torsdag 21 oktober 2010

Fyra grader...

...regn och blåst. Som upplagt för ett löppass för den där Benet.


Och ja, se på fan! Där kommer ju den långe trippande. Ser inte ut att gå speciellt fort. Men han haltar i varje fall inte. Verkar ju faktiskt som att hans hälseneproblem lagt sig. Verkar också som att han ska ta den nio kilometer långa ”inom stan via Härlövs Ängaleden”-rundan. Den är riktigt underbart trist. Speciellt en sådan här beckmörk kväll i piskande regn och motvind. Härligt! Sådana pass är rena terapin. Rensar bort de flesta bekymmer och det kan nog behövas emellanåt har jag förstått.


Ser man på. Nu ser det minsann ut som att han fått upp lite fart under de vita skorna också. Är det månne ett par Asics Tarther han har på fötterna? Ja, det kan det nog vara. Ser ut att behålla farten då han rundar McDonalds och styr kosan mot Tivoliparken. Ser nästan ut som att han kommit in i ett riktigt bra flyt. Regnet verkar inte alls bekomma honom längre. Musiken, som jag förmodar strömmar in i öronen via det headset jag kan skymta under den svarta toppluvan, bidrar säkert till den fartfyllda harmoni som nu fullkomligt strålar ut genom lagrena av funktionsmaterial.


Ser honom trippa på i lite varierande fart på kända cykelvägar. Avslutar på den väg han cyklar två gånger dagligen på väg till och från stadens tågstation. Just i detta nu alldeles genomblöt. Närmar sig hemmet och sänker farten något den sista biten. Stannar på husets uppfart. Lutar sig mot bilen och sträcker ut vaderna. Kan det vara ett led i hälsene-rehaben tro? Kliver in i huset och ropar ett glatt ”Hallå!”. Stänger dörren efter sig. Jag hör låset vridas om inifrån. Tittar på min klocka. 45 minuter. Nåja. Inte så pissigt.


Kul att han verkar vara igång igen.

7 kommentarer:

Dunceor sa...

Japp det är nu man sätts på prov om man ska träna på regelbundet under de tråkiga månaderna. Då man får drömma om springa i shorts och linne.

Helena sa...

Härligt! Att springa i pissväder är pannbensbyggande, så det så! ;)

Benet sa...

Dunceor: Ja, så sant. Man jag kan faktiskt tycka att det är rätt gött att ge sig ut i lite läskigt skitväder. Blir lite punk över det på nåt sätt.

Helena: Japp! Huvet på spiken! :-)

jumper sa...

Utomkroppsliga upplevelser där den egna kroppen betraktas utifrån brukar hänga ihop med näradöden-upplevelser. Så icke här. Denna gängliga gestalt verkar snarare befinna sig nära livet. Snyggt!! (sprunget och skrivet)

Ingmarie sa...

Det glädjer mitt löparhjärta att läsa! :-)

Benet sa...

jumper: Bockar och tackar! Nära livet. Jo, det kan man nog säga. Det ör något speciellt att springa i pissväder. Man känner sig så liten och samtidigt så stark. Vet inte riktigt hus jag ska förklara det, men ibland är det så rätt att ge sig ut när det är som mörkast, blötast, blåsigast och jävligast.

Ingmarie: Älskar att kunna glädja människor. Och speciellt sådana underbara löparmänniskor som du! :-)

bureborn sa...

Superkul!