Igår var det så äntilgen dags att ge sig ut på ett lite längre löppass. Och dagen till ära i nya skor!
Natten mellan lördagen och söndagen hade blivit kort och spenderats på en tältsäng hemma hos 40-årsfirande vänner, så kroppen var väl inte helt optimalt förberedd på det längsta passet på länge. Men viljan fanns där, och vädret var definitivt med mig. Och benet som skulle sättas på prov verkade också tycka att det hela skulle bli riktigt spännande.
Efter lite velande fram och tillbaka angående var jag skulle förlägga min runda föll valet på det mest praktiska, Näsby Fält, där löpslingan börjar i stort sett bakom husknuten. Jag gav mig av längs grusvägarna med riktning skogspartiet vid Norra Lingenäset i lugn och skön långpassfart, drygt 5:30-tempo. Pulsen låg runt 150 de första kilometrarna och vänsterbenet höll sig i skinnet. Tejpningen verkade fortfarande hjälpa...
Väl inne i skogen möttes jag av fantastiska vårvyer, vitsippor i mängder och en i övrigt prunkande grönska så långt in i skogen man kunde se. Helt sagolikt. Det var många som hade hittat ut på fältet i vårsolen, dock inte så många löpare utan mestadels söndagsflanörer. Ibland blev det riktigt trångt på de små skogsstigarna, men inget som störde.
Väl ute ur skogen möttes jag av tjurarna som nu släppts ut i det fria. Som vanligt gav de mig en blick som jag tolkade som en ren idiotförklaring. Jag var tvungen att fånga en av de kaxiga "grabbarna" på bild, och precis när jag tagit bilden kom jag att tänka på ett bloginlägg jag läste i vintras. Då gjorde det ont i kroppen av längtan till våren. Och nu är den här!
Ok, hur gick löpningen då? Jo, efter de inledande 5:30-kilometrarna så började klockan visa helt sjuka värden vad gäller tempo; allt från 00:00 till 11:40 min/km... Slut på batteriet i foot-poden. Jaha, ja. Spelade egentligen inte så stor roll. Jag kan mitt fält så pass bra nu att jag vet ungefär hur långa de olika sträckorna är. Och dessutom var ju varken tid eller tempo speciellt intressant. Det intressanta var att se om det ömmande vänsterbenet skulle palla en dryg mil i distanstempo.
Efter ungefär åtta kilometer kom jag in i ett riktigt skönt 5-minuterstempolunk. Det bara flöt på och jag sprang med halvslutna ögon och bara njöt den sista biten. Vänster underben verkade hålla och det kändes som att jag skulle kunna springa "hur långt som helst" i mina nya ursköna Adistar Cushion. Jag var så lycklig och kände mig så ofattbart priviligierad.
Idag är benen trötta. Det var längesedan jag tassade så pass långt som igår. Jag är stel i vänstervaden och lite öm då jag belastar, men ingenting som jag inte står ut med. På onsdag är det dags att träffa en "ny" sjukgymnast och min nya idol, massör Anders. Tejpen som jag kanske borde ha ryckt vid det här laget sitter kvar som en skön liten maskot.
Sträcka: ca 12 km
Tid: 1 tim 03 min
Tempo: ca 5:15
Puls: 165
8 kommentarer:
Så underbart!!Blev riktigt, riktigt glad när jag läste ditt inlägg. Nu är du ju på G. På riktigt!
Och grattis till nya skorna. De ser studsiga ut!
Ännu en i raden av fina skildringar av "vårlöpareufori", dessutom med snygga foton. Jumper, som tror sig begripa sånt, säger att det låter som "ett skönt pass med positiva svar".
Super ! Avis ! (både på skor och runda) men leeeer :-)
Vad glad jag blir att ni blir glada över att jag är och var glad. Alltid kul att kunna glädja.
Skorna är kanon. Skönt att vara "tillbaka" i Adidas igen. Mitt snedsprång till Nike kändes aldrig riktigt rätt...
Delad löparglädje är dubbel löparglädje, tack!! :-) Vilket dunderbra pass du fick till, härligt värre! Kan skorna ha varit en bidragande orsak?
Jo, ett riktigt kalaspass blev det trots att kroppen var ganska trött efter den korta natten...
Och de nya skorna kan absolut ha gjort sitt till. Jag känner mig så hemma i Adidas!
Jag provade även Asics (skavde på insidan av fotknölen), Saucony (var för breda framtill) och Nike (för "studsiga").
Så fort jag fick Adidasen på foten så kände jag att 'This is it!'.
jag har ståpäls av lycka för att det äntligen fungerar för dig... och tjuren påminner om mina kossor som du refererar till...
Åh, det kryllar i hela kroppen av löparlängtan...
Jag har prövat ett par Adidas och ingen av dem passar min fot alls. Jag håller mig kvar hos Asics även om mina Newton är sköna =)
Bra pass och du är på G! Hoppas du känner dig pigg nog att maxa i GBG.
Skicka en kommentar