lördag 15 maj 2010

Genrep

Torsdag. Men samtidigt söndag. Så underbart skönt. Bland annat slipper jag ju spendera alldeles för lång tid på ett tåg eller en buss och kan ägna mig åt mer givande aktiviteter. Som löpning till exempel.


Ett planerat långt långpass som genrep inför Stockholm stod för dörren och förmiddagen gick åt till att pula lite med diverse sysslor samt att ladda lite lätt mentalt för det som komma skulle. Hade ju lite av en revansch att utkräva på mig själv med tanke på det skitpass som jag genomförde i tisdags.


Jag och frun gav oss ut på fältet strax efter 12 och bältet var laddat med 4 småflaskor vatten, en Gainomax hallonkaka och en iPod laddad med lite diverse, ostrukturerad musik. DS Trainers på fötterna, de nya löphörlurarna runt nacken och vi var igång.


Frun hängde på den första rundan nerom Lingenäset och vek hemåt efter att under de första sex kilometrarna varit ett supermysigt sällskap. Själv tog jag mig upp mot Lerduvedungen för att fullborda det första varvet om drygt en mil.


Då varv två inleddes satte jag på iPoden och tryckte samtidigt upp tempot till något snabbare än tänkt marathontempo (5:30). Lite segt de första två, men när Deep Purple dök upp i lurarna och rev av "Hignway Star" började benen nästan gå av sig själv. Jag höll ungefär 5:15-tempo hela andra varvet och det hela kändes riktigt härligt.


Jag var vid gott mod då tredje varvet inleddes och löpningen flöt på fint. Tanken var att sakta ner till strax under 6:00 för att inte slita för mycket. Märkligt svårt att sakta ner medvetet efter en längre distans med konstant tempo. Efter 26k började mina långa ben stumna och jag såg verkligen fram emot att få korsa "mållinjen". Lite ångestfyllda tankar på den stundade maran hopade sig och det började faktiskt kännas lite jobbigt.


Två timmar och femtioåtta minuter senare var jag hemma efter att ha trampat runt knappt trettioen kilometer på fältets grusvägar och skogsstigar. Trött i benen och lite tom i huvudet. Samt rejält tom i magen. Hungern var påfallande stor och jag tryckte i mig det mesta som kom i min väg.


Ett relativt skönt och välbehövligt pass var till ända och jag funderade en hel del på hur mycket musiken hjälper till att hitta rytm och slå bort jobbiga tankar. Jag måste ha med med iPoden till Stockholm. Och den måste vara laddad med skönt tung-gung för att hjälpa mig igenom de förväntat tunga perioderna. Fredrika tipsar om en hel del sköna löplåtar på Ultraschmultrabloggen, men jag skulle behöva fler. Hjälp!?

5 kommentarer:

Anonym sa...

Se där - redan tillbaka på banan! Med besked såg jag på FB. Skitpass ska man inte bry sig om, men det kommer vi självfallet aldrig att lära oss. :-)
Tunggung? Själv föredrar jag upbeat, som Bonnie Tylers, "Holdning out for a hero".

jumper sa...

Ja, vad var det jag hade sagt om jag sagt något. Trots att du(enligt jogg.se) sprungit mycket mindre än jag, verkar du kunna njuta av långpassen mycket mer än jag. Du ska nog inte ha några större problem att orka den 5 juni. Eller?

(Jag antar att FB (i buris kommentar) betyder Facebook och inte Funbeat, för där finns du väl inte?)

Ingmarie sa...

Härligt!Deep purple är kanon! Jag brukar gå igång på ACDC och Depeche Mode(Verkligen skilda typer...)Du får helt enkelt gå igenom dina skivor och känna efter! :-)

Fredrika sa...

Fantastiskt pass. Jag får bläddra igenom mina spellistor och skicka lite tips :)

Benet sa...

Bureborn: Bonnie Tyler? :-) Ok. Ja, varför inte? Och E-Type, va? Nice!

jumper: Det är sant som du sagt om du nu sagt det. jogg.se är akkurat vad gäller löpmängden och det ser lite för lite ut för att vara fullt förberedd på en mara. Definitivt. Men, jag ska göra så gott jag kan. Långpassen njuter jag ofta av, det är sant. Jag tycker faktiskt att de är lite lön för löpmödan.

FB = Facebook i det här kontextet, ja. Är inte på FunBeat. Eller, jo. Jag har konto där, men håller mig till att regga på jogg.

Ingmarie: Ja, jag är inte heller så kvistlig vad gäller genre. Bara det är tryck och låten ger mig energi. Och det gör både ACDC och vissa av Depeches gamla godingar. Absolut!

Fredrika: Ja, passet var inte helt fel. Följde sedan upp det med ett suveränt snabbpass två dagar senare. Lövely! Skulle du vilja bläddra lite i dina spellistor hade det varit kalas! Danke schön, så länge!