måndag 2 mars 2009

Slut på långpasstorkan

Tar en titt i träningsloggen på jogg.se och konstaterar att det inte blev ett enda långpass under februari månad. Anledningarna var flera. Bland dessa är "halsåkomman" som jag drog på mig i Kina den största. Ja, om man skall vara helt ärlig så störde faktiskt kinaresan som sådan löpningen en del. Jag skulle bland annat kört ett långpass den söndag jag for, men detta blev kraftigt avkortat.


Då jag denna avresesöndag varit ute en knapp timme och ett alltför stort antal saker som jag inte fick glömma att packa ner dykt upp i skallen, började jag känna paniken stiga och jag avbröt ganska abrupt. Egentligen helt i onödan. Jag hade lätt hunnit med både långpass och packning, men oron i kroppen tog överhanden. Och givetvis hade jag helt och hållet mig själv att skylla. Jag kunde ju faktiskt ha packat dagen innan. Men det gjorde jag alltså inte. Så till er som redan konstaterat min planeringsmiss kan jag bara säga: Ja, ni har helt rätt!


Nåväl, det var då och nu är nu. Mars månads ankomst skulle igår firas med just ett långpass. Jag skulle äntligen göra slut på torkan. Tog en titt i Mäster Szalkais 3.30-program och såg att han för denna dag förespråkar 22 kilometer. Jag tog detta som ett riktmärke, men tänkte samtidigt att det kanske räcker med 20 då jag haft ett nästan två veckor långt löpuppehåll under den gångna månaden.


Jag gav mig ut på mitt kära fält som nu nästan helt blivit kvitt vinterskruden och på vissa ställen istället stolt visade upp härligt leriga grusvägar. Det var hyfsat tungsprunget på vissa sträckor och vinden som låg emot gjorde också sitt till för att den gänglige kroppen faktiskt skulle få jobba lite. Ett ställe som jag nog aldrig tänkt på att jag känt mig trött i tidigare var höfterna. De kändes rejält stela och sömniga under min framfart på lervägarna. Jaja, de har väl också rätt att vara lite motsträviga ibland.




Efter drygt en mil på fältet kom jag ut på ett något mer lättsprunget underlag. Asfalten kändes stabil och skön under mina Adistars och jag studsade ut på Härlövsängaleden. Ganske snart bytte jag åter underlag då jag vek av leden och gav mig ut på Kanulhusspången; en trevlig träspång som ringlar sig fram genom delar av vårt fenomenala vattenrike. Löpningen började nu flyta på riktigt bra och det kändes lättare för varje steg. Ingvar och spanartrion som hållt mig sällskap ett tag tystnade till tonerna av Toots Thielemans och jag bytte till kära gamle Marley vars gungande takter fick mig på extra gott humör.


Exakt två timmar efter det att jag gett mig iväg var jag återigen hemma. Svettig, hungrig och rejält urblåst ställde jag mig på uteplatsen och körde en lätt stretch av mina, vid det laget, lagom möra löpmuskler.


Åh, kära långpass. Så oerhört skönt att ha fått spendera lite kvalitetstid med dig igen! Och detta samtidigt som Daniel Thynell fixade sin tredje seger i Vasaloppet. Lyfter på toppluvan och gratulerar!


Sträcka: 20.6
Tid: 120
Tempo: 5:50
Puls: 154

5 kommentarer:

Dunceor sa...

Avundsjuk. Jag saknar riktiga rejäla långpass och hoppas snart vara på banan med såna. Speciellt så att det inte blir som inför Sthlm som förra året att jag knappt hade sprungit några långpass.

Kl 11 på onsdag? Jag kan sträcka mig till 6km då det funka utmärkt att springa igår utan större problem.

Karin sa...

Jag har haft långpass så det räcker till och blir över, du kan få några av mig ;-)
Skämt åsido, härligt att du är tillbaka i långpassrullorna igen. För visst är det något särskilt med långpassens vaggande? Måste säga att du klär otroligt bra i Linnéajackan, hjärtat slår ett par extra slag av stolthet :) Ses vi på träningslägret?

Benet sa...

Dunceor: Ja, långpassen är sköna. Och det tålamod man skaffar sig är nästintill oändligt. Lugnare farsa får man leta efter... Rena valiumet :-)

11 på onsdag it is! Har du koll på någon vettig runda? Vår improviserade sex-kilometers-löpning i torsdags saknade struktur och vi hamnade på märkliga vägar emellanåt. Träffas vi nere vid er huvudentré?

Karin: Ja, 20k för dig är väl "a walk in the park" efter dessa mastodontveckor? Känns skönt att få springa lite längre igen. Det är ju det som är själva belöningen.

Ja visst e man snygg i Linnéajackan? ;-) Och den är ju hur skön som helst. Väger absolut nada. Dessutom så bär jag den med (oförtjänt?) stolthet. Det är ju inte alla förunnat att få bära Sveriges schysstaste löparklubbs emblem. Eftersom jag spenderat två av mina snart 40 år boendes på Södermalm känns det faktiskt på något sätt helt naturligt.

Jag dyker gärna upp på träningslägret för nåt pass. Jag tror att Dunceor också är sugen. Vilken helg blev det? Och hur ser programmet ut? Står det kanske på er Facebook-sida? Lovar att betala in medlemsavgiften innan jag "crashar" ert läger. Så känns det ännu bättre att få bära era färger på mina pass!

Dunceor sa...

Har faktiskt ingen koll på rundor runt omkring, jag har bara två ggr sprungit på lunchen här och då improviserade vi också. Kl 11 i vår huvudentre it is.

Ja jag är också sugen på ert träningsläger då min mamma bor i Smygehuk så alltid trevligt att springa i det området. Finns det något datum så man kan kontrollera tillgänglighet?

gullfot sa...

Mycket snygg jacka! Och klart ni ska komma på träningslägret båda två - det är helgen efter påsk, dvs. to 16 - sö 19 april, och vi har bokat hela Smygehuk vandrarhem (fyren).