Första löppasset sedan 21:an i Göteborg. Både jag och mina ben var riktigt löpsugna. Vi satt och studsade i soffan tillsammans med barnen tittandes på Jerry Seinfelds Bee Movie som vi hyrt fredagen till ära. Dock fick man inte höra Jerrys lite nasala röst, eftersom det ännu inte är gångbart här hemma att se de sköna animerade rullarna på originalspråk. Jag har försökt att få barnen att uppskatta det, men utan framgång. Det ska vara på svenska! Jo, givetvis både förstår och respekterar jag det. Tänk att vara tvungen att se Djungelboken på originalspråk då det begav sig! Då hade man ju missat Beppe Wolgers fantastiska Baloo-tolkning...
När filmen var slut studsade jag och mina ivriga ben ut på en runda. Jag hade tejpat mitt vänsterben under filmens gång och kände mig riktigt redo. Trots att klockan visade 21.30 var det både ljust och skönt ljummet i luften. Tanken med kvällens runda var att få lufta mig, känna mig lite för och improvisera mig fram i drygt en halvmil. Jag lämnade foot-poden hemma för att inte stirra mig blind på tempot, utan köra helt på känsla idag. Lite stolpigt till en början. Hugg i vänster underben är ju nuförtiden någonting som jag upplever vid varje runda, och igår var inget undantag. Jag har nästan glömt hur det känns att springa utan att det gör ont i vänstran... Som tur är släpper det lite då jag blir varm. Det hela utvecklade sig till en improviserad och rolig fartlek.
Mina tankar under rundan gick framförallt till alla er som skall springa Stockholm Marathon om en vecka. Det hade ju varit riktigt häftigt att få vara med, men samtidigt är det skönt att jag inte ska det, eftersom det varit så struligt med löpträningen i vår. Jag ser dock fram emot att få komma upp till Stockholm den siste Maj för att få känna på Marathon-atmosfären i staden.
Tid: 31 min 47 sek
Sträcka: Drygt 6 km
Puls: 160
6 kommentarer:
Härligt med lite löpning igen! För mig har det ibland varit så med skador som blivit långdragna att det funkar att springa igen om man gör det försiktigt och ser till att ha flera vilodagar mellan passen så återhämtningen blir total. Sedan har skadorna långsamt klingat bort... Hoppas det är så med din också.
Hoppas du är försiktig i alla fall tills röntgen är gjord så det inte är något synbart och allvarligt som inte mår bra av löpning.
Åh, vilken inspirerande läsning. En kvällsrunda i skymningen... :)
Trist med ditt ben, att det inte ger med sig helt (även om det är bättre). Jag ser fram emot att se dig här nästa helg och hoppas att vi står på startlinjen ihop nästa år!
tillbakatill...: Jag skall ta det försiktigt. Promise. Jag hoppas att min skada också tynar bort vad det lider. Börjar bli lite trött på det nu (även om man nästan "vant sig"...).
Fick förresten kallelse till Röntgenkliniken på staden sjukhus brevledes igår. Kommer nog ett inlägg om det snart.. :-)
Karin: Kvällsrundan var riktigt skön, dock lite för kort. Jag ville knappt sluta springa...
Vi synes till helgen!
åhhh, nu blev jag supermotiverad, skönt med såna där pass då man bara drar ut och springer... struntar i tiden... leker sig fram... och i skymningen också! Dyker upp massa tankar om fina sommarkvällar, det gäller att ta vara på tiden!!!
Tack för tankarna ;)
...och det skall bli roligt att ses!
Magda: Håller med om att det gäller att ta vara på de ljuva försommarkvällarna. Det blir inte mycket bättre än så här :-) Lagom temp, underbar luft, ljust och härligt!
Fredrika: Skall bli helkul att ses på lördag.
Skicka en kommentar