Kalla mig "fegis". "Chicken". "Mes". Eller benämn mig "mogen". Eller kanske till och med "klok". Spelar egentligen ingen roll vilken etikett som klistras på mig. Faktum kvarstår. Jag hoppade över de planerade 800-metersintervallerna igår.
Under hela dagen hade jag velat lite fram och tillbaka angående det tänkta testpasset. Ska jag? Eller inte? Anledningen till velandet heter känningar i vänster underben. Kan inte sätta fingret på vad det är som känns. Bokstavligt talat. Hittar nämligen ingen smärtpunkt längs skenbenskanten. Det känns bara irriterat.
Kristianstads IP. En annan dag...
Bilden lånad härifrån.
Stack dock ner till idrottsplatsen efter jobbet. Var lite osäker på om jag skulle hinna med hela passet innan det blev för mörkt, men körde ändå igång med några uppvärmningsvarv. Närmare bestämt åtta stycken. Fotbollsspelarna som höll till i närheten undrade nog vad jag höll på med. Varför ligga och småputtra på bana när det finns ett schysst spår i björkskogen bara hundra meter bort?
Efter 3.2 sprungna kilometer togs beslutet. Jag bestämde mig för att strunta i de planerade "slitsamma" 800-metersloppen. Jag var helt enkelt rädd. Inte för smärtan som 800-meterslopp innebär i allmänhet, utan för att jag skulle ge mig in i något som jag sedan bittert skulle få ångra. För att jag skulle ignorera kroppens signaler, om än väldigt svaga, att det kanske inte är läge för stora påfrestningar.
Resultatet för kvällen blev att jag lämnade löparbanorna, gav mig ut i Södra Björket och avverkade en improviserad tempostege över en halvmil i fredagskvällsskymningen. Så trött fick jag bli, men på ett mer skonsamt sätt än 12 tuffa varv på bana.
Sträcka: 8.24
Tid: 42.08
Tempo: 5:06
Puls: 163/187
2 kommentarer:
Har du sett Spirit of the Marathon? Om inte, se den! Underbar film :-) En elitlöpare i filmen beslutar sig för att "av någon anledning" inte springa ett pass för att det kändes fel i kroppen. Och det var klokt av henne... Jag tror på samma sätt att din kropp försökte säga något till dig. Du är klok och det tackar kroppen dig för :-)
Såg en trailer av filmen du nämner och det pirrade ordentligt i kroppen och "DEN MÅSTE JAG SE!" ekade inombords. Har ännu inte fått/tagit mig tid till det, men det kommer. Tack för påminnelsen! :-)
Och, Karin, du är klok som en bok!
Skicka en kommentar