söndag 4 januari 2009

Kall smog

Vid Mao! Kolla! En etthundranittiofyra centimeter lång och gänglig svensk på Beijings gator så här groteskt tidigt på den kalla mörka morgonkvisten. Vad skall detta betyda? Säkerligen något jävelskap på gång. Släpp hundarna på honom!

Ett helt koppel pekingeser (eller om det var någon annan golvmoppsvariant) var ute efter mina hälsenor alternativt mina vader. Tur jag hade löpsällskap. Stackars J fick agera sköld ett antal gånger. Finns det terapi för hundskräck?


Det började med ett extrainkallat och hastigt bestämt möte på jobbet. Knappt två veckor senare satt jag och fem kollegor, nyvaccinerade och glada, och sippade Bombay & Tonic på en SAS-märkt Airbus med riktning Beijing. I resväskan låg ett par orangea DS Trainers och trängdes med min vinterlöpoutfit och alldeles för mycket andra kläder. Hade jag bara vetat vad jag vet idag skulle resväskan enbart innehållit träningskläderna. I övrigt skulle den vara i stort sett tom. Kläder köper man nämligen lämpligast i det land där de produceras. Det är sjukt billigt. Till och med för oss som inte är kända för att varken vara speciellt roade av eller speciellt bra på att pruta.



Jag och Mao


Det var en intensiv och mycket intressant resa.


I en stad med åsna, sjögurka och friterade ankhuvuden på menyn, med tretton fnissande servitriser på dussinet på restaurangerna, med bastuvarma konferensrum och taxibilar, med ett överflöd av prakt och bladguld i palatsen i den förbjudna delen, med paradgator breda som… Beijings paradgator blir intrycken både många och starka.



Rent och snyggt i Förbjudna Staden


Men trots alla dessa fantastiska människor vi mötte, all utsökt mat vi med pinnar stoppade i oss och alla andra intryck som slog emot oss i 15-miljonerstaden kommer jag ändå att minnas morgonlöprundorna med J allra bäst.



Inför OS-restaurerade målningar på palatsen i Förbjudna Staden


Ty den känsla som infann sig då vi under två på varandra följande arla morgnar lämnade den varma hotellobbyn och ändamålsenligt klädda gav oss ut i den smogkalla Beijingmorgonluften var lika skön som svår att med ord förklara. Trots hotet från de omkringstrykande pekingeserna kände jag mig fullständigt euforisk och sprang mycket sannolikt med ett fånigt leende på läpparna hela vägen längs den gata vi bestämde oss för att hålla oss till för att inte förirra oss i storstan.




Gatan vi gled fram på mötte efter halvannan kilometer en av stadens alla ringleder i en T-korsning. Vi vände tillbaka mot hotellet, men innan dess skuttade vi upp och ner för en gångbrotrappa likt två lekfulla lågstadieelever som under en morgonrast jagade varandra på skolgården. Första morgonen blev det två vändor från hotellet till gångbron vid T-korsningen, andra morgonen tre, vilket motsvarar drygt åtta kilometer.




Ett minne i minnet är när J andra morgonen ramlar ner i lobbyn fullständigt yrvaken tio minuter after avtalad tid. Det visade sig att timmen blivit riktigt sen kvällen innan. Trots det hade han varit förutseende nog att ha satt i SIMet i en telefon med GPS för att ta med denna ut på påföljande morgons löprunda, något vi diskuterat tidigare på dagen. Han hade också plikttroget ställt alarmet på 05.30. Problemet var dock att han glömt att ändra "time zone".


Mitt ”Jag går ner i lobbyn nu”-SMS klockan 05.55 väckte således honom och en kvart senare kommer den mest yrvakne människa jag någonsin skådat i full löparmundering nerramlandes i nämnda lobby. ”Bakfylla har aldrig varit en godtagbar ursäkt” var hans första och enda ord den första kvarten. Jag joggade bredvid. Full av beundran. Den GPS-försedda telefonen glömdes på nattygsbordet.


Att springa på bortaplan har definitivt något magiskt över sig. Jag hoppas innerligt att det ges fler tillfällen inom kort.

9 kommentarer:

bureborn sa...

Åh! Det låter bara för härligt! Inser genast att jag upptäckt alldeles för lite av världen springandes - det ska det minsann bli ändring på.
Testade du sjögurkan?

Benet sa...

Ja, det var härligt. Lite overkligt, men härligt. En overklighetsorsak kan vara den sömnbrist jag drogs med under hela resan. Sömnsnittet understeg fyra timmar per dygn och det är ju på tok för lite. Men jetlagen spelade mig ett ordentligt spratt och det var i stort sett lögn att sova.

Benet sa...

Och nej, sjögurkan provade jag aldrig :-) Däremot åsnan, och den var (om man vågar skriva det) helt ok. Eller, nej, riktigt god!

jumper sa...

Jag brukar skryta med joggingturer i München och Berlin för två år sen, men Peking smäller naturligtvis lite högre. Låter smått fantastiskt. Blev ni inte frestade att göra några avstickare ut i det okända? Löpning är ett suveränt sätt att turista, om det så bara är i Malmö eller Linköping.

(Kan för övrigt meddela att den Johan Risberg, som hoppade höjdhopp för Mörby läroverk på 1950-talet, faktiskt blev gymnastiklärare och flyttade till Skåne. Allt enligt min äldre bror, som var något lite bekant med honom).

Benet sa...

Avstickare hade varit riktigt roligt. Och att få springa i dagsljus hade varit ännu roligare. Men schemat var mer än lovligt tight och vi vågade inte riskera att irra bort oss fullständigt då 9.00 var en helig tid för jobbrelaterade sysslor...

Håller med om det eminenta med att turista löpandes. Tänker ofta på Suneson och hans 95 dagar långa "semester" i USA. Måste ha varit helt fantastiskt!

(Kommer aldrig att glömma min reaktion då jag läste namnet "Risberg" i ditt inlägg om "Barndomskollegor" på "Steffebloggen" en vanlig morgon på tåget. Hur många beröringspunkter finns det egentligen i den här bloggosfären? Underbart! Undrar förresten vad herr Risberg pysslar med idag?)

Dunceor sa...

Att få chansen att springa på nya ställen är väldigt motivationshöjande. Jag nöter ganska samma rundor hela tiden vilket blir rätt tråkigt. Min roligaste runda är nog ett par km på Boston Marathon banan i våras när jag var i Boston.

Lite synd dock att mobilen med GPS i inte kom med, jag är lite intresserad av hur bra den faktiskt mäter och om det går att utnyttja den till löpning. Man skulle annars kunna skriva ett eget java program som matchas mot google maps under förutsättning att GPS-en sparar mätpunkter ofta nog.

Helena sa...

Vilken härlig läsning!! Tack för att du delar med dig :D Kan fö. nämna att den eminenta klubben IF Linnéa som bäst håller på att planera träningsläger i dina trakter, el. ja typ...Nånstans i skåne i alla fall. Gå in och läs diskussionen på facebooksidan! Du kanske har bra tips??

Dunceor sa...

Får man gästbesöka träningsläger? =)

Benet sa...

Träningsläger i Skåne! Det tycker jag definitivt att ni skall ha. Nisse och jag diskuterade faktiskt detta senast vi träffades.

Då får man se till att ha hunnit bli medlem i er eminenta förening så att man kan hänga på :-) Eller om man, som du skriver Dunceor, kanske kan gästbesöka lägret...