Det är ju en förbannad tur att man inte springer med axeln!
I nästan precis en vecka har jag gått omkring med bara en fungerande axel, den högra. Axeln på motsatt sida gav upp helt i söndags kväll då jag fångade lillasyster i ett så kallat "kramkast". En övning där utövaren spontant kastar sig handlöst uppåt/framåt med förhoppningen att mottagande part fångar vederbörande i luften för att avsluta det hela med en kärvänlig far/dotterkram. Ett cirkusnummer som visade sig vara sista droppen i den bägare som efter hand fyllts på under de senaste veckornas gympass då jag känt att något varit "på gång" i denna komplexa led.
Att springa med en ömmande axel fungerar som tur är, men är inte helt bekymmersfritt. Under fredagens långpass fick jag till exempel jämmerligt ont efter en timmes löpning och fick springa resterande timme med en svängande och en rakt hängande arm.
Ett besök hos gymmets sjukgymnast ska se till att göras nästa vecka. Innan dess ska det springas på töande, glashala vägar. Med broddar på. Inget bra att halka då endast 50% av armarna finns där att ta emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar