Jag har hittat rundan för långpassen inför en Marathonuppladdning, Råbelövssjön runt. Sträckan har cyklats ett antal gånger förut, men idag var första gången jag cyklade den motsols, vilket var riktigt kul. Det är inte klokt hur olika man upplever en sträcka/slinga beroende på vilket håll man går/springer/cyklar den. Idag cyklade jag rundan tillsammans med frun och vi rullade fram i ett riktigt behagligt söndagstempo. Pulsmätaren var ändå med, och visade på en puls strax över 100 under större delen av passet. Ett riktigt återhämtningspass med andra ord.
Vackra Helmershus vid Råbelövssjön
Frågan är bara vad jag återhämtade mig ifrån. Gårdagens stenpass? Eller melodifestivalen där tävlingens snyggaste pjuck tog hem hela skiten? Eller från beskedet jag fick av en sjukgymnast i fredags som nu sakteliga börjar sjunka in?
Han tyckte nämligen att jag bör avstå helt från löpningen i minst en vecka och under denna viloperiod stretcha soleus flera gånger dagligen. Dessutom rekommenderade han mig att gå på en ny Voltaren-T-kur för att hjälpa kroppen läka ihop soleus som återigen började knorra ordentligt i slutet av förra veckan. Kan det vara mina stenpass på kvällarna i förra veckan som spökar? Eller tålde jag inte förra veckans två Maffetonepass i übermakligt tempo?
Utan att spekulera i vilket, så tänkte jag följa sjukgymnastens råd den kommande veckan. Jag undrar om jag hinner komma i halvmaraform till den 17:e Maj?
Total tid: 1 tim 35 min
Puls: 110
6 kommentarer:
Vad trist att soleus inte vill samarbeta med dig. Hoppas att Voltaren-T, stretch och aktiv vila hjälper dig, jag håller verkligen tummarna :-)
Visst är det spännande att "byta håll" på invanda rundor? Helt plötsligt ser man nya saker och får andra intryck :)
Nej, men så tråkigt! Sjukgymnastens besked och din trilskande vad alltså, inte rundan. Den låter mysig. Ser härlig ut också.
Hm, stenbaxandet kanske inte var så klokt, men snyggt blir det!
Nog fixar du en halvmara den 17 maj (om du lyder sjukgymnasten ;-)). Men du kanske får anpassa tidsmålet lite?
Ja visst blir det snyggt ;-) Men är det värt en trilskande vad? Tja, skit samma, gjort är gjort. Nu är det framåt som gäller.
Jag hoppas att ytterligare en veckas vila gör susen så att jag kan inleda uppladdningen inför Göteborg snart. Målet på 1.45 som jag haft som morot hela tiden, är fortfarande ett mål. Det är 5-minuterstempo och det borde jag väl fixa? Jag sprang ju 16 km i 5-minuterstempo i höstas på ett "improviserat" långpass... Äsch, fixar jag inte det i Gbg, så har jag ju chans att revanschera mig i Stockholm 20 veckor senare.
Tack för tumhållningen, Karin. Jag hoppas det ger effekt så att jag kan börja kuta lite igen till påsk.
den 17 mars 2008
16:43
Hade jag varit du så hade jag skippat tidsmålet helt på Gbg-varvet och kommit igen till backuploppet! Min erfarenhet är i alla fall hittills att det mesta verkar läka hyfsat med tiden om man ger det chansen. Fast det kan ta tid... Och du, ta inte i för hårt när du stretchar.
Är ingen expert på vadskador, men när jag skrev en del om löparknä lärde jag mig en del som kan praktiseras på det mesta.
Kontentan av i princip allt är att låte kroppen sköta läkningen själv, men då och då försöka hjälpa kroppens eget läkningssystem med tex. massage/is/värme osv.. Kanske kan man praktisera det på vadskador också, vad vet jag?
Tycker i alla fall du ska trappa upp träningen långsamt innan du kör halvmaran, kommer du upp i odentlig träning i tid innan tycker jag du ska köra på 1.45. Det fixar du om du känner att du har tränat innan.
Kör hårt!
Tack för alla råd och tips. Det är nog bara att låta kroppen läka skadan och sedan försöka komma igång lite försiktigt. Tidsmålet finns där, men är inget "måste" för mig. Mer som något att sikta mot. Eftersom jag varit borta så pass många veckor från det program jag tänkte följa, kommer jag inte att bli knäckt om jag inser att målet är för tufft. Huvudsaken är att jag snart kommer igång med löpningen överhuvudtaget.
Skicka en kommentar