Hur springer man Maffepass i frisk sid/motvind på en gammal banvall tvärs över skånska åkrar utan att göra parodi på en hel folkrörelse? Hur överlever man rent psykiskt ett sådant försök?
Svaret på första frågan måste bli att det är i stort sett omöjligt. I varje fall om man som jag har ett maffetempo (i normala förhållanden) på drygt 6:40. Andra frågan besvaras med att man struntar i att titta på pulsklockan. Man stänger istället av och kör på i något som känns som lågpulstempo. Ett beteende som av renläriga Maffetoneadepter (inklusive mig själv) skulle kunna anses vara groteskt rebellska.
Ett sådant parodiskt äventyr utspelade sig i mitt liv i förmiddags på vägen mellan Näsby och Tollarp. En två mil lång sydvästlig resa med en fjorton sekundmeter stark väst-nordvästlig vind som ständig följeslagare.
På något underligt sätt kunde jag njuta av hela situationen och emellanåt faktiskt känna mig riktigt avslappnad. Trots det frustrerande låga tempot, den envisa vinden och regnet som då och då dök upp och blötte ner hela högersidan. Jag lyckades dessutom till största delen hålla pulsen i Maffezonen utan att, som jag brukar, stirra på klockan i parti och minut. Jag antar att jag har lärt känna min kropp och hur dess lågpulsandning beter sig vid det här laget.
Det tog mig sammanlagt knappa två och en halv timme att nå målet. Och väl framme stod både kalkonen och ölen på bordet. Något som avnjöts efter en välbehövlig, varm dusch.
Ahhhh! Värt varenda motvindspust och regndroppe i världen.
Sträcka: 20.2
Tid: 147
Tempo: 7:15
Puls: 138
6 kommentarer:
Starkt jobbat!
Och alldels lagom rebelliskt. ;-)
Måste kännas härligt att kunna lita på att kroppen själv "vet" hur mycket du anstränger dig.
Hur lång tid återstår förexten på maffeprojektet?
Bureborn: Återstående tid: Cirka sex veckor. Till nyår skall jag (allra senast) lägga ner det här strikta lågpulsprojektet.
Den stora prövningen för min inbillade fanatism kommer att ske i veckan. Det är nämligen dags för ännu ett möte med IF Linnéas coach Nisse.
Morgonrundor med denne man är bestämt sedan länge. Undrar om han pallar mitt Maffetempo eller om jag (adaptiv som jag faktiskt är) kommer att fortsätta den rebellska vägen som jag slagit mig inpå och öka takten lite? Vi får se, vi får se... :-)
Låter härligt, ö, och kalkon. Känner igen det där med att stirra på klockan, hela passet igenom.....
Verkligen starkt jobbat! Vilka benmuskler att stå emot istället för att springa ifrån!
Jag blir så imponerad av ditt tålamod. Särskilt i det vädret som rådde, imponerande! :-)
Se nu till att Nisse håller sig i skinnet, hoppas ni får några härliga rundor!
Imponerande om du orkar härda ut tills årsskiftet, men tveklöst kommer du att ha igen det när säsongen drar igång.
På gbgjogg har vi nys stängt portarna men jag kommer absolut att fortsätta läsa favoritjoggbloggarna. Nu när jag slipper skriva så kommer jag att ha massor med tid över.
Jogg on!
Skicka en kommentar