Idag byggde jag mig en egen liten lekstuga. Och placerade den över de belysta grusvägarna i en björkskog ett par kilometer hemifrån. Inne i stugan lekte jag. Som om jag jag verkligen längtat efter att få leka. Som om leken var det som saknats i mitt liv den senaste tiden.
Fartleken utvecklades till en stege. 2, 3, 4, 5-minutersrepetitioner. Och så tillbaka till 2 igen. Med halva repetitionstiden som joggvila däremellan. Alldeles precis lagom för att trötta ut en gammal man som jag själv. Nosade rätt ordentligt på mjölksyratröskeln under de snabbare partierna som gick fortare än de gjort andra gånger jag lekt så som jag lekte idag. Och det känns bara så fantastiskt kul!
Detaljerna hittar ni här
7 kommentarer:
Det finns helt klart fart i dig. Roligt du är igång med fart-passen!
En nogsamt konstuerad lekstuga, med precisa mått, minsann! Mina lekstugor liknar mer kojjor, hopspikade på måfå. Men lika roligt!
Men lika snabbt som du springer jag förstås inte - rena raketen!
Dunceor: Jo, lite fart finns det kanske, men det beror ju på vad man jämför med. Jag är väl tillbaka på 2008 års nivå :-) Fartpass är kul, men det sliter. Känner mig lite sliten i vänsterbenet idag. Är dock övertygad att det har med ryggen att göra. Mer stretch och corestyrka! Som alltid.
Bureborn: Ja, fartlek borde vara mer spontant, men ibland (ofta?) tycker jag att det är skönt att någon slags struktur på kvalitetspasset. Varför vet jag inte riktigt. Kanske är det för att jag bor så nära "ordnung"-landet i söder... :-) Men raket... Sssss, det vet jag inte, jag....
Det är nåt skumt med Benet. Han tränar liksom inte, men tränar ändå, fast ändå inte riktigt, även om han springer som en vinthund. Låt inte lura er! Den där Benet har något på gång.
Det är di långe benen som gör@.
Tänk ändå vad vi löpare är lättroade. Vad lite vi kräver för att dagen ska bli den bästa ever och hur enkelt vi kan bo. :-)
Jumper: Kan inte förstå vad han far efter... Ska iofs skubba runt Bromölla om två veckor. Men det blir nog mer som ett tuffare träningspass.
Johan: Långa? Tssss.
Ingmarie: Ja, visst är vi. Ge oss ett par timmar fritid och vi vet hur man roar sig. Utan krav på varken nån särskild rekvisita eller yttre stimulans... Stimulansen, drivet, kommer inifrån och det är mycket det jag älskar!
Skicka en kommentar