torsdag 27 mars 2008

Ett Tjoho för mycket

Idag har jag genomfört en Powerwalk. En Kraftgång.


Eller borde det i mitt fall kallas kräftgång? Det är i alla fall ungefär så jag känner att rehabiliteringen går för tillfället. R e h a b i l i t e r i n g. . . Vilket trist ord. Blä! Jag är trött på det nu. Trött på det tråkiga ordet. Trött på att inte veta vad som är bäst för mig själv, för min vad, för min fortsatta löpning.


I lördags var jag riktigt lycklig över att kunna jogga utan att känna av vaden. Så pass lycklig och fylld av nytt självförtroende att jag provade att trycka på lite extra under en ny runda i måndags. "Tjoho", tänkte jag. Nu j-vlar är jag tillbaks! Snart dags att kliva in i halvmarans 1.45-program och börja ladda ordentligt inför Göteborgsvarvet.


"Tjoho" visade sig vara helt malplacerad. "Tjoho" borde inte alls ha fått någon speltid i måndags. "Tjoho" skulle istället snällt legat kvar i sitt ide och slumrat. "Tassjoggen" skulle fått vara herre på täppan ett tag till. Tass, tass, tass så att den skadade muskeln sakta men säkert kunde få byggas upp igen för att återfå normal styrka.


Nåja, tillbaks till "Powerwalking". Det är nog en ganska bra form av träning i vissa sammanhang. Till exempel i rehabsyfte (blä, ännu ett astråkigt ord). Jag provade denna träningsform ikväll. Jag kände att jag behövde komma ut och röra på mig och få igång cirkulationen, och eftersom löpning är uteslutet så fick det bli någon slags alternativ träning. Valet föll då på Powerwalking. Svingande armar, högt och fint (!!??) gångsteg. Flytta på er, här kommer gatans pajas.


45 minuters filosoferande samtidigt som solen smög ner och lämnade plats åt månen.


Jojo, alltid något.

11 kommentarer:

Johan Lindvall sa...

Aj, har vaden fått sig lite för mycket. Doktorn ordinerar vila, lite massage, och en kall GT i morgon kväll. Du skall få en tröstande kram nästa gången vi träffas.

Johan Lindvall sa...

...eller så kanske dotterns "benslagsmedusin" kan hjälpa även mot Vadslag. Receptet hittar du på min blogg. Jag slår vad om att det hjälper.....;-)

(Slår vad om att det hjälper.....den var rätt dålig)

Benet sa...

Väntar gärna med kramen tills du snorat färdigt ;-)

Dock skall jag genast hälla upp ett stort glas benslagsmedusin. Funkar tonic tro?

Slå vad.. Hehe, inte visste jag att du var Göteborgare :-)

Karin sa...

Men vad tråkigt! Du har mina sympatier, verkligen!
Powerwalk är för övrigt utmärkt träning för hela kroppen. Men det är ju inte löpning...
GT tror jag också på, must be the best! :-)

Anonym sa...

Blä, trist, tråkigt och så vidare. Vill ändå kasta in en "Heja" för att du trots allt tog dig ut och genomförde POWERwalken... Tänk dig all POWER som du nu lagrat i muskler och ligament, vaden blir stark, frisk och...snabb.. till sist.

Anonym sa...

Nej, din stackare!
Kan bara hålla med, rehab är sällan roligt. Ännu mindre eftersom man hela tiden jämför med det man egentligen vill göra - springa.
Lyckas man förskjuta just den biten kan det ju vara riktigt trevligt med alternativ träning. Även om man ser ut som en pajas. ;-)

Dunceor sa...

Det lät ju som du var på banan igen men tydligen inte. Tråkigt!
Tyvärr är det väl bara tålamod som hjälper och jag hoppas du kommer springa GBG Varvet ändå.

Dunceor sa...

Vill bara informera om ny blogg: http://dunceor.wordpress.com

Benet sa...

Tack för alla uppmuntrande kommentarer. Det känns bra att ha er sympati. Jag önskar dock att jag hade något roligare att skriva om, typ ett skönt långpass eller ett galet jobbigt tröskelpass eller nåt.

Men.. det kommer!! Lita på det!

Dunceor: Jag har uppdaterat länken :-)

Anonym sa...

Hoppas du snart är tillbaka på banan, tråkigt att behöva läsa om rehabträsket men kämpa på så ska du se att det blir bra!

Powerwalking låter som ett lämpligt pass för mig på måndag efter Premiärmilen, lagom lugnt för genomblödning men belastar inte på samma sätt som löpning. Ska testa det nån dag tror jag :)

Benet sa...

Tack ska du ha Berglund! Och lycka till på Premiärmilen i morgon!