Sjukgymnasten som jag besökte i eftermiddags visade sig vara en mycket kunnig och sympatisk man. Han fick hela min (ganska korta) löparhistoria berättad för sig och ställde hela tiden motfrågor angående min utrustning, frekvens, löpstil, underlag och.... vilken sida av vägen jag brukar springa på. Den sista frågan gav mig en liten tankeställare. Jag fick fundera lite på frågan, men kom fram till, efter att ha rotat lite i minnet, att min "default"-sida av vägen är vänster. Jag springer säkert 90% av tiden på vänstersidan av vägen. Enligt herr Sjukgymnast var detta en vanligt anledning till problem med fötter och knän och bad mig att variera vägsida i framtiden. Yes sir!
Under själva undersökningen så är jag glad att jag för tillfället inte har ont i knäet, för det var nåt alldeles makalöst vad han slet i mina leder. Jag fick lära mig att i den punkt där min smärta suttit, sitter ett muskelfäste där inte mindre än tre muskler har sitt fäste. Han trodde att det jag råkat ut för är en ren överbelastning av just det fästet. Medicinen mot framtida problem heter: Stretching, stretching och åter stretching. Jag fick ett stretchingprogram innehållande sex olika stretchövningar med mig hem. Jag blev också övertygad om att skaffa mig formgjutna inlägg till mina löparskor eftersom uppbyggnaden för hålfoten är lite underdimensionerad för mina ganska höga fotvalv.
Det sista som hände hos sjukgymnasten var att jag diskuterade puls med en annan av sjukgymnasterna som själv springer långdistans, men framförallt cyklar. Han gav mig ett tips hur jag skulle kolla min maxpuls.
1. Var ordentligt uppvärmd.
2. Spring ordentligt fort (i stort sett maxfart)
3. Ha en lång och relativt brant backe framför dig
4. Maxa uppför backen tills du i stort sett stupar
5. Kolla pulsen.
Om man skött sig och hållt ut under backbestigningen, så borde pulsen man lyckats komma upp i vara ens teoretiska maxpuls. Det kan som sagt skifta en del. Om man inte mentalt orkar att ge "allt" så kommer pulsen kanske inte upp i de högsta trakterna.
När han hörde att jag, trots min relativt höga ålder, lätt kommer upp i en puls på 195 då jag tar i för kung och fosterland, så sa han att det är ganska ovanligt, men inget man skall vara ledsen för. Tvärtom. Enligt honom var det bra att ha ett stort spann (mellan vilopuls och maxpuls). Det gör ju att man har en ganska stor möjlighet att ta ut det lilla extra som kanske kan behövas ibland.
Jag skall prova hans tips en dag, men inte just nu. Nu skall jag vila ett tag till och låta förkylningen försvinna så långt bort som det bara går. Jag LÄNGTAR ut till nästa runda. Det var en hel vecka sedan sist!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar