Yngsta dottern har börjat träna Shotokan Karate och jag har förflyttats 25 år bakåt i tiden. Räkneorden sitter kvar i långtidsminnet. Så ock de japanska namnen på och utförandet av olika sparkar, slag och kata.
Något säger mig att jag snart inte kan hålla mig borta från egen träning i Dojon längre. Ett löpningskomplement som heter duga. Hajime! Ichi-Ni-San-Kiai! Yame...
4 kommentarer:
Vill bara säga KRYA PÅ DIG!
Ingmarie: Tack du underbara människa!! Så farligt är det inte, men tillräckligt för att jag inte "vågar" träna med risk för eventuell virushämnd med ännu längre uppehåll som följd.
Se, nu fick man lära sig nåt mer om löparräven Benet. Intressant! Karate ser ut att kräva mycket styrka, spänst, balans och explosivitet . Och roligt alternativträning dessutom. Upp på mattan med dig!
bureborn: Ja, styrka, spänst, koordination och disciplin. Ett perfekt komplement till löpningen. Problemet är (som vanligt) tiden. Hinner jag hem till kvällsträningarna? Jag bara MÅSTE prova! :-)
Skicka en kommentar