onsdag 23 november 2011

50 miles? På de här gamla benen?

Det damp ner ett inbetalningskort i den digitala brevlådan igår. TEC 2012 Betalningsinformation. TEC, ja. Den 14 April. 2012! Oops. Det är ju för fasen snart. Inte mycket mer än 4,5 månader bort. 50 miles.... 50! Miles!! Nästan två marathon. På raken. På tid. Jisses.



Och jag som redan känner mig lite halvsliten. Ont både lite här och lite där. Mest här, faktiskt. I höger hälsena. För att jag är en slarver. Med de excentriska tåhävningarna. Men även lite där. I vänster underben, på insidan strax under knäet. Och så är det ju det där med ryggen. Och ischiasen. Som spökar lite då och då. På grund av att jag är en slarver. Med coreträningen.

Inget av ovanstående behöver betyda något speciellt allvarligt. Lite ont kan man väl stå ut med. Men, småskavanker på en åldrande kropp bör man nog ändå vara observant på, så att det inte utvecklas till någon seg, ihållande skada. Tåhävningar och coreträning skulle jag ju dessutom kunna sätta igång med närsomhelst. Kanske till och med redan i kväll. Träna för att kunna träna.

Japp. Så får det bli! För de där 50 milesen uppe i Täby både vill och ska jag fixa. Och det på ben som aldrig känt sig yngre!

4 kommentarer:

Anonym sa...

50 miles! Ja, det är ju en liten bit att bita i. Verkligen kul att du antagit den utmaningen!

Skavankerna tycker jag vi tillskriver november. Man kan skylla det mesta på november. Men för säkerhets skull ska du förstås ändå ta tag i prehabbandet.

Varför i hela friden är det så lätt att slarva?! Man vet ju precis vad man borde göra, och ändå är det nästan stört omöjligt att ta sig i kragen.

jumper sa...

Att du kan klara 50 miles med god behållning tvivlar jag inte på. Kan man springa Stockholm Marathon oavbrutet leende (två gånger dessutom) finns det marginaler. Värre blir det nästa år, ty jag konstaterar att flera av dem som sprang 50 miles förra gången nu siktar på 100-milesbältet. Själv går jag motsatt väg och försöker få till ett hyfsat StM innan jag återgår till min ordinarie gren, halvmaraton.

jumper sa...

För undvikande av missförstånd hos nytillkomna läsare:

Med "motsatt väg" menar jag inte att jag skulle ha sprungit 100 miles. De 50 kilometerna (klassen numera borttagen) i våras var fullt tillräckliga.

Benet sa...

bureborn: Ja, kul är det. Kombinationen långt, lugnt (?) löpande i gott sällskap är något jag verkligen gillar.

Gästgifverilöpningen i våras passade mig därför helt perfekt.

Den stora skillnaden i Täby är att det är nån jäkel som står med en klocka och tar tid på lufsandet. Det triggar alltid igång lite märkliga beteenden i den Bengtssonska hjärnan och kroppen.

Hoppas dock att jag ska vara så pass förberedd att jag kan njuta trots 'tickandet' från det mätande stoppuret. Att fixa 50 miles i ett svep är (fortfarande) i min bok en seger i sig självt, oavsett sluttid.

jumper: Tackar för förtroendet. Ja, känslan under 2010 och 2011 års Stockholm marathon skulle jag faktiskt betala en god slant för att få uppleva igen. Magiskt!

Skall försöka se till att det blir bra känsla även i Täby, där jag för övrigt hoppas att få träffa Vallentunas egen banmarathon-hjälte.

Och om det blir dubbla sträckan och en satstning på bältet 2013 vill jag verkligen låta vara osagt. Just nu känns det inte rimligt, men, som du skriver, så verkar det vara en trend bland TEC-löparna...