Körde ett snabblopp idag. Skulle enligt schemat gjorts i tisdags, men rebellisk som jag är bytte jag plats på dagens och tisdagens pass. Mest på grund av att jag var så fruktansvärt trött och sliten häromdagen att snabblopp inte fanns på kartan.
Planen var att springa de sex snabba kilometrarna på de grusbelagda cykelstigarna i Björket. Den planen grusades ganska ordentligt. På grund av underlagets beskaffenhet. Den lilla snön som kommit idag låg så smått kvar inne i björkskogen och gjorde cykelstigarna såphala. Kasade omkring på mina DS Trainers den första kilometern som en svartklädd tvåbent Bambi.
Bestämde mig ganska snart för att fortsätta ut ur skogen mot den snöfria asfalten med en klart mer tilltalande friktionskoefficient. Sagt och gjort. Asfaltslöpning fick det bli. Hittade ett rätt så skönt snabbtempo och det tuffade på riktigt fint.
Dock var jag väldigt glad när klockan pep 6 km. Stannade och pustade i gamla kända villakvarter. Stretchade lite lätt och begav mig sedan på skönt trötta ben de knappa tre kilometrarna hemåt. Hem till vatten, Gainomax, ispåsar och en varm dusch. Samt min helsköna familj. Kan det bli mycket bättre?
Sträcka (snabblopp): 6
Tempo: 4:30
Puls: 179/186
10 kommentarer:
Oj vilket tempo!! Bra jobbat!
Utbrister som Helena: Oj vilket tempo! Och vilken medelpuls!
Vid såna pulser brukar jag lägga mig ner och avlida... eller i alla fall drabbas av tvivel kring vad jag håller på med, överlägga med mig själv - och stanna.
Riktigt fint tempopassat, Benet!
Vad har du förecten för maxpuls?
Helena och Bureborn: Tack ska ni ha!
Jo, det kändes som sagt bra igår. Första kilometern var jobbig, sen kom jag in i en bra "tempolunk" och liksom vande mig vid den högre farten och den ganska ansträngda andningen. Men, som sagt, det är skönt när klockan talar om att det är dags att stanna.
180 i puls är nog ungefär 90% av min max. Jag har ännu inte gjort ett riktigt maxpulstest, men har varit och nosat på 200 ett par gånger då jag blivit rejält trött. Bland annat då jag sprang i backarna i Baden Baden för ett drygt år sedan.
Ser bra ut. Även jag har en maxpuls runt 200-205 något och jag upplever att jag har svårare nuförtiden att komma över 180-185 i puls. Förr kunde jag med lätthet komma upp i 195 om jag bara tog i lite.
Men det ser ut som du följer programmet bra och det borde kunna resultera i ett fint lopp i Sthlm!
Nepp. Så bra det kan bli. Att få vara rebellisk, omvärdera tagna beslut - genomföra exemplariskt och sedan känna lycka över familjen.
KÄRLEK helt enkelt.
Bra lopp! Tempoträning är nog det som ger bäst effekt överhuvudtaget och fortsätter du med såna regelbundet kommer du märka stora förbättringar snart. Låg själv i närheten av de där pulsnivåerna i början, men efter drygt ett halvår med tempoträning varje vecka har pulsen sjunkit 20-25 slag vid samma fart.
Dunceor: Jo, det känns bra. Jag har i varje fall fått till lite kontinuitet. Och framförallt så är det ju så KUL!
Vad gäller pulsen så hade det varit intressant att se vilken maxpuls jag verkligen har... Får se om jag gör ett test någon dag.
Mia: Japp, ren och pur Löööve! :-)
Medeldist: 20-25 slag LÄGRE med samma fart!?! Wow! Låter klart lockande.
180 i 4:30 säger mig att jag inte kan springa mycket fortare innan jag drar på mig mjölksyra, så om jag skulle kunna sänka pulsen en aning i dessa farter så hade det ju varit kanon. Och så hade jag kanske kommit under de där 45 på milen som jag har som ett litet "delmål" någonstans i bakhuvudet. Har iofs aldrig tävlat på milen, så vem vet. Jag kanske skulle fixa det redan idag? Whatever...
Vill väldigt gärna kunna köra ett snabbt pass i veckan. Det enda jag är lite orolig för är om jag "håller" rent fysiskt... Är så rädd att kroppen skall säga ifrån. Gäller att hitta balansen. Nu är jag dock bra mycket mer lyhörd för kroppens signaler än jag var för ett år sedan. Tror det kallas mognad/erfarenhet. :-)
Hehe, jag trodde inte heller det, men när jag tittar på träningsloggarna ser man skillnaden: i maj, 10 km i 4:28 min/km, snittpuls 183 (!). I januari, 10 km i 4:21 min/km, snittpuls 158. Så visst ger det bra effekt med sådana pass. Fysiskt sett är de mindre belastning på kroppen än intervaller i hög fart och tycker även att man återhämtar sig snabbare. Fast mentalt kan de vara jobbiga förstås..det är nog det som är det tuffa med snabbdistanspass, att orka ligga och pressa i en relativt hård ansträngning i 20-30 min eller mer, men jisses viliken effekt det ger!
Nej, mycket bättre kan det inte bli. Den som sprungit snabbdistans kan känna sig nöjd, ty det det är jobbigt. Tycker jag.
Problem med halt underlag slipper dock jag som saknar frånskjut i steget. I skolan skrev jag dessutom en uppsats över ämnet: "Om jag kunde ändra friktionskoefficienten efter behag". Avslöjar dock inte mina knep.
Du får väl komma upp till Helsingborg och springa Springtime här =) Dock kanske inte det bästa 10km loppet för slå PB men en trevlig folkfest i Helsingborg.
Jag känner just nu också att jag minst vill springa ett snabbt pass i veckan men att kroppen inte riktigt vill det. Men det är ett bra mål tycker jag.
Skicka en kommentar