Idag sprutade mjölksyran uppe på Balsberget. Jajamensan.
Ännu en helskön kväll på cykel i skogen på mitt närmaste berg. En dryg timmes ren njutning uppdelat i tre delar.
Den första består av transport till berget via både asfalterade gamla banvallar och makadamförsedda grusvägar. Den avslutas med fem minuters uppförskörning till Balsbergsvägens högsta punkt. Vid det laget brukar man vara hyggligt uppvärmd.
Den andra delen är en kuperad teknikkörning på skogsstigar (gula löpspåret). På den slingan finns det ett parti som är rejält brant uppför. Det partiet har jag aldrig lyckats bestiga på cykel. Men idag var det nära. Det var bara de initiala 10-20 metrarna jag blev tvungen att bestiga gåendes. Problemet med den första biten är att det dels är riktigt jädra brant, dels svänger det i två tvära svängar vilket får en att lätt tappa balansen. Och fastspänd i cykeln är det ingen skön känsla. Men, som sagt. På en av de lägre växlarna klättrade jag sedan resten av "branten" sittandes på cykeln. Väl uppe frustade jag som en brunstig tjur.
Då hade jag så mycket syra i de smala benen att jag trodde jag skulle drunkna inombords. Kanske något överdrivet, men ändå. Ni fattar...
Sista delen av turen inleds med en rejäl utförskörning. Tjoho. Här gäller det att hålla i hatten. Och styret. Sedan planar det ut och man kämpar sig hemåt samma väg som man kom. Idag i ganska rejäl sid/motvind.
Inga vildsvin, grävlingar eller rådjur idag. Dock en rottweilervalp som dess husse turligt nog höll koll på när jag kom farande. Jag gillar inte löst springade hundar, har jag sagt det?
Tid: 63 minuter
Puls: 160/187
10 kommentarer:
Ja jag fattar PRECIS vad du menar! När man liksom DRUNKNAR i syra.
Roligt att du publicerade formeln och molekylen. Ett roligt sammanträffande då jag faktiskt googlade det efter min spyfys i förra veckan. Försökte ta reda på om man kan dö av mjölksyra, men lyckades aldrig hitta svaret på den frågan... (fast jag tror nog nästan det var nära, ha ha, och då menar jag inte när att googla fram svaret...)
Ditt spyfyspass låter så sjukt, sjukt jobbigt. Det var inte dagens cykling. Det var bara skönt! :-) Och nu känns det bara sååå gött!
Här är förresten en länk till en bra sida om mjölksyra. Men den har du kanske redan läst på ditt Googlepass häromdan? ;-)
Härligt Benet, själv har jag kört ett rejält trädgårdspass, klippt häcken, byggt trädkoja, sopat barr och kottar mm. Känns rätt gött i kroppen det också.
Trädgårdsarbete är icke att förakta. Det tar bra det med.
Jag värmde upp med att klippa gräsmattan innan cykelturen, så jag var lite lagom varm när jag bytte om till cykelbrallor och SPD-pjuck :-)
Snyggt jobbat!
Jag blir helt matt när jag läser om dina cykelturer, själv får jag mjölksyra så fort jag cyklar till kiosken. Mina lårmuskler tycks inte vara anpassande för cirkleformade rörelser...
LOL!
Nu vill jag också känna lite syra i benen från hård cykling. Förkylningen börjar ge sig så snart, snart...
Härligt Benet! Jag såg hela vägen och banan för mitt inre öga. Imponerad av att du cyklade upp för den backen.
Visst är det skönt med lite mjölksyra, då vet man att man lever.
Du är snart uppe på stålhästen igen, Johan. Och ute i löparspåret också. Du måste ju ut och visa upp dig för dina fans, fåren i hagen :-)
Wow vilket härligt pass! När man läser sånt längtar man ut ur stan kan jag meddela!
Grymt jobbat! Det finns en slags hatkärlek till mjölksyran; å ena sidan gör det ont, det är obehagligt och jobbigt men å andra sidan infinner sig en enorm tillfredsställelse efter ett mjölksyrepass... :-) Underbar läsning, som alltid!
Skicka en kommentar