När man själv är för gröffig för att springa, så får man jaga ut sina adepter istället. Och det är precis vad jag gjorde idag. Uppflugen på min cykel manade jag på frun och herr Andersson som lydigt fullföljde den fyra kilometer långa rundan på fältet i ett lugnt och fint tempo.
Det funkar bra som inspiration vill jag lova. Löpsuget är stort.
6 kommentarer:
Helt rätt! Ta ut frustrationen på andra ;)
Så Mr Andersson är ute och rör på sig. Hade du oxpiskan med dig?
Du och Allan kanske ska bilda coach-klubb?! ;-) Vad sa adepterna om din insats då?
Kan tänka mig att det var ett skönt sätt att få inspiration på iallafall :)
Jodå, både mr A och mrs B fick på sig löparstället, och det var faktiskt frun som pushade. Vet inte riktigt vad som hänt där, men kul är det i vilket fall som helst. Nästa steg är att få henne att köpa ett par riktiga löparskor. Hon ska inte springa i sina Saucony Walkingshoes....
Karin: Coachklubb, hehe :-) Får nog bli med Nisse då eftersom han och jag kommer att träffas en del framöver...
De båda adepterna verkade nöjda med min insats. Frun var speciellt nöjd då jag uttalade de magiska orden: "Bra jobbat. Nu är det dags för 2 minuters promenad". Körde 10 min jogg, 2 min promenad, osv. En bra kom-igångstrategi, tror jag. Johan vet vad jag pratar om :-)
Hihi! Jasså du har gått och blivit slavdrivare ;-)
Visst är det kul att få fart på andra?! Bra upplägg oxå, snart har du lyckats frälsa två nya löparadepter.
Jag var tvungen att titta på kossorna i hagen :-)
Skicka en kommentar