Trots den överhängande risken att jag i och med detta inlägg skriver under min egen "nästa skada"-dom känner jag att jag behöver reda ut dessa tankar genom att här få pränta ner dem.
Det känns på något sätt som att min löpning tagit ett kliv framåt. Eller uppåt. En känsla som började infinna sig efter mitt livs andra millopp, årets upplaga av Startskottet.
Ett lopp där jag, högst förvånande för mig själv, lyckades hålla en snittfart på 4:13 min/km. I hela 10 km. Ett tempo som jag tidigare knappt orkat hålla då jag försökt mig på tusingar eller andra (längre) intervaller.
Igår gav jag mig ut för att köra ett tröskelpass om tio kilometer. Enligt mitt träningsprogram (som är anpassat för att försöka göra 3:30 på maran) så skulle jag hålla ett tempo på 4:45 - 5:05. Dock bestämde jag mig för att springa på puls. Runt 170 (80% intensitet) borde, åtminstone enligt Karvonen, vara ganska lagom.
Med ganska dåliga förberedelse vad gällde energi- och vätskeintag drog jag ut i duggregnet och landade efter en kilometers uppvärmning på drygt 4:30-tempo vilket jag sedan höll hela vägen. Pulsen klättrade (givetvis) stadigt och närmade sig 180 mot slutet. Snittet hamnade under de tio tröskel-kilometrarna på 169 och sluttiden på 45.40. Och jag kände mig helt ok.
Således milen på (nästan) 45 med halvtaskiga förberedelser och endast 80% intensitet. Hmmm? Kan det vara så att jag, med hjälp av någon slags avslappnad kontinuitet och mängder av glädjelöpningspass, mer eller mindre ovetandes lyckats ta min löpning till en ny nivå? Om så är fallet är det ju rätt coolt. Och förbannat kul.
3 kommentarer:
Ny nivå? Absolut, det tror jag. Att man måste träna järnet för att utvecklas är väl en av de största myterna som finns?
Jag tror även du har nått en ny nivå men jag tror mycket handlar om det psykiska. Du behövde att bara ta chansen och pressa dig på ett 10km lopp för inse att du faktiskt kan springa i såna hastigheter. Sen har du väl haft rätt bra regelbundenhet på träning senaste månaderna så vore konstigt om du inte hade tagit ett steg upp.
medeldist: Japp, kontinuitet (och variation) är väl nyckelorden.
Dunceor: Du har säkerligen en poäng vad gäller det mentala. En bra inställning och viljan att våga satsa kan absolut leda till bättre sluttider.
Men det är nog inte hela sanningen. Tittar man på snittpulsen på Startskottsloppet och jämför med pulsen på tidigare snabbdistanser så har något hänt även fysiskt. Och det känns riktigt kul. Speciellt eftersom jag haft roligt under alla de pass som lett fram till nivåhöjningen. Du är också inne på kontinuiteten och där tror jag mycket ligger. I kombination med en hälsosam variation på passen.
Skicka en kommentar