lördag 10 maj 2008

En enkel till Tollarp, tack

Sanslöst väder. Rena sommarvärmen. Hem från jobbet. Cykel från stationen. Rejält varm. Packa ihop lite prylar, i bilen och till svärföräldrarna dit barnens kusiner precis anlänt. Eller skulle man kanske cykla? Ja, det var ju en riktigt bra idé!


På med cykelbyxor och hjälm. Vatten i flaskan i flaskhållaren och iväg! Efter en dryg halvmil glider jag in på det för länge sedan nedlagda järnvägsspåret mot Tollarp. Nu en perfekt grusväg tvärs över åkrar och fält. En och annan gård dyker upp från ingenstans. Tänk att bo så. MITT ute på vischan. Med får som struttar omkring runt de stora rödmålade ladorna. Katter, hundar, ungar och blommande körsbärsträd i en salig blandning. Gröna-vågs-romantiskt så att det förslår.


Cyklingen går fint. Första halvan svagt uppför. En envis lätt motvind som får mig att behöva trycka på lite extra för att kunna ligga i de högre växlarna. Trots det monotona trampandet så känns det riktigt trevligt att rulla fram på den gamla banvallen. Vinden håller mig förhållandevis sval, men jag är glad att vattenflaskan är med.


Efter 50 sköna minuter är jag framme och rullar in på den täta och knallgröna gräsmattan där barnen redan springer omkring och busar med kusinerna. Det är riktigt skönt med sommarvärme.


Sträcka: >20 km
Tid: 50 minuter
Puls: 153

3 kommentarer:

Anonym sa...

Mmmm, låter underbart!
Gamla banvallar brukar vara spännande att upptäcka. Man får liksom se världen från "baksidan".

Karin sa...

Jag bara ler av läsningen :-) Härlig cykelrunda i solen och så mycket man kan upptäcka på vägen. Nästan så jag blir sugen på en cykeltur... ;)

Benet sa...

Ja, det var faktiskt riktigt gött. Det är sant att man upplever världen lite "bakom kulisserna" när man ser den från en banvall :-)

En skön cykeltur är faktiskt inget dumt alternativ till löpningen då och då... Dock vet jag inte om jag själv cyklat speciellt ofta ifall jag inte varit justerad.