tisdag 24 mars 2009

Extremt i St Hans backar

Idag blåser det. Ordentligt. Visserligen brukar det alltid blåsa i Lund, men detta är exceptionellt. Dock hindrade det inte mig och Dunceor att ge oss ut innan lunch med riktning St Hans backar. Det är nästan precis tre kilometer från jobbet till backområdet, vilket känns som en alldeles lagom uppvärmningssträcka. Dessutom helt i linje med vad Sz förespråkar i sitt program. Nice.


Vi var vid gott mod trots blåsten och sprang med någon slags juvenil förväntan över hur backarna skulle se ut och hur det skulle kännas att kuta upp och ner i dem.


Efter lite rekande hittade vi en backe som såg ut att vara både lång och brant nog. Löpningen skuklle få ske på det mjuka gräset då stigarna inte gick upp till topparna utan mer runt fötterna på områdets olika upphöjningar.


Första repetitionen sprangs med stor entusiasm. Dunceor tog täten och hade ett fint steg i sina ultralätta NB RC152. För min del kändes det gött att vara igång och den sköna känslan höll i sig i nästan exakt 36 sekunder. Sen passerade vi trädgränsen och den starka vinden som legat och lurat bak ett gäng buskar gjorde entré. Detta samtidigt som mjölksyran började ansamla sig i de smala benen. Detta samtidigt som jag var framme vid den brantare delen av backen. Scheisse!


Äntligen uppe efter totalt 67 sekunder. Min löparkumpan var då redan på plats på toppen. Fy fan. Det här blir jobbigt. Vi bestämde där och då att fyra repetitioner skulle bli målet för dagen. Något mindre än vad Sz förespråkar, men fullt tillräckligt för mig som kommer från, och mestadels springer i, en av Sveriges plattaste städer.


Urblåsta, bensega och glada joggade vi tillbaka till jobbet. Det här måste vi göra om. Det var ju riktigt kul!


Detaljer om passet

5 kommentarer:

Dunceor sa...

Det var fan tungt idag alltså. Den tredje repetitionen var ju mjölksyra alltså.
Det känns i benen redan nu och jag måste säga att jag känner lite förkylningskänsla så här efteråt. Jag hoppas det bara är en liten eftersläng men jag hoppas gympasset ikväll (speciellt eftersom jag fortfarande är på jobb efter varit på plats 6:50).

Tack för sällskapet och helt klart fler backpass!

Benet sa...

Tack själv. Japp det där får vi göra om :-)
Hoppas förkylningskänslan försvinner lika fort som den kom!

jumper sa...

Mina tvivel angående backpassets jobbighet med efterföljande krypning till korset återfinns hos din kamrat i lidandet, Dunceor.

MarathonMia sa...

Urblåsta -hehehe man blir väl inte blåst av backintervaller ;)

Det låter som ni fick ett grymt motstånd av både backe och väder - bra att ni var två och inte hittade en massa ursäkter att slippa - ni gick (sprang) vinnande ur striden!

bureborn sa...

Backintervaller *suckade hon drömmande*.
Min absoluta favorit när det kommer till kvalitet. Få saker är så härligt (ur löparsynpunkt) som att klå en riktigt tuff backe.
Motvind däremot. Usch!
Snyggt kämpat!