hornstull-Järna-lopp. Helt klart ett Zen-evenemang :-)
Bureborn: Kan rekommendera den. Trots att den är (väldigt) amerikansk så känner man igen sig i tankarna och funderingarna som vissa av deltagarna delar med sig av. Marathonspråket är internationellt. :-) Hur är det förresten med din vad/hälsena så här nån vecka efter maran?
Dunceor: Skulle inte vara dumt med ett pass nästa vecka. Får se vad herr Naprapat säger på måndag. Löpglädjen finns definitivt där, även om jag i söndags tog HELT SLUT på min standard (6.7) runda. Tänkte kolla om jag hade lite fart under skorna, men fick fan ge upp 600 meter innan målet. Fullständigt utpumpad. :-) Något som tyvärr också finns där är ryggen/benet/ischiasen. Jag undrar om (och hoppas att) jag kan kombinera styrketräning/rehab med löpning (på land) i fortsättningen. Det hade varit det bästa. Risken finns ju att jag måste vila från löpningen under den första rehabtiden. Vi får se hur det hela utvecklas.
Tycks oxå ha missat den filmen (jag menar inte bara inte sett den utan inte ens känt till den). Lyckopass i ensamhet var det länge sen jag hade. Segt och trögt går det nu och en sträckning i nacken har jag också. Hornstull-Järna törs jag kanappt ens viska. Jag skriver inter detta för att gnälla och söka den tröst som inte finns utan för att ge relief åt och förhöja din lycka. Så generös är jag.
Jumper: Du får gärna gnälla i min blogg. Så mycket och ofta du vill! Gnäll gärna lite för mig också. Ty inflammationen på vänster insida verkar ha hittat hem igen. Och så strålar det från ryggen hela vägen ner i fotj-veln. Ömsom regn, ömsom sol. Just idag en hagelskur...
Men se filmen! Den kanske piggar upp.
Men det är ju själva.... *svär lite* med ischias och elände. Tycker riktigt, riktigt synd om dig! Har du varit hos naprapaten ännu?
Själv är jag oförskämt pigg. Det stramar visserligen i vaden då och då, men det tror jag är ngn form av ärrbildning. Inget som inte stretch fixar... *håller tummarna*
Skicka en kommentar