Ligger i en hotellsäng på en konferensgård i sydligaste Skåne och drömmer om att få ge mig ut på en löptur då morgondagen gryr. IF Linnéa coach Nisse har siktet inställt på en skön morgonmil och jag vill så grymt gärna hänga på. Men vänsterfoten är ordentligt svullen och fortfarande lite öm efter måndagens oskyldiga lilla pass.
Tänker på en gammal Rolling Stones-låt om att man inte alltid får som man vill och ligger och vickar på och ritar luftcirklar med den i högläge placerade vänstran. Undrar hur länge stukningen skall hålla mig borta från löpningen. Hoppas att det skall vara okej att springa ordentligt igen om ett par veckor. Ler. Gäspar. Blundar.
12 kommentarer:
Absolut, om ett par veckor är du på banan igen, det är jag övertygad om. Hang in there!
Det kanske blir fler gemensamma besök i M-torp, då ni kan ta er löptur i de vackra omgivningarna?
Eller?
Aha "sydligaste Skåne"! Jag läser för fort. Ni flyttar alltså runt från konferansgård till konferansgård. Omformulerad fråga:
Det blir kanske fler tillfällen att springa med Nisse i vacker skånsk natur?
Vad trist att det blev "bakslag", men å andra sidan är en stukning en relativt snäll skada ändå. Precis som Magda skriver; om ett par veckor är du tillbaka på banan igen. Senast. Under tiden kan du se till att coach Nisse sköter marathonuppladdningen väl... ;-)
Klart du kutar i full karriär om ett par veckor! Vrickade fötter ger sig, bara man pysslar om dem.
Vad innebär "sydligaste Skåne"?
nyfiken...kanske har jag också ritat luftcirklar i samma säng :)
Magda: Hoppas du har rätt. Hur är med din stukade fot, egentligen? Har du fått ordning på den och kan nu springa otejpad och glad?
Jumper: Dina insikter är som alltid knivskarpa. Vi flyttar runt lite. Just nu i närheten av Smygehuk. Närmare bestämt Mossbylund. Nästa gång (November) blir det åter Margretetorp. Jag hoppas verkligen att jag är i löpbart skick då.
Karin: Ja, det var nog dumt, men det kändes ju bra de första kilometrarna. Sedan dess har jag haft rejält ont i senorna på utsidan av foten/underbenet. Nisse gjorde sin mil i morse men kommer att vila imorgon bitti (chicken ;-) Han är i fint slag inför Berlin. Det hade varit så kul att få hänga med. Nästa år, kanske?
Bureborn: Tack för omtanken. Jag hoppas verkligen du har rätt. Jag har iofs varit lite dålig på ompysslandet på sistone. Vad bör jag göra? Några tips?
Askan: Sydligaste Skåne = Mossbylund. Kanonställe. Igår kväll lagade vi maten (3-rätters) själva tillsammans med den helsköna chefskocken Lasse. Hur roligt som helst. Idag blev vi bjudna på maten utan att behöva hjälpa till. Helt suveränt ställe och helt underbart käk!
Vissa lever lyxliv!
Egentligen behöver man kanske inte pyssla så mycket med sin vrickade fot. Ont ska med ont fördrivas tycks gälla när det kommer till vrickade fötter. Det är i alla fall vad jag fått lära mig. Faktum är att jag fått rådet att käka diklofenak tillsammans med paracetamol för att kunna belasta vristen.
Upp och använd foten, men ge den extra stöd ex dauerbinda eller tejp. Men jag tycker nog du ska vänta med springandet, åtminstone till svullanden lagt sig, promenera istället. Och balansplatta.
Min mamma bor i Smygehamn som ligger precis vid Smygehuk. Jag ska ner där en helg nu om två veckor så hade tänkt passa på och köra mitt långpass och något pass till där nere. Det är ju inte så ofta jag får byta miljö så man får passa på då.
Hoppas foten blir bättre snart så du kan komma igång och få lite kontinutet i löpningen!
Tänk såhär; din stukning ger dig lite extra uppbyggande vila på din ursprungliga skada och din högst eventuella knäkänning för en tid sedan. Du kommer stärkt ur detta på alla ställen utom möjligen vristen...
Morgonpass med coach Nisse? Jag tappar hakan. Är inte hans upplägg ett kvalitetspass med IF Linnéa i veckan. Och ett långpass. Båda träningarna följs av pizza.
Tjuvtränar han alltså morgontid inför Berlin?
Bureborn: Tack för tipsen. Kan meddela att det känns bättre och bättre. Hade det lite jobbigt på golfbanan i lördags men valde att köra helt otejpad/olindad för att låta foten jobba så mycket som möjligt av egen kraft och försöka komma i form så fort som möjligt.
Dunceor: Smygehomn, minsann. Min granne är från Smygehamn :-) Liten värld, du vet. Igen.... Ha det så trevligt där nere och njut av dina kommande långpass längs sydkusten. Otroligt vackert.
Tillbakatill: Jo, du har rätt. Tiden för att låta stukningen läka skall användas som "bonusvila" inför marathonuppladdningen som snart skall köra igång så smått. Tiden fram tills att 26-veckorsprogrammet startar skall användas till att långsamt öka mängden till ca 30k i veckan. Sen hoppas jag att jag kan köra någotsånär efter programmet fram till den 30/5-09.
Mia: Hehe, jag tror ni har sporrat honom till att ta det hyfsat seriöst inför Berlin. Inte en pizza så långt ögat nådde under dagarna tre
;-)
Skicka en kommentar