Coolt slut, isig start

Jaha. Då har det alltså gått ett helt år sedan förra årsskiftet. Helt galet. Och även om jag inte är den som uppehåller mig alltför länge i det förgångna utan gärna försöker leva i nuet och, om det skall blickas, hellre gör det framåt än bakåt, skadar det nog inte att kosta på sig en hastig tillbakatitt på året som gick.

Det började fint med mycket löpning i ett vintrigt Skåne. På ömsom snöiga, isiga och barskrapade vägar flöt jag fram och lyckades klämma in en hel del veckokilometer trots ett tröstlöst, tidsödande pendlande med den så kallade SkåneEXPRESS-bussen. Express, my ass. Men, det är en helt annan story.

På nämnda buss fick jag dock tid till mycket eftertanke och kontemplation. Och det var även på denna buss som jag smidde planerna på ett somrigt löpäventyr tvärs över mitt landskap mol allena. Det som sedan fick göras om till en längre cykeltur över stock och sten då högerfoten/hälsenan inte riktigt ville vara med under sommaren och hösten.

Då snön så äntligen försvann i slutet av mars inleddes sista fasen i uppladdningen till det som skulle bli löpårets absoluta höjdpunkt; Stockholm Marathon. Ett lopp som närmast kan beskrivas som euforiskt. I stort sett hela vägen från start till mål. Helt sjukt, om man tänker efter. Det ska väl inte vara så på ett marathon! Eller?

Som en liten parantes i denna tillbakablick bör kanske också nämnas att jag två veckor innan marathonloppet i huvudstaden sprang ett varv i Göteborg i ett väder som skulle kunna klassas som en akut och rejäl värmebölja. Sanslöst varmt, tungt och jävligt. Och inget speciellt att minnas.

Efter den positiva urladdningen i Stockholm tog jag det relativt piano och myslöpte mest hela sommaren. Förutom en mil i Kristianstad i början av juli då jag tryckte på för allt jag hade i sommarvärmen. Det var dags för andra upplagan av "Startskottet" vilket jag inte ville missa. För övrigt mitt första millopp någonsin. Och precis så sjukt jobbigt som jag föreställt mig. Och den tryckande värmen gjorde inte saken bättre.

Loppet var för övrigt också startskottet på en fyra veckor lång sommarsemester som till stor del spenderades i fantastiskt vackra Åhus, där jag och min kära hustru sprang många sköna rundor i den underbara tallskogen och på de öppna fälten och där vi avslutade de flesta passen med ett dopp i det förvånansvärt varma vattnet i Hanöbukten. Löpsommaren "avslutades" med ännu ett besök i vår underbart vackra huvudstad. Jag och frun åkte upp för att möta upp med fruns bror och sedan tillsammans ta oss an Midnattsloppet. En premiär i löploppssammanhang för de båda syskonen, som med den bravur tog sig runt de tio kilometrarna på Södermalm i den tropiska sommarnatten.

Då hösten gjorde sitt intåg och jobbet återigen inletts efter den sköna och välbehövliga semestern återupptog jag tisdagslunchlöpningarna i Lund med bland andra Dunceor och började även att fundera på mer detaljer runt kust-till-kust-äventyret med min MTB. Ett äventyr där jag inte nådde hela vägen över, men som ändå var en riktigt härlig upplevelse!

Det femte loppet jag planerat att springa under året, Bromölla halvmarathon, ställde jag in av samma anledning som tvingade mig att använda stålhästen i stället för apostlahästarna då Malmö - Haväng skulle avverkas; en trilskande hälsena. Dock var jag närvarande vid evenemanget och lyckades under loppets gång föreviga alla halvmaredeltagare.

2010 var även året då jag fick in gymbesök som en mer regelbunden del av min träning. Jag är skyldig min bror ett tack för att jag faktiskt lyckats fortsätta med det som jag vet är lika nyttigt som nödvändigt. Jag tror inte att jag på egen hand skulle kunna motivera mig till så pass regelbundna besök som det faktiskt blev. Mycket fokus läggs på mage, rygg och vader. Men även bröst, armar och axlar ses över för att få en vettig balans i kroppen.

Fjolårets sista löpevenemang genomförde jag igår tillsammans med åtta andra löpglada vänner i ett av mig via Facebook spontan-arrangerat Sylvesterlopp på cykelstigar i och runt vår lilla stad. En rakt igenom positiv löpning om tolv kilometer med perfekt väder, härligt sällskap och lugnt och skönt tempo. Det känns faktiskt som att detta skulle kunna vara första upplagan av en årligt återkommande lokal löptradition! Riktigt coolt! Med de kilometrarna stannade trippmätaren för året på 1412,8. Inte så mycket som jag hoppades på i början av året, men ändå tillräckligt för att hålla lyckan och endorfinnivåerna på trevligt höga nivåer.

Natten till första dagen på det nya året regnade det och en del av den snö som legat sedan i slutet av November har smält bort. Och då temperaturen kröp under nollan igen orsakade regnet också en djävulsk ishalka på både uppfart, bilvägar och cykelstigar häromkring. Således en isig start på ett år som jag hoppas och tror kommer att bjuda på mycket spännande upptåg, löpningar och äventyr.

2011. Jag är redo.