Gått med magknip i stort sett hela dan. Känns lite som stressmage. Är jag stressad? Det visste jag inte. I och för sig håller man ju igång från tidig morgon till sen kväll sju dagar i veckan utan speciellt mycket (eller rättare sagt ingen) "bara sitta och hänga i soffan"-vila, men ändå.
Nåja. Jag verkar ha hittat botemedlet mot magknipet i varje fall. Det stavas "elva kilometers löpning i skymningen". Gav mig ut efter det att middagen var avklarad strax efter 19 och visste inte riktigt vart eller hur långt jag skulle springa. Efter nån kilometer kom jag på att jag skulle ge mig ut till Lillö borgsruin. Det borde bli bra.
Det visade sig vara en helt perfekt runda på ömsom grus, ömsom asfalt. Utförd i behagligt tempo, åtminstone i nio av de elva sprungna tusenmetrarna. Kilometer nio och tio gjordes i klart högre tempo vilket fick mig att också bli rejält svettig ikväll. Jag känner när jag drar på (4:20-tempo) att det kommer att krävas mycket träning och många kvalitetspass för att komma i bra form. Men det har jag absolut inget emot. Bara jag får vara hel så...
Planerna för resten av veckan är ett kvalitetspass på torsdag eller fredag samt ett lättare distanspass i helgen. Viktigt att ta det varligt och inte öka på mängden för fort. Tålamod.
Sträcka: 11
Tid: 59
Tempo: 5:22
Puls: 164
11 kommentarer:
oj det där lät jobbigt... inte löpningen, men hålligånget! skulle bli tokig om jag inte fick mina vilostunder varje dag.
Löpning är bästa botemedlet mot stress, så stressmage kan ju faktiskt vara problemet. Kanske dags för en kväll i tv-soffan trots allt? Även positiv stress är ju stress, och sån är aldrig bra om man vill hålla sig hel...
Och nu får du banne mig inte gå sönder igen! ;-)
Appropå det, styrketränar du?
Nåt bra på TV ikväll? :-)
Skämt åsido, det har varit lite mycket på sistone. September brukar vara en månad med MYCKET aktiviteter, så ock detta år. Vet inte riktigt varför.
Stress är alltid stress, positiv som negativ och alltid nedbrytande. Hög arbetsbelastning behöver i sig inte orsaka stress, men har ganska lätt att göra det.
Nåja, jag lovar att skärpa mig. Är det förresten nåt bra på TV ikväll?
Styrketräning är det för dåligt ställt med i mitt liv. Det närmaste jag kommer är mitt pågående "hundredpushups.com"-program som jag körde igång för drygt tre veckor sedan.
Jag vet att jag borde träna mer styrketräning bl a för att förebygga skador och stärka kroppen i allmänhet, men har inte blivit färdig att ta tag i det... Att jag dessutom lider av lättare gymfobi gör ju inte saken speciellt mycket lättare... ;-)
Löpning är bra mot det mesta tror jag ;-) Håller dock med Bureborn ovan; även positiv stress är stress och det är tyvärr inget vidare... 4:20-fart är för övrigt riktigt snabb fart, du verkar vara på hugget för snabbdistans! Skynda långsamt bara, inga mer skador för din del. Det förbjuder jag ;)
Karin: 4:20. Snabbdistansfart för vissa (läs: mig), halvmarafart för andra (läs: dig) ;-)
Härligt att du tänker på att inte stressa upp träningsmängden. När det gäller det kan man inte behöva påminnas nog många gånger. Bli kompis med vilan! Aven den i tv-soffan...
Kompis med vilan.. :-) Den var jag kompis med under väldigt många år. Blir väl till att ta upp gamla bekantskaper...
Att ta ett distanspass tycker jag inte bara är en anledning till "att komma ifrån" utan man kan också få lite snilleblixtar under rundan. Som med allt annat är det ju rutiner som stressar av, dock lättare sagt än gjort.. ;)
Kör hårt! :)
Tack Doktor Benet - jag ska använda den medicinen nästa gång jag får magknip :-)
Träna hårt och vila effektivt.
Hej igen, long time no see
GYMfobi javisst. Springfobi jo lite (men övergående ;-) Magknip, näe inte ofta. TV ? var står den ??
Berglund: Absolut. En meditativ sysselsättning. Utan tvivel!
Mia: Jo, jag tänkte onekligen lite på dig och din hjälteinsats med knipande mage på SHM då jag satte rubriken... Din medicin var ju 20k och en rallar-rap. För mig räckte det med ett par kilometer och sen var jag botad :-)
Slim: Välkommen tillbaka! Härligt att höra din röst i bloggosfären! Kul! Börjat kuta igen? Får kika in på din blog och kolla...
"Bjöd" mig själv på en TV-halvtimme häromkvällen. Faktiskt riktig skönt. Och fick faktiskt uppleva en grym prestation av en 16-årig gitarrspelande och skönsjungande tjej från Värmland som fick Idol-juryn att tappa hakan. Hon kommer att gå långt. Anna tror jag förresten hon heter.
Skicka en kommentar