tisdag 12 augusti 2008

Familjenöje

En högst intressant löprunda. Hela gänget gav sig iväg i duggregnet. Tjejerna på cykel, jag och frun till fots. Fem härliga kilometer i ett trolskt, magiskt kvällsljus låg för våra fötter respektive däck då vi satte iväg.


Tjejerna klädda i både regnjacka och vantar (!?) eftersom de tyckte det såg kallt ut. Dessa plagg skulle efter nån kilometer tas av då barnen började svettas i den ljumma sommarkvällen. Pappa fick hålla. Först ett par vantar. Tack. En halv kilometer senare ytterligare ett par. Tack, tack. Sedan en jacka, och en till. Med två vantar och en jacka i var näve joggade jag vidare och hejade på frun som idag hade riktigt bra flyt i löpningen.


I uppförsluten fick jag putta lillan som började bli trött på sin lite för lilla cykel. Fortfarande bärandes en jacka och två vantar i var hand. Det måste sett riktigt roligt ut.


Rätt som det var stod det ett par kor mitt på vägen och glodde med förvånad blick. Ett frenetiskt fäktande med armarna fick korna att lomma iväg och vi kunde fortsätta vår färd på de vattenpölsrika grusvägarna på fältet. Jag fick dock vända om ganska så meddetsamma då lillan hojtade att hon satt fast. Det visade sig att framhjulet kommit på tvärs och hade dykt ner i en färist. Loss, loss. Så, det gick ju bra. Kom, så fortsätter vi.


Tjoho! Kolla vilken härlig nerförsbacke. Här kommer vi! Härligt! Jo, ända tills lillan vinglade till och föll i backen och skrapade sina små knän. Ajaj. Upp igen. Ingen fara, vi är snart hemma.


Väl vid huset lämnade jag av min jack- och vantbarlast som jag burit på de senaste 3,5 kilometrarna, tackade övriga familjen för det trevliga sällskapet och fortsatte sedan ytterligare ett varv på egen hand. Ett varv utan några som helst spännande inslag. Bara helt vanlig löpning. Så lugnt och tyst det kan vara på en löprunda...


Sträcka: 10.3
Tid: 59.20
Tempo: 5.45
Puls: 150

4 kommentarer:

Magda Gad: sa...

Haha, det är familjekärlek det :-) Härligt!

MarathonMia sa...

Vilken superhärlig balans. Och visst är det något särskilt att få krydda turen eller delar av den, även om det innebär stopp eller långsammare fart.

Karin sa...

Riktigt fin runda med familjen, vilket äventyr! Dessutom riktigt målande beskrivet, du har ordets gåva :-)

Benet sa...

Magda: :-) Ja, visst är det! Superhärligt! Upplägget skall definitvt upprepas.

Mia: Du har helt rätt; att det blev en hel del tillbakalöpningar, lite stopp och en massa barnkläder att asa runt på var bara en krydda i just den tillvaron just då.

Karin: Tack för de fina orden! Äventyret skall som sagt definitivt upprepas. Kanske (förhoppningsvis?) lite mindre äventyrligt då... Vi får se.