Spontan halvmara

En timme tidigare hem från jobbet. Med en tanke som jag burit på under hela varma dagen. Jag vill bada. I havet. Och springa. Långt. Jag vill springa till havet och låta det välkomna mig och glittra mot mig och svalka mig. 21k till havet hemifrån. Det blir bra.

Sällskap med frun från stationen. På cykel. Lika ovanligt som trevligt. Klädombyte. Vätskebältesladdning. Med vatten, hemgjord rabarbersaft och lite cola. iPod laddad med lite skön musik. Banan äts. Vatten dricks. Keps på. Och solbrillor. Och så iväg. En lätt bris svalkar i värmen. Det känns lätt. Lätt, skönt, roligt och bra.

Bra flyt i löpningen hela vägen. Lyckan stiger för varje kilometer. Efter halva sträckan en rejäl tugga på ett i bältesfickan medsmusslat Snickers. Och så lite rabarbersaft. Ljuvligt. Genom Rinkaby och vidare sydöst. Brisen tar i och jag springer i en inte speciellt stark, men konstant närvarande motvind. Jämnt och fint tempo. Precis som det ska vara.

Sista biten i skog. På skjutfältet. Skuggan som tallarna ger är skön. Jag ökar takten och låter benen gå så fort de vill. Landar i ett 4:45-tempo som känns lagom. Flåset ökar. Svetten rinner till. Snart dags för ett dopp. Ah. Längtar.

Passerar sommarstugan och har nu bara en kilometer kvar. Vinkar på grannen, tillika min bortgångna mormors lillebror.

-"Ska ner och bada!"
-"Aha. Jag var där precis! Varmt i vattnet!"
Låter ju fint.

Framme. Vit, finkornig sand. Små, trevliga vågor. Och doften. Av tång, hav och sommar. Paradiset på jorden. Av med paltorna. Och så i. Mormors bror hade rätt. Bra temperatur.

Himmelriket. Mitt i vardagen.

Sträcka: 21.1
Tid: 1.54.33
Tempo: 5:26