En blick tillbaka

...och några blickar framåt

De sista timmarna på årets sommarsemester tickar fort nu och jag tar mig tid att blicka tillbaka på de fyra veckor som gått.

Fyra sköna veckor som fyllts av mycket sol, mycket bad, mycken familjetid och trots allt även en del löpning. Semestern inleddes som nämnts i tidigare inlägg med ett stadslopp om 10 kilometer i pressande värme. Ett lopp där jag gav vad jag hade för dagen och som resulterade i en 54:e plats och en tid med god marginal till de 45 minuter som jag haft som mål för milen under lång tid.

Efter det loppet kände jag att de problem jag haft under våren i framför allt höger hälsena började komma tillbaka och jag passade mig noga för att falla i hälsenefällan genom att hålla nere på både antalet pass, längden på passen, men framförallt farten. Istället för att kuta runt ensam i eget tempo spenderades mer och mer tid tillsammans med frun. Något som jag verkligen njöt av. Både av sällskapet, den för mig bekväma farten samt det faktum att jag nu agerade motivator och coach åt någon annan än mig själv.

Min andra semestervecka tillbringades i en liten röd stuga i Åhus i nordöstra Skåne, precis vid havet. Omkring stugan finns det mesta man behöver för ett lyckligt liv. Vacker natur, kritvit sandstrand, ett inbjudande hav, och en härlig löpslinga på den mjuka, sköna sandjorden. I denna slinga spenderade jag och hustrun härlig kvalitetstid i stort sett varje morgon. Första morgonen påmindes jag av de dofter som är så typiska för ett somrigt Åhus men som jag glömt bort under året som gått; solmogna vildsmultron samt torra, för längesedan nedfallna, tallpiggar.

Varje morgonpass avslutades med ett svalkande dopp i det kristallklara vattnet i den långgrunda delen av Hanöbukten vid Östra Sand. Dessa sociala löprundor, sköna bad och efterföljande frukost tillsammans med barnen fick mig att känna mig oerhört levande, balanserad och otvunget lycklig.

Vad gäller löpningen som sådan så har sommarens återhämtningsperiod, fyllt med hustrulöpcoaching, stretching och excentriska tåhävningar samt endast ett par lite längre pass på egen hand, varit lika välbehövlig som skön. Samtidigt som det fått mig att bli lite otålig och även ibland fått mig att känna mig lite mindre som en löpare jämfört med hur jag kände mig direkt efter årets marathon i Stockholm i juni. Mycket med tanke på de fantastiska löparäventyren jag läst om under sommarens semesterveckor; träningsläger i Davos, Swiss Alpine Marathon, och inte minst det otroliga GAX Trans Scania som går av stapeln i skrivande stund. Men sådana svängningar är helt naturliga för mig. Saker och ting går upp och ner. Och det gäller att befinna sig i nuet och njuta av den situation som just nu råder. Samtidigt som man ser helheten i ett större perspektiv och blickar framåt på allt det fantastiska som komma skall.

Närmast på programmet står en resa till Hufvudstaden den 13:e augusti för att tillsammans med fru och svåger springa, eller kanske snarare, uppleva Midnattsloppet den 14:e. Sedan blir det förhoppningsvis 10k i Trelleborg två veckor senare tillsammans med Dunceor. I början av september åker jag österut med jobbet och kommer där att utforska både Tokyo och Beijing från löparskorna, för att sedan i slutet av september försöka göra verklighet av det projekt som jag träffades av på en bussresa för ett antal månader sedan mitt i den smällkalla, skånska vintern. Det lutar åt Ängelholm - Åhus under dagarna tre.

Om kroppen vill och brallorna håller vill säga.