torsdag 24 september 2009

Tusingar med känningar

Efter dagarna tvenne instängd i ett halvunket konferensrum tillsammans med mitt nuvarande team, längtade jag ut i friheten likt en instängd vildkatt. Ut i den sköna luften, ut i den fortfarande hyggligt ljumma septemberkvällen. Mitt huvud behövde rensas och min kropp stressas.


Jag hade under dagens jobbrelaterade övningar bestämt mig för vilken sorts löpning det skulle bjudas på i kväll och valet föll på tusingar. Närmare bestämt sex stycken tusingar med en minuts joggvila emellan. Hur fort varje tusing skulle springas var jag inte riktigt klar över, men med hjälp av McMillan bestämde jag mig för att försöka ligga strax under 4:30-tempo.


...


En lugn två kilometer lång post-kvällsmats-jogg tar mig ner till de upplysta grusvägarna i den lilla björkskogen öster om stan och jag påbörjar tusing-showen. I ensamt majestät älgar, eller nej, faktiskt pose-trippar jag fram i gatlyktornas gul-orangea sken. Första river jag av på 4:25 och tycker att det känns precis lagom. Andra på 4:28 och jag känner mig fortfarande ganska lätt i den långa kroppen. Det är kul, det känns bra och jag känner en varm känsla växa inom mig. Det här är ju bara så förbaskat gott!


Efter tredje kilometern, som också den går under fyra och en halv minut (4:24) börjar jag få små, små känningar av ischiasen som sakta verkar smyga sig på mig. Jag känner, eller i varje fall tror mig känna, ilningar på baksidan av bägge benen. Nåja, det kan säkert vara så då jag slarvat en hel del med core-träningen de senaste veckorna. Och samtidigt suttit väldigt mycket de senaste dagarna. Känningarna skrämmer mig inte speciellt. Jag vet ju vad det är. Och även hur jag motar bort det. Och mota skall jag göra. För allt vad jag är värd...


Men, först ska tusingpasset slutföras och de tre resterande repetitionerna görs på 4:29, 4:17 och 4:17. Således lite mer tryck de sista två och det är ju alltid inspirerande. Efter två fantastiskt sköna nedvarvningskilometer samt både stretch, sit-ups och en behaglig, förvisso fortfarande ofärgad, dusch sitter man nu här och mår som en prins. Kanske skulle jag dessutom fira denna torsdagskväll med en kall Weizen? Ja, varför inte? Det kan jag nästan tycka att jag är värd! Och Weizen är ju dessutom en av de mer optimala återhämtningsdryckerna. Har jag läst.


Prost!

7 kommentarer:

Dunceor sa...

Weissbier är utan tvekan en bra återhämtningsdryck. Se bara på mig, jag är på G igen och jag tror det var alla dem jag drack i söndags som hjälpte =)

Stabila tusingar och jag tror nog 4:30 var lite snällt lagt, du borde nog lägga ribban på 4:15-4:20. Tråkigt med känningar dock.

Johan Lindvall sa...

F-n vad du är duktig. En annan har en bit kvar till dina prestationer i löpspåret.

jumper sa...

Imponerande jämnt och starkt. Med facit i hand möjligen något försiktigt. Mäter du tusingarna med en pipande Garmin, eller har du en uppmätt standardsträcka?

Benet sa...

Dunceor: Ja, kanske något konservativt. Samtidigt vill man ju inte riskera att skada sig så här i början av nån slags kvalitetssatsning... :-)

4:17 kändes jobbigt men ok. Pulsen låg på 185 i snitt de två 4:17-kilometrarna. Och det är ju där jag brukar ligga då det ska gå "fort". När det gått riktigt fort har hjärtat bankat på med en frekvens på närmare 205. Högt för en gammal man som jag.

Johan: Du är ju precis i början av din lovande löparkarriär. Skynda långsamt så springer du också tusingar i 4:30-tempo om ett år. Garanterat! Huvudsaken man tycker det är kul...

Jumper: Tackar. Jo, möjligen lite "fegt", men som jag svarade Dunceor; hellre lite försiktig och feg till en början, än karsk, tuff och sedan skadad. Jag körde passet med en för varje kilometer pipande Polar-klocka. Skulle vilja köra nästa tusing-pass på bana istället, men det börjar tyvärr bli för mörkt för det på kvällarna.

Dunceor sa...

Jag var inne hos er och åt idag faktiskt. Ni har rätt trevlig mat i nya huset. Sedan är det helt enormt vilken skillnad det är om man ser till antalet av kvinnliga könet. Massa tjejer överallt hos er :P

Får nog bestämt bli mer lunch där inne =)

bureborn sa...

Feg? Jag tycker du var klok. Finns ju ingen anledning att ta i så man kräks och spricker när man kör tusingar för första gången på ett tag. Nästa gång vet du ju att ribban kan höjas!
Visst skulle det vara kul att köra på bana! Själv måste jag dränka mig i dunka-dunka om jag ska springa tusingar. Hör inga pip från klockan, och kör därför på ett taskigt uppmätt sträcka. Inte så precisa resultat alltså. Men lika jobbigt.

gullfot sa...

Prost katten! Du är inte bara vild, du är snabb också. Tycker i alla fall jag! :-)