onsdag 12 november 2008

Bromskloss på trottoaren

En helt allmänt vanlig kvällsrunda på de orangebelysta cykelvägarna runt stan. Motvind på "Ängaleden". Börjar bli en trist ovana det där med vind rakt emot på vägen ut. Men, det som så mycket annat bygger säkert bara karaktär.


Inne i stan springer jag genom stadens lunga, Tivoliparken. Får syn på ett helt gäng i löparoutfits och gula reflexvästar. Verkar som att de samlar ihop sig för någon gemensam aktivitet. Jag lunkar förbi och hälsar lite försynt med en lätt nickning vilket får mösstofsen att dingla framåt och killa mig på näsan.


Fem minuter senare kommer nämnda löphord trippande. Passerar mig och utstöter hurtiga och malliga hälsningar. I mina öron låter deras "Hej, hej!" mer som "Ursäkta oss 'rikitga' löpare. Vi som har lite fart under skorna skulle väldigt gärna vilja köra om lite snyggt här på trottoaren.". Hmmm.


Sträcka: 8.7
Tid: 59
Tempo: 6:48
Puls: 137

8 kommentarer:

bureborn sa...

Fy på dem! Du är ju en alldeles särdeles riktig löpare.

Kanske borde du trycka upp en egen reflexväst som ger svar på tal. Typ: Benet + "Maffe" = sant

Benet sa...

Haha! Fick samma kommentar från några löpande kollegor. Tryck på ryggen: "Maffetraining in progress"

Och visst är "normaltempolöpare" hemska. Borde ju vara förbjudet att klämma fram ett hurtigt "Hej, hej!" när man passerar en maffande löpare. En maffande löpare skall glidas förbi i stort sett obemärkt. Allt annat tar jag som en förolämpning!

:-)

MarathonMia sa...

Du klår dem på tävlingarna sen med följande text på tröjan

"Jag som orkade hålla ut och är skadefri"

Benet sa...

Mia: Hehe, Ja det är ju det som är förhoppningen. Men just nu känns det SJUUUKT segt.

Cicci sa...

Ha ha! Jag brukar tänka att de som springer om bara ska springa 1 eller 2 km medan jag själv kanske är ute på en runda på flera mil, då får man springa saktigare! ;)

jumper sa...

Ha ha ha, vem kunde ana att maffetone-träning rymmer så mycket psykologisk dramatik, som sätter karaktären på prov. Det är bara att tiga och bita ihop.

Jag hoppade ibland med en 5 kilos blyväst på träning utan att tala om det för dem som tittade på. Den inre vetskapen var nog.

Benet, allas vår försökskanin är värd en medalj.

Benet sa...

Cicci: Hehe, jo den tanken har slagit mig också, faktiskt. Men HALLÅ! Jag skall faktiskt springa ett par mil! Med LÅG PULS!

Jumper: Ja, visst är det fascinerande med det mentala dramat som omgärdar hela Maffe-prylen.

Skulle gärna sett dig hoppandes med den där blyvästen (övertäckt antar jag) :-) Gillar min inre syn av dina åskådare. Haha!

Tack för medaljen. Den sporrar till framtida försök i Maffe-labbet.

jumper sa...

Det där blyvästhoppandet var i 18-årsåldern och aldrig när andra hoppare tittade på. De hade kanske sett att något var fel. Skälet till att ha träningsoverall över var nog att det var så nördigt. Jag hade läst att Brumel tränade med en sån väst ibland och jag hade smält blyet sytt den själv av en gammal jacka. Nu är det väl den sporadiska löpskolningen (i synnerhet indianhoppen) man försöker dölja.