Nynnar på den gamla kära Riedel/Lindgren-barnvisan när jag närmar mig den vita spetshornade kon. Hon har, till skillnad från kon i Idas visa som verkade stå uppe på en bro, parkerat sig under en dito av en för mig helt okänd anledning. Kanske söker hon skugga, kanske är hon bara allmänt nyfiken om hur det ser ut på andra sidan...
Oavsett vilket blockerar hon nu den tilltänkta fortsatta vägen för mig på ett suveränt skönt söndagslångpass. Ett pass som inleddes med 6,7 km kuperad sällskapslöpning uppe i Bockatorpet och sedan följdes av 17,5 km solitär 6-minuterslunk hemåt i det fantastiska vädret. Efter lite försiktig övertalning glider hon ut i ån och låter mig passera, Livet är fan allt riktigt bra Musigt ibland.
16 kommentarer:
korna är det värsta med skåne. jag får lite förhöjd puls bara av att titta på bilderna. Huu.
:-) Ja, eller Muu.
Kor och sommarlöpning hör ihop. antingen på Bjärehalvön eller runt Angarnssjöängen, och en och annan snäll tjur brukar man också möta.
Vildsvin har jag ännu aldrig sett, än mindre de vargar som hålls i kommunens nordöstra hörn. Deras tama opålitliga släktingar, får däremot puls och adrenalinnivå att gå upp ibland.
Älg syns då och då och under senaste löpning i skogen skrämde jag upp två små rävungar.
Ville bara säga det.
jumper: Det gjorde alldeles rätt i. Asså.. sa det du sa asså...
Vildsvin har jag aldrig heller träffat på löpandes (tack och lov), men under ett MTB-besök på Balsberget (här hemomkring) kom en hel flock dundrande förbi bara ett stenkast ifrån oss. Fett läskigt som ungarna skulle ha uttryckt det. Och hundar är jag alltid livrädd för. Åtminstone då jag träffar på dem löpandes. Eller cyklandes...
Wow! Jag gillar kor! Skulle gärna springa runt med dem omkring mig. Fast de kanske inte är så härliga om man kommer för nära?
kossor är fantastiska djur! De är sociala, nyfikna och tror alltid gott om folk och fä tills motsatsen är bevisad. Vi har nog lite att lära av deras beteende.
Dyker det upp en tjur är det bra om man har en piasavakvast i närheten, de älskar nämligen om man kliar dem i pannan med en sån.
Jo kor är härliga, men gärna på lite avstånd, de är ju väldigt stora när man kommer nära dem. Vi har en kohage att passera mellan vår sommarstuga och sjön när vi ska bada. Då är man inte så kaxig när de börjar följa efter en ;)
Therese, Zäta & Helena: Jag diggar också kor. Speciellt de som gungar, cyklar och filosoferar tillsammans med sina vingbeklädda, tvåbenta polare... Och även de som står och glor på en, och tuggar lite slött på frodigt ängagräs när man kommer förbispringande. Jag är säker på att de tycker man är fullständigt dum i huvudet som kan anstränga sig så, till synes helt frivilligt.
Tjurar passar jag mig däremot för, oavsett tillgång på piasavakvast. De har en helt annan attityd mot oss (manliga?) tvåfotingar känns det som. Ja fy fasen. Tjurar skrämmer mig.
Så länge bonden inte uttryckligen varnar för lösgående tjurar, litar jag på att hans omdöme, när han släpper ut dem på allmän plats. Detta resonemang är dock lite inkonsekvent eftersom jag inte hyser samma oreserverade tillit till hundägare. Men så har jag också blivit (lätt) hundbiten, men inte tjurstångad.
jumper: Ja, hundar (och hundägare) litar jag (generellt) inte riktigt på. Kanske en av de största löpar-fienderna, när jag tänker efter. I tuff konkurrens med trilskande hälsenor (som nu verkat vakna till liv igen)...
Trist om hälsenorna spökar igen. Rehab rehab rehab antar jag...
Dunceor: Jo. Det är ju så när man är "frisk" att man slarvar med prehaben. Är inte helt jävligt men hälsenorna har börjat tala om för mig att det är dags att börja sköta om dem igen...
söta fina kor! Så där sulle alla kossor ha det alltid! Slippa stå inne i en fabrik och producera. Och du fick ju en fin tur trots allt! :-)
Ingmarie: Håller med. Alla kor borde ha det som våra ute på Näsby fält. Kvadratkilometer efter kvadratkilometer av grönt, frodigt gräs att tugga på. Och runt om Helge Å att bada i om det blir för varmt under solen...
Rundan var fantastisk! Och kryddades av de badade korna! :-)
Åh, det där ser ju bara för härligt ut!
Häromdagen psrang jag ikapp med ett gäng tjurkalvar. Eller de med mig snarare. Som tir var befann de sig i hagen och jag utanför. Annars hade jag nog blivit lite nervös.
bureborn: Hahaha! Känner igen det där. Vi (hela familjen) var ute och hälsade på just dessa kossors kalvar härom kvällen. Nyfiknare djur får man ju leta efter. I en grupp om fyra kom de smygande sakta men säkert bort till oss där vi stod inne i hagen. Min äldsta dotter stannade kvar lite längre än vi andra för att hänga lite med sina nya kompisar. Då hon "tröttnat", eller började ana att vi tröttnat på att vänta, började hon springa ut ur hagen. Och Herrej-vlar vilken fart det blev på kalvarna. De hoppade, studsade och sprang precis som i "Tjuren Ferdinand". Min fru skrek: "Spring inte!! Eller... JO förresten: SPRING!!!" ;-)
Skicka en kommentar