lördag 6 februari 2010

Cykelstigsasfaltspoesi

Jag kan se det! Det svarta tjärbaserade löparguldet. Det ligger där framför mig likt långa slingrande, svarta ormar. Helt fritt från vitt pulver och brunaktigt slask och genomskinliga, förrädiska fläckar.


I ren extas far jag fram på dessa välskrapade cykelleder i ett för mig rasande tempo. Trots att vinden ligger på snett framifrån så hamnar jag på ett tempo som ligger högre än mitt måltempo för tävlingsmilen, 4:30. Målet är att hålla snabbtempo hela vägen runt. Cirka åtta kilometer. Efter att ha avverkat halva börjar jag känna mig osäker om jag ska orka och börja leka med tankar om att fega ur vid sju. Det är ju ändå något av en "vilovecka", med bara tre pass och färre antal kilometer.


Jag forcerar den enda stigningen på varvet, cykelbron över järnvägen vid Allös fjärrvärmeverk, i ett tempo som får mjölksyran att börja bubbla ordentligt. Vägen nerför rullar jag och använder tiden att försöka återhämta mig. En knapp kilometer kvar till åtta och jag har alltså bestämt mig att följa den ursprungliga planen. Går i mål precis innan gamla vakten på P6-regementet, numera huvudöppningen in till högskolans Campus.


Stretch av de något trötta vaderna och sedan en två kilometers nedvarvningsjogg innan jag var hemma. Kunde då konstatera att det idag verkligen handlade om snabbdistans. Ett snittempo på 4:23 inklusive den inledande kilometern som gick i 5-tempo som lite forcerad uppvärmning.


Det skall kanske dock tilläggas att klockan efter veckans batteri- och elektronikbyte är helt okalibrerad varför det möjligtvis kan slå på någon procent hit eller dit. Spelar mindre roll. Jag sprang, jag såg asfalten och jag segrade över mina trötta negativa tankar. Ett lunchpass i hemstaden att minnas.

11 kommentarer:

gullfot sa...

Holy moly mannen! Kanske läge att omvärdera dina mål på milen?!

Barmark, ja det kan vi här uppe glömma några månader till skulle jag tro. Fast jag tycker snön är lite cool, det är som att springa obanat :-)

Kram på dig kanonskottet!

Helena sa...

Oj!! Vilken fart!!! Bra jobbat! Och ännu bättre att du verkligen genomförde 8km som du tänkt. Du vann över dina negativa tankar skrev du...DET kallar jag PANNBEN! Men, har ni ingen snö därnere? Suck, här får vi, precis som Fredrika skriver, springa "obanat" några månader till, det föll en halv dm till häromdagen, så vackert! ;)

Dunceor sa...

Kanon du kom ut på lunchpasset!
Själv är det lite för stressigt för hinna jobba nu. Kom hem sent igår och har besök och idag tvingas jag jobba så blir nog inget pass idag heller.
Planen är dock 30km imorgon, vi får se!

Japp håller annars med Fredrika, 45 på milen borde du ta dig under utan större problem. Dags att satsa mot sub40!

Benet sa...

Fredrika: Tror som sagt det var synen av bar asfalt som fick mig att släppa allt vad VDOT heter och bara trycka på. :-) Hoppas jag inte blir "straffad" bara. Känns ok idag. Dock lite stelbent, vilket jag bättrade på genom att köra lite marklyft på gymet idag...

Att springa på packad snö tycker jag är ganska ok, men allt saltslask borde förbjudas. Hoppas det tinar snart i Mälardalen så du också kan få känna lite asfalt under dina tunna POSE-sulor snart!

Helena: Ja, att fullfölja alla 8 trots att den lätt illamående ångesten bad mig att förkorta var väl egentligen det som jag var mest nöjd med, även om det också var kul att se 4:23 som snittempo på klockan...

Snö har vi. I MÄNGDER för att vara i Skåne. Men de skrapar cykelstigarna bra och vi hade faktiskt ett par plus igår vilket gjorde att det sista på banorna smälte bort.

Njut av det vita i stan. Var årstid har sin charm. Snart kommer våren med vitsippor, ljusa morgnar och gräsdoft. Mmmm.

Dunceor: Ja, klockan 12 igår bestämde jag mig för att dra ut. Kan faktiskt inte säga att jag längtade efter det med tanke på snålblåsten som rådde. Men ut kom jag och sen var det bara att trycka på.

Hoppas du får till ett pass i morgon. Jag tror att jag tar ett kortare pass då med tanke på att jag dels har "vilovecka", dels förmodligen ska åka utförs i morgon förmiddag... (I Vånga).

Sub40 finns inte på kartan. Men 43-44 minuter känns inte helt långt borta... Åtminstone på platt bana. :-)

bureborn sa...

Det är ju mäkligt hur vacker asfalt kan te sig i februari. Säg den som minns det i juli.
Klart du kan sikta mot sub 40! Det är ju som sagt februari, långt ifrån formtopp. Men det är klart - sub 40 kräver ju lute annan träning än mara. Ett annat år kanske?

Benet sa...

Bureborn: Ett annat år?? Well, ett annat universum! :-)

jumper sa...

Även om vi har 3 dm snö här, så är vägarna plogade. En dags dagsmeja så tittar asfalten fram även hos oss och med den ökar förväntningarna. Snömodd är trots allt bra att skylla på när det går trögt.

Benet sa...

Verkar lovande jumper! Sannerligen! Och ju fler pass i snömodd och slask, desto större lycka (och högre tempo?) när asfalten väl tittar fram!

Ingmarie sa...

Snart, snart har vi barmark överallt och tänk så mycket spring i benen vi kommer att ha! (Att "snart" är en sanning med modifikation struntar jag i. Det är åtminstone närmre våren än nästa vinter. hehe)

Benet sa...

Ingmarie: Visst är det "snart" vår. Och sommar också för den delen. Ja, helt klart snarare än nästa vinter... :-)

Allt är relativt. Och det rådande vädret är (faktiskt) relativt skönt.

Och att springa på halt underlag får en att träna och finslipa på sitt POSE-löpsteg och sin balans.

Och löpning på både KNÖLIGT och halt underlag ger bra och värdefull träning för både fötter och underben.

Miranda sa...

ÅÅÅh asfalt! Snart snart snart :D