torsdag 23 oktober 2008

Ett steg i fel riktning?

Tog med fotsensorn på dagens tur. Mest för att ha koll på sträckan till frun som idag bestämt sig för att följa med. En halvmil blir lagom, tyckte hon. Rutten gick på de belysta cykelvägarna häromkring. Fältet var inte att tänka på. Det var bäckmörkt.


Vi letade oss ner till Härlövsängaleden och lunkade på där till dånet av de passerande bilarna. Inte speciellt mysigt, men kanske karaktärsdanande. Det var bara att stänga av och köra på. Två och en halv kilometer hemifrån vände vi tillbaka. Jag tyckte under vår framfart att det gick ovanligt sakta. Det tyckte nog frun också, för vid 3,5 drog hon iväg och lade sig en bit framför mig. Jag som var fjättrad vid min "max 140 i puls"-boja fick snällt stanna kvar i lustempot.


Väl hemma igen efter fem sprungna kilometer utbrister frun de underbara orden: Det var ju riktigt skönt att springa ikväll! Superkul att löpningen kändes så bra för henne. Jag är ärligt väldigt, väldigt glad för det.


Dock kan jag inte låta bli att sura lite. Inte över henne utan över mig själv.


När jag anlände hemmet för andra gången efter ytterligare fyra sprungna kilometer kunde jag konstatera att hela det här lågpulsprojektet går åt fel håll för min del. 6:58 i snittempo med 139 i snittpuls. Att jämföras med en åttakilometersrunda för exakt en månad sedan som gick i 6:37-tempo med 137 i snittpuls.


Vad gör jag för fel? Springer jag för korta sträckor, för få pass, på fel puls, eller vad är det? Är det kanske vanligt att det går åt "fel" håll den första månaden för att sedan plötsligt vända? Det börjar (tro det eller ej) faktiskt bli riktigt tungt att hålla motivationen uppe för det här gubblunksprojektet. Giv mig styrka att hålla ut ett tag till! För kanske, kanske vänder det snart.


Sträcka: 9.2
Tid: 64
Tempo: 6:58
Puls: 139

18 kommentarer:

Magda Gad: sa...

det finns ju tyvärr inget facit till dina frågor. puls kan variera från dag till dag och det kan vara svårt att jämföra. projektet går ju ut på att bygga grundkondition och stärka kroppen, sådana faktorer är svåra att mäta och märks av tydligare när du sedan börjar köra max.

personligen körde jag ju inte enbart maffepass, jag hade alltid alternativträning där jag låg nära max, så jag kan inte heller referera till egna erfarenheter i det här fallet.

Dunceor sa...

Ja du ska inte bry dig om ifall du har en dag då det faktiskt går lite sämre. Det kan ju vara intressant och ha med dig fot-poden typ 2-3 pass till och om du då inte har märkt någon skillnad eller en klar försämring då kanske man ska fundera på om det är värt det.
Det viktiga är att du har kommit igång och i lugn och ro tycker jag.

Benet sa...

Nä, jag vet, Magda. Det är nog ingen som har facit, men f-n vad trött jag blir. Jag är (precis som du) en reultatorienterad person. När resultaten uteblir blir jag rejält frustrerad.

Är jag kanske för otålig? Förväntar jag mig resultat alldeles för snabbt? Nja, jag vet inte... Enligt de Maffetrådar jag läst, så "...skall man klart och tydligt se positiva resultat på lågpulstempot redan efter tre veckor...".

Jaha? Men hur ofta tränar de som skriver detta? Det har jag inte lyckats utläsa. Hur långa pass kör de? Snackar vi kanske minst en mil om dagen i tre veckor? Eller, som i mitt fall, fyra mil i veckan på tre pass?

Jag vet inte. Känns som jag inte vet nånting för tillfället. Skall jag bara fortsätta med lågpulsmalandet och "skita i" ifall resultaten uteblir eller skall jag kanske våga blanda in ett kvalitetspass i veckan i all fall? Och isåfall trotsa Dr Maffetone och hans heliga kor?

Benet sa...

Dunceor: Du har rätt. Jag vet att jag skall vara riktigt tacksam att jag kan vara ute i timmar utan att få ont. Dock i lustempo, men i alla fall.

Men ibland blir frustrationen för övermäktig... Mänskligt? Förmodligen.

Magda Gad: sa...

Det absolut viktigaste är att du springer utan smärta. Blir du skadad kan du varken lunka eller springa.

Gällande längden, ja 4 mil i veckan kan nog vara kort i det här sammanhanget. LSD står ju får long och slow, och eftersom konditionssystemet behöver lång tid att utveckla sig kan det också krävas längre tid i löparskorna.

Tänk tålamod. Och envishet :-)

Benet sa...

Tack Magda! Du är så klok, så klok!

Hittade en (ur mitt Maffeperspektiv) intressant blog. Där ser man hur Greg som bloggaren heter faktiskt försämrades en hel del under sin första maffemånad, men att det efter två månader äntligen gick på rätt håll. Kanske det finns hopp för mig ändå? :-)

Greg sprang också klart mer än 40k i veckan. Han verkade ligga på det dubbla. Gärna för mig. Det värsta är att hitta den extra tiden...! Får väl börja gå upp vid 4 och springa ett par timmar innan resterade familjemedlemmar stiger upp. Eller nåt.

Karin sa...

Jag instämmer i "tålamods"-kören ;) Ett pass är inget pass, pulsen kan ju vara högre pga nästan vad som helst egentligen. Det är ju en omställning kroppen ska göra också, LSD-träning ger nog effekt på lång sikt medan träning som intervaller ger snabbare mätbara resultat. Håll ut, Benet! Det vänder! :)

slimslender sa...

En till som hyllar lunken och tålamodet (även om jag själv har skralt av den varan). Som sagt är det viktigaste att din kropp håller ihop och sen, sen när kroppen har härdats i gubblunkets stålbad, då, då kommer de resultat som du är ute efter ;-) Det hoppas jag i alla fall på själv.

Benet sa...

Karin och Slim: Ja, tålamod är vad som krävs och det var jag fullt medveten om då jag satte igång. Och att det skulle ta tid innan jag gjorde några direkt märkbara framsteg var väl också något jag var beredd på.

Men när utvecklingen verkar gå åt helt fel håll och det känns som att jag är sämre och sämre tränad för varje pass jag springer, för varje timme jag lägger ner, då samlas det många negativa tankar i skallen.

Det stöd ni ger mig hjälper verkligen till i min fortsatta strävan.

Och så länge jag kan vara ute och springa övertaget så borde jag egentligen inte klaga :-)

Benet sa...

Efter fyra månaders Maffeträning verkade det lossna lite för min nyvunne Maffepolare Greg. Kul.

Fredrika sa...

Hm. Jag undrar om det är såhär... att du är så frustrerad beror kanske på att du springer för lite, eller är ett tecken på det i alla fall. Det är den input jag kan komma med utöver allt klokt som redan sagts.

medeldist sa...

Önskar att jag hade ett bra svar, men är tyvärr ganska okunnig i just detta område, lågpulsträning. Tror dock Fredrika kan vara nåt på spåret. Definitivt värt att testa att öka mängden och på så sätt få en trötthetskänsla som gör att du kan känna dig nöjd. Mer mängd är aldrig fel :)

jumper sa...

Ja, vad är det egentligen som hindrar dig från att springa längre, förutom tiden då? Skaderisken?

Benet sa...

Springer för lite, ja. Det kan säkert ligga nånting i det. Jag vet inte riktigt anledningen till varför jag valt nuvarande strategi (varannandagslöpning), men jag tror det härstammar från i somras då jag körde mitt rehabprogram för att komma tillbaka från benhinneskadan. Varannan dag var rådet från sjukgymnast M. Det verkar fortfarande sitta i. Men eftersom jag i dessa Maffetider springer så sakta och återhämtar mig så snabbt, så borde jag nu kunna köra oftare än så.

Och jag skulle gärna springa både längre och oftare, men sen är det det här med balansen i livet. Den begränsar tiden jag känner att jag kan lägga ner på löpningen för tillfället... Jag måste nog börja använda de tidiga morgonrundorna för att få ihop mängden.

Jaja... Hur i hela friden skall det bli när min pendlingstid ökar med två timmar per dag?... Ja, det återstår att se...

bureborn sa...

Usch, jag förstår din frustration. Jag har förstås inga råd när det gäller LSD och Maffe. Och skulle bli galen om sambon sprang ifrån mig ;-)
Men Gregs erfarenhet verkar ju lovande. Du hittar säkert ett sätt att få tidspusslet att gå ihop, morgonpass är ju ett bra sätt att fila till bitarna.

Vad är viktigaste motivet för din maffeträning? Att du vill hålla dig skadefri eller att du vill bygga en rejäl grundkondis? Eller ngt annat?

Benet sa...

Bureborn: Det främsta motivet för mitt maffeprojekt är en kombination av det nu nämner: Att på ett för kroppen skonsamt sätt kunna bygga en bra bas att stå på innan Mäster Sz's marathonprogram drar igång.

Jag är fortfarande övertygad om att principen är bra och det är bara att bita ihop och hoppas att resultaten visar sig sig inom kort...

askan sa...

Kör du Maf-tester? MAn ska inte jämföra enstaka pass, det kan slå väldigt mycketr. Men känner du att det går åt fel håll och det inte ens är kul, skit i det. Fast prova lite till :)

Benet sa...

Askan: Nej, har inte kört några MAF-tester. Borde kanske göra det. Skall köra ett tag till och se vad som händer.