Deep water running. Ett nytt inslag i mitt löparliv.
I torsdags efter domen om ischias fallit far jag sent på kvällen iväg till affären för att göra några nödvändiga basvaruinköp. Bland rågkakor och knäckebröd sprang jag av en ren slump på stadens glada och supertrevliga badmästare. Istället för att enbart byta de vanliga artighetsfraserna passade jag på att fråga honom om möjligheten att låna wetvests i stadens badhus. Han förtäljde att det gick fint att helt kostnadsfritt låna de något till åren komna västarna. Vid frågan om det även gick bra att låna med sig västen "hem" för att användas i annat badhus blev svaret också: "Självklart. Inga problem".
Klockan 06.00 morgonen därpå stod jag därför utanför badhuset, fick syn på herr Badmästare därinne och blev insläppt för att tillsammans med honom leta upp en passande väst. Vi hittade till slut en som satt som en smäck och som var i relativt i bra skick trots dess höga ålder. "Ta du den och kör hårt. Behåll den så länge du känner att du behöver den". När man träffar människor som vår badmästare inser man att det finns gott hopp för mänskligheten.
Idag var det dags att för första gången testa djupvattenslöpning. Jag och min lånade väst gav oss i morse av till badhuset för att bekanta oss lite med varandra. Efter några tips jag läst och sett på nätet så hade jag en grovhuggen plan om vad jag skulle göra med de 35 minutrarna som jag hade till förfogande innan andra sysslor skulle få fokus.
Det kändes lite avigt till en början men efter ett tag fick jag häng på det, hittade balansen och kunde börja trycka på i klorvattnet. Det var faktiskt riktigt jobbigt och 35 minuter kändes tillräckligt för att vara första gången med wetvest och faktiskt det första passet på en hel vecka. Kände mig nästan lite vimmelkantig men väldigt nöjd då jag klev upp ur vattnet och med simskoleföräldrarnas undrande blickar i ryggen begav mig mot omklädningsrummet.
I morgon drar familjen, jag och min lånade väst söderut för att par dagars semester. De planerade morgonrundorna längs stranden får tyvärr stanna på planeringsstadiet för att inte riskera att förvärra ischias-skadan. Hoppas att det istället kan bli många trevliga DWR-pass där nere i Tyskland....
Auf wiedersehen! Bis gleich!
5 kommentarer:
Det är bra du håller igång och flåset får du behålla då.
Vi får hoppas att du kan springa besvärsfri så fort som möjligt!
Starkt att orka byta fokus sådär på en gång. Själv hade jag nog surat några dagar innan jag skulle kunna komma till skott med alternativträning.
Jag ler gott åt idyllen: Stadens maratonlöpare träffar stadens badmästare i affärn och språkas vid. Visst lyfte ni på hattarna när ni hälsade också.
Vilken underbar badmästare!
Starkt jobbat med rehabbandet!
Visst känns det ändå skönt att det finns något att göra? Själv har jag upptäckte att det är "trevligare" att ha en fysiskt krämpa som tillåter andra former av träning. Årets hälseneproblem är betydligt lättare att hantera än förra vårens halsinfektioner. Hälsenan kan jag ju göra ngt åt, och jag kan cykla mig svettig. En förkylning kan inte annat än vilas bort. Hemska tanke!
Tack för länktipsen - tänkte själv testa att köra lite bassäng för att vara snäll mot lederna när man kör hårdare perioder. Toppen att se hur det ska se ut, för det hade jag inte riktigt fattat.
Skicka en kommentar