lördag 13 augusti 2011

Spik i foten?

Eller foten. Eller... Ja, det är ju ingen riktig spik jag yrar om. Mer en känsla som kanske skulle kunna liknas vid en spik i foten. Inslagen uppifrån. Rakt ner i vristen. Vetefan vad som hänt men jag antar att det har med mitt förra inlägg att göra. Om att jag skulle ha nått en ny "nivå" i min löpning. Att skriva, och publicera, ett sådant inlägg är ju att be om problem. Åtminstone om man som jag fått skrockfullhet med bröstmjölken.


Dock skulle det inte förvåna mig om det är alltför många och långa pass i mina älskade, tunna racerskor som jag nu får pynta för. Men jag vet inte. Det kan kanske vara något helt annat.


Som tur är så känns det faktiskt inte så värst mycket då jag verkligen springer utan smärtan och stelheten kommer när jag är kall. Så frågan är; Kan jag fortsätta springa, eller är det löpvila och alternativ träning som gäller så här sex veckor innan Berlin? Ja, säg det den som vet...

9 kommentarer:

Ingmarie sa...

Aj aj! Om det inte går över så kolla upp det. Kanske fetvadd håller den varm och glad? ;-)

Benet sa...

Ingmarie: Ja, ont i foten vet du väl alltför mycket om din stackare. Tycker det är märkligt och ska helt klart kolla upp det om det inte blir bättre. Något som är riktigt konstigt är att det inte gör speciellt ont när jag springer. Det är klart värre när jag går. Skumt.

Carina sa...

Trist, hoppas att det släpper! I Berlin ska vi ju göra stordåd!!

Benet sa...

Carina: Ja, fy fasen vad det ska springas i Berlin!! Bara 6 veckor kvar nu... :-D

bureborn sa...

Det är ju själva! Att man inte ska våga sig på att vara nöjd (med rätta) utan att skrocknerven slår till. Det måste vara den som spökar! (Håller tummarna)
Hm? Underligt att det gör mer ont är du går än när du springer. Hur är det med trycksmärta?

jumper sa...

Din sista mening antyder att jag bör tiga i ämnet, men min erfarenhet av obegripliga fotskador, är att de går över på två veckor om man undviker att göra sådant som gör direkt ont. Men som sagt, eftersom jag inte vet, är jag tyst.

Benet sa...

bureborn: Mmmm. Jag vet. Inte lätt att vara drabbad av skrockdjävulen... Kan ställa till det så fort ödmjukheten ger vika och någon slags hämmad kaxighet hittar ut.
Trycksmärta finns det inte så mycket av. Mest stelhet och obehag/smärta vid gång efter stillasittande. Ja, det ger sig nog. Kan ju som sagt fortfarande springa.

jumper: Jag tar gärna emot alla sorts goda råd, bra tips och kloka ord. Oavsett om de kommer från folk som tror sig veta eller inte. Två veckor låter bra i mina öron. Hoppas foten håller på lördag. Då är det terräng. 12k.

Ingmarie sa...

Hur går det för dig?

Benet sa...

Ingmarie: Jo tack, det känns bättre i foten, men inte helt bra. Men, kan som sagt springa. Till och med i terräng även om det kanske var lite dumdristigt... Tack för din omtanke!