Vad sägs om en tidig golfrunda i morgon bitti? Jo tack, kunde vara trevligt. Satte väckarklockan på 05.45. Grötfrukost. Glömde saltet. Smakade apa.
Med bagen på ryggen anlände jag golfklubben på cykel en timme senare. Tvåboll med Mr R. Match. Som efter tre timmar delades då jag sänkte putten för par på 18:e.
Hem igen.
Familjen packade bilen för att fara till stranden. Är det ok om jag cyklar? Javisst. En snabb kopp kaffe och en liten bulle. Sedan ombyte till cykelstassen. Mot Yngsjö och den vita sanden. En sträcka på knappt 30 km. Började jag bli rejält hungrig då jag kommit halvvägs. Försökte dämpa det med innehållet i vattenflaskan, men vatten mättar inte speciellt bra. Fortsatte idogt i den tryckande värmen och inte speciellt starka men dock konstanta motvinden. Snart framme. "Lunch på stranden" blev mitt mantra då jag trampade på.
En halvmil innan mål började jag bli yr och kände mig riktigt illa till mods. Obehagligt. Nådde så äntligen slutdestinationen efter en timme och tio minuter. Av med skor, hjälm och cykelbyxor. Vacklade ner på stranden. Mat! Dricka! Kände mig som en Lada med soppatorsk någonstans mitt i Sahara. Tankade upp rejält med allt jag kom över. Tog lite tid att komma igen.
Nu vet jag hur detta känns. Låt det inte hända igen. Idiot!
Sträcka: 29
Tid: 1 tim 13 min
Puls: 140
13 kommentarer:
Hehe, det där har jag också gjort, slarvat med maten. Det fick jag sota för när vi skulle springa intervaller över västerbron, hua det var ingen angenäm upplevelse! Ibland vet jag inte hur man tänker;-D
Slarvat...
Men så där efteråt: har inte den där erfarenheten ett värde också?
Inte den typen av galenskap som ger permanenta skador. Jag noterar att flera "motivationsföreläsare" utgår från Mount Everest-klättrare som förebilder.
Kontinuerlig BF-uppföljning:
Lång artikel om barfota jämfört med skor.
Tips: Barfota i traktorspår i veteåkrarna.
Ni har rätt... det är definitivt slarv. En anledning kan igår ha varit att jag ville ner till den familjegemensamma strandlunchen så fort som möjligt och tog mig därför inte tid att ladda. Sen var jag inte direkt hungrig innan jag stack heller. Och så tog jag inte med mig några pengar. Annars hade jag stannat och laddat i kiosken som ligger halvvägs...
Hz har rätt. Erfarenheten var bra. Nu vet man som sagt hur det känns att köra helt slut på bränslet.
Och på tal om BF-löpning. Strandlöpning idag. 30 min barfota längs en helt underbar sandstrand. Mer om det i ett kommande inlägg.
Nämen vad kul! Några dagar efter min bf-löpning var jag väääldigt trött i fötterna. Jag undrade vad jag hade gjort innan jag kom på att jag hade träningsvärk pga just det passet:)
Blev inspirerad, skippade lunch och sprang 27 km i nästan 30C, en liter vatten per mil. Nådde inte riktigt ända fram :-) dvs blev inte yr och illamående utan fick istället kramp lite här och var framåt 22km och fick gå en del. Längsta sträckan sedan menisk-problem för två år sedan.
27k i värmen! Scheisse! Bra kämpat, sannerligen!
Skippade lunchen säger du? Inget energiintag alls innan eller? Hur lyckades du då ta dig runt de 27 kilometrarna? Och hur lyckades du ta med dig 2,7 liter vatten på rundan? Jag antar att du har nåt knep (som alltid ;-), men jag är bara himla nyfiken...
Nåja, kul att kunna inspirera i alla fall.
Kaffe och smörgås till frukost. Ryggsäck med 1 liter vatten. (+ en kropp med 5-8 kg inbyggd övervikt dvs energireserver:-). Runt, runt på spår med vattenkran 1gång/5km. Kramp i benen kunde antagligen ha undvikits med lite socker+salt i vatten. Sprang långsamt (1mil/timme) och trodde vid 20 att det inte skulle vara några problem att fortsätta till 30 i ungefär samma takt, men...
Tack för en trevlig golfrunda!
Kul när det är jämt. Med tanke på ditt cykel äventyr så kan jag bara komma med den gamla devisen "man lär så länge man lever".
Tack själv Mr R! Ja, det är riktigt kul när det är spännande ända in i mål.
Har fått mig en liten läxa vad gäller energiintag/värme/vätska/etc. Nyttigt!
Kom inte till datorn igen förrän nu. Provade fasta ett dygn, sprang BF 20 km på asfalt (två dagar efter 27km på träflis) med 2 liter vatten i ryggsäck, samma lufttemperatur. Det gick bra men det skulle inte gått så mycket längre. Sedan hade jag ont i fotsulor ungefär två dygn. Även utan fasta och utan att ha sprungit på flis två dagar innan tror jag att det skulle varit svårt att klara Marathonsträcka. Men asfalt kan vara väldigt olika, skonsamt om grusinblandning är väl sliten.
Inspiration: vet du vad Parkour är? Google tex "parkour tag" eller "David Belle" och titta på youtube! Något att prova kanske?
Parkour?... Hehe, fett galet. Kanske om man vore 20 år yngre. Ser kul ut!
Vad gäller asfaltslöpning så antar jag att fötterna härdas efter hand. Kommer ihåg då jag tränade Karate för många år sedan. Fötterna tog mycket stryk till en början men var ordentligt härdade efter nåt år.
Marathon barfota 2010?
Mer tåliga fötter, men inte linjärt.
Parkour: "moving from one point to another as efficiently and quickly as possible, using principally the abilities of the human body", måste ju kunna gälla individuellt anpassat. Jag fick prova förra veckan när jag kollade efter tältplats till familjen vid en sjö. Träffade ett gäng tjurar som till en början såg väldigt beskedliga ut. Sen började en röra sig och plötsligt satte alla full galopp. In i snåriga granskogen följde en efter utan problem även där jag trodde att det skulle bli för trångt (för tjuren). Nådde trots allt fram till ett staket att hoppa över, efter lite slalom som jag var bättre på än tjuren. En säkrare utväg hade kanske varit att springa rakt ner i vattnet.
*lol*
Ilskna tjurar är inte att leka med. De är hyfsat stora (och snabba) de där busarna. Kul att du "parkourade" dig i trygghet ;-)
Skicka en kommentar