Ny vecka, nya rön. Lyssna på det här: Jag tror att jag springer för fort! Har ni hört på maken? För fort!? 6:40-7:00 är för fort!?
Jag satt igår kväll och lusläste en mycket intressant FAQ angående lågpulsträning. Jag läste också om Fredrikas första MAF-test och insåg att jag nog springer för fort!
Jag har under en tid under mina lågpulsrundor haft en snittpuls ungefär lika med min MAF-puls (maximum aerobic function, 180 - ålder, i mitt fall 141), men borde haft MAF som absolut maxpuls under dessa pass.
Jag har nu tagit ett beslut att under min resterande Maffetone-period, fram till nyår, sänka farten ytterligare och aldrig överstiga MAF-puls. Allt för att försöka maximera nyttan med det infernaliskt psykpåfrestande projektet.
Idag sprang jag en runda i Malmö. Med de nya rönen i bakhuvudet. Först ett varv runt Pildammsparken, sedan ett fasligt irrande fram och tillbaka bland högst intressanta ljusspel i vackra Slottsparken. Sammanlagt drygt elva kilometer. Ofattbart sakta. Men med en "bra" snittpuls. Ett trevligt faktum är att den elfte och sista kilometern också var den "snabbaste". Med en snittpuls på 137.
Sträcka: 11.3
Tid: 82
Tempo: 7:15
Puls: 135
11 kommentarer:
hm. vid närmare eftertanke så var det faktiskt så jag sprang maffe, hade larm på pulsklockan så jag aldrig översteg maffepulsen. men som sagt, jag översteg ju den pulsen med råge på annan träning, det var bara löpningen som jag pulskontrollerade.
läser med spänning vidare :-)
Snart gäller devisen: det Benet inte kan om LSD/Maffe är inte värt att veta ;-)
Intrigen tätnar. Ska bli hur spännande som helst att se resultatet framåt årskiftet.
Så springer (lunkar) jag, klockan piper ilsket när jag passerar MAF gränsen. Sist var det ett elände på slutet med backar och trötta ben, pulsen gick upp för ingenting. Men jag känner mig starkare, faktiskt.. Spännande det här...
Synd jag är så förkyld, annars kunde vi maffat några varv ihop. En annan gång kanske...
Det går ju bra för dig! Tänk tillbaka på träsket med att inte kunna springa alls i våras. Nu springer du och har själv bestämt takten. Det kommer bara bli bättre för dig!
Magda: Ja, jag har funderat en del på din kombination lågpulslöpning/högpulsboxningsträning. Jag har kommit fram till att du, till skillnad från mig, redan hade en bra grund att stå på innan du körde igång med löpträningen. Och kunde därför kombinera lågpuls med högpuls utan att det fördärvade lågpulsprojektet alltför mycket.
Hela det här handlar ju för mig om att bygga en bas, att bli starkare så att jag skall tåla kommande träning. Om jag dessutom lyckas bli snabbare på låg puls ser jag det som en mycket trevlig bonus.
Bureborn: Hehe, ja nu är man snart gött insnöad. Tycker precis som du och Magda att det ska bli riktigt spännande att se vart detta tar mig...
Slim: Ja, jag skulle vilja kunna ställa min klocka så att den piper vid en viss puls... Får kanske bli en Garmin snart. Jag är nu (förutom Jumper) den ende i bloggosfären som fortfarande står utanför Garmingemenskapen :-)
Kul att du känner dig starkare. Det är ju det som är hela poängen. Att bli starkare på ett skonsamt sätt. Härligt!
Askan: Absolut. Det gör jag gärna. Det blir säkert fler Malmöbesök inom kort. Men pallar du verkligen lufsa i 7-minuterstempo? ;-)
Tillbakatill..: Ja, visst har du rätt. Och jag ÄR glad att jag nu springer/joggar utan smärta. Det är helt j-vla underbart! Men ibland kan jag inte hjälpa att känna mig lite nedslagen då utveckligen ser ut att gå åt fel håll. Men kroppen är nog så smått på gång att vänja sig och jag är övertygad om att detta är riktigt bra för mig. Det kanske inte blir några större framsteg under denna Maffeperiod, men tänk nästa off-season. Då har jag säkert helt andra (bättre) förutsättningar från början. Förutsättningar som jag lägger grunden till idag. :-)
Så jäkla intressant!
Och visst, är det basebuilding så är det basebuilding. Jag har också lekt med tanken att fuska med något pass då och då (som jag gör nu, för jag kör ju inte igång på allvar förrän nästa vecka när fyscampen är över), men det vore ju bara dumt. Så nej, det får bli riktigt renlärigt för min del. Och det känns skönt att inte vara helt ensam.
Jag tycker 47:an säger allt:
How would you describe the first few weeks of doing this?
Miserable. Unbearable. Painful. An exercise in futility. An exercise in patience. Pride-depleting. Although there are a few who find the slow-down refreshing. Most will be miserable at first.
Fredrika: Jepp, 47:an är klockren! Det som gör mig lite "bekymrad" är ordet "few". Jag tycker att "few" börjar bli lite för många i mitt fall... Förklaringen ligger kanske i att jag fuskat lite med pulsen. Eller att jag var i riktigt risig aerob form då jag inledde projektet.
En annan intressant punkt är 25:an:
"...Last, but not least, make sure you are getting some downhill running in where you have to speed up to keep your heart rate up at MAF and sustain it for more than a few seconds. This will help you maintain leg turnover and improve running economy. You're unlikely to see much improvement if you always run the same pace."
Första reflektionen: Om det är så, kanske platta Kristianstad eller Malmö inte är de där "perfekta" Maffestäderna...
Andra reflektionen: Var hittar man en tillräckligt lång sluttning där man kan sträcka ut och köra på i ett lite högre tempo i mer än ett några få sekunder? Och vad menas egentligen med det? Menar han minuter, eller 20-30 sekunder eller vad?
Ja, ju mer man läser, desto fler blir frågorna :-)
Löpband brukar ibland gå att luta negativt en grad eller två, om man nu inte hittar en lååång nedförsbacke.
Mitt problem är att pulsen höjs i nerförsbacke också. Det känns lättare, men pulsen går upp. Kanske av upphetsning ;-) Så jag försöker inte bry mig. Det där kan man jobba på sedan.
Jag tycker det är svårt att springa Maffe i ett jämt tempo och det känns väl mest som att pulsen åker jojjo i samma vändor som frustrationen. :-)
Skicka en kommentar