Fars dag. Alltid trevligt. Skönsång och frukost på sängen från döttrarna. Och presenter. Mycket fint pyssel. Många vackra konstverk. Samt ett litet paket från Löplabbet. En ny löpundertröja. En Icebreaker Bodyfit150. Schysst!
Drog på mig den nya tröjan. Kompletterade med en vindjacka och ett par långa tights. Laddade schysst musik i den nya telefonen och fyllde på vatten i vätskebältet. Gav mig sedan ut vid 12-tiden i ett helskönt väder. Solen sken, temperaturen var riktigt behaglig och vinden var måttlig.
En timme senare förändrades scenen fullständigt. Himlen mörknade och det blåste upp rejält. Ett strilande regn gjorde entré och det var ett tag ett riktigt pissigt höstväder. Vindstyrkan tilltog och då jag hamnade rakt emot var det bara att slappna av så mycket det gick och fortsätta att trampa på så lugnt och sansat som möjligt. Allt annat skulle få pulsen att gå i taket. Givetvis sjönk tempot då jag i motvinden korsade de obanade ängarna i Vattenriket med riktning Lillö.
Efter totalt 22 kilometer var jag hemma igen. Rejält urblåst men riktigt lycklig. En bra present till mig själv på min dag.
Sträcka: 22
Tid: 154
Tempo: 7:00
Puls: 137
8 kommentarer:
Fars dag!? Oj, det glömde jag bort... Skäms på mig!
Låter som en härlig farsdagspresent, trots regnet. Både från dig själv och familjen. För de släpper ju iväg dig på långrundor - det är en fin present det! Idag knorrade min familj lite smått. Oroande. Fast det kanske berodde på att jag glömt vilken dag det var...
va, har du ericsson????? nu blev jag förvånad!!!!!!
inte :-)
men ok då, den var snygg.
Bureborn: Knorr är aldrig kul, men det har säkerligen med farsdagen att göra. Visst känner man sig ibland lite som en "smitare" som drar iväg ett antal timmar i sin ensamhet varje helg....
Magda: Snygg, ja! Lanserades i veckan. Har inget launchdatum på den än, men den kommer snart att finnas till försäljning. Sugen? :-)
Vad gäller löpningen så hoppas jag kunna studsa fram något fortare framåt jul. 7-minuterstempo börjar bli lite drygt. Jag tycker inte att jag "förbättrats" nåt nämnvärt sen jag drog igång projektet, men jag tror på min nystart och min plan att köra på ännu lägre puls än jag gjorde i början av lågpulssatsningen. 135 i snitt känns som en vettig riktlinje att gå efter. Jag är säker på att det här är melodin i denna inledande fasen.
Snart dags att förlänga turerna lite, kanske börjar familjen att krångla då.... Får sätta mig ner och diskutera formerna för detta i familjerådet... I helgen grävde jag i om rabatterna istället i några timmar, motion det med och märkligt nog mycket mer uppskattat av kära hustrun.
Vilka fina presenter du både fick och även gav dig själv :-) Nu blev jag långpass-sugen igen även om det nog dröjer ytterligare någon vecka innan jag ger mig på just den biten. Höstpassen har sin charm de med, helt klart!
Löpningen tar inte så mycket tid, men bloggandet (även om butlern sköter det tunga jobbet).
Du är så duktig kompis. Fattar bara inte hur du orkar sega runt i Maffetempo.
Din blogg har blivit värsta feelgoodbloggen - blir man lycklig av Maffetone alltså? :-)
De gånger jag fuskat med snabbare pass (något som det från och med idag faktiskt är slut med) har jag känt hur förvånansvärt lätt och oansträngt det är att springa. Så jag börjar tro så smått på det här...
Skicka en kommentar