Kära dagbok,
Ännu ett Maffetone-pass lagt till handlingarna. En oinspirerande, regnig, dryg och olidligt tråkig timme i jobbstadens motionsspår. Mycket promenerande i uppförsbackarna. Pulsen som en tjudrad vildhäst som gjorde allt för att slita sig. Höll emot med det enda vapen jag hade att tillgå; lägre tempo. Öken. Trots regnet.
Tid: 64
Puls: 136
4 kommentarer:
Haha, så är det ibland. Bara bita ihop. Kanske dags lägga in lite längre pass också om tid finnes?
Magda: Ett längre pass planerat till helgen. Längtar redan. :-)
Låter helt underbart
tycker jag som är förkyld.
Askan: Ja, när man ligger hemma och snorar får man ett annat perspektiv på tråkblöta pass. De brukar då målas i sköna pastellfärger och man skulle kunna ge en hel del för att få ge sig ut på ett igen. Krya på dig!
Skicka en kommentar