Söndag. Långpassdag. Har sett fram emot det hela veckan. iPoden laddad med lite schysst musik och en och annan podcast. Vätskebältet laddat med både vatten och lite energigivande sliskdricka. Snickers i fickan. Lagom temp och inte mycket vind. Samt nya pjuck på fötterna. Kan ju knappt bli bättre. Kan man tycka.
Men trots de goda förutsättningarna började löpningen ofattbart trögt. Stolpigt, platt och riktigt otrevligt. Dessutom obehag i både vänster OCH höger underben. Hög puls för det låga tempot och allmänt skittrist. Inte ens de tre spanarna, Jonas Hallberg, Helena von Zweigbergk och Calle Norlén kunde få löpningen att flyta. Min veckoliga spanarstund kändes förstörd. Funderade allvarligt på att lägga av och lubba hemåt igen med svansen mellan benen.
Då spanartrion tystnat och det var dags att hitta nåt nytt att lyssna på stannade jag till, masserade vänstervaden lite grand samt rullade mig i iPodens menysystem fram till en P1 Dokumentär, "Bölden som sprack". Låter ju precis lika ballt som jag känner mig, tänkte jag och körde igång. Det visade sig handla om Kungsankravallerna i augusti -87. Eller egentligen om vad som fick det att smälla i Kungsan den där sommarveckan strax innan höstterminen skulle dra igång. En riktigt välberättad historia som på något konstigt sätt fick min löpning att börja funka. Ett "flow" infann sig och rätt som det var så kändes det som att både stelheten och stolpigheten var som bortblåsta.
Resten av passet var en ren njutning och de spenderade 2,5 timmarna kändes mer än lovligt välinvesterade.
Sträcka: 25.3
Tid: 2.29
Tempo: 5.52
Puls: 155
11 kommentarer:
Gratulerar! Mina 25,2 km igår var likadana, fast tvärtom. Skapliga i början men riktigt eländiga på slutet. Detta trots både snickers, sliskvatten och fint väder. Då får man glädja sig åt andra andras löpning.
Hm, märkligt det där. Ja, som du skrev på jogg, "Ibland funderar man på vad ska vara bra för"... :-)
Ånä, alla har vi skitpass och skitdagar. Men de finns där ju bara för att man riktigt ska kunna uppskatta de bra dagarna! Sägs det...
Det var samma för mig, ett riktigt segt pass igår som slutade på 16km (vågar inte riktigt gå upp över 20km igen men snart så).
Vad härligt! Skönt att du fick fokusera på lite Kungsan så benen kunde fokusera på sig själva och bli lite lättare. Snart kommer vi ner till Skåne och gör löparvägarna osäkra :)
Mia: Ja, berättelsen om kravallerna fick tankarna att fokusera på annat...
Skåne, ja. Och LÄNGST NER i Skåne också. Filurar lite på att tillsammans med Dunceor ta mig ner till Smygehuk lördag eller söndag för att få säga Goddag och få springa ett pass tillsammans med er. Hade varit skitkul (med Nisses jacka smälter man ju in finfint... :-)
Ja vi får diskutera det lite imorgon. Jag vet att min mamma skulle bli glad om jag kom ner i alla fall =)
Dunceor: Japp, snackar om det i morgon. Klä dig varmt, förresten. Det ska SNÖA!!
Tack för programtipset! Jag ska genast ladda ner "bölden" inför den här veckans långpass. Ett riktigt bra radioprogram är god medicin mot sega ben.
Tycks som om vi alla haft det trögt i helgen, befann sig månen i en speciell fas eller?
Håller tummatna för att vi alla nästa helg flyter på viktlösa fötter.
Hur är det förexten med underbenet så här efteråt?
Fan jag läste ju inte detta förrän jag kom till jobb =) Men jag har mössa och vantar i alla fall.
Men det ser ut som det kommer bli tungt att springa =)
Bureborn: Jorå, underbenet knorrar inte så länge det får vara ifred. Så, inga bekymmer so far. Har faktiskt känt mig fräsch i kroppen efter söndagens 25k. Får se hur det känns nu när jag och Dunceor skall ut och försökra besegra St Hans Backar i Lund vid 11-snåret... :-)
Dunceor: Vädret var ju inte så farligt här nere i Lund (förutom blåsten då, men den är ju ständigt närvarande). Det var värre hemma i Kristianstad. Där var det full snöstorm... Synes kl 11.
Ja nu är det ju faktiskt sol! =)
Det blir kanon.
Skicka en kommentar