Jag är nog inte helt återställd. Dagens mil som utfördes i snigelfart kändes mestadels ansträngd och jobbig. Precis som igår så fick pumpen jobba ett antal slag mer än brukligt per minut, vilket väl är ännu ett tecken på att kroppen fortfarande är under återuppbyggnad efter den relativt korta men intensiva sjukperioden.
När jag gav mig iväg visste jag inte riktigt vad det skulle bli av dagens löpning. Jag funderade ett tag på att ge mig på fartleken som Sz-programmet uppmande till, men kände redan efter 500 meter att det istället fick bli distanslöpning modell lättare.
Dagens rutt gick via järnvägsviadukten och Prästallén ner i Björket där jag sprang ungefär fyra kilometer på underbart underlag; hårt packad grus som på vissa sträckor var täckt av ett tunt lager björklöv och lite granbarr, innan jag återvände hemåt igen. Vädret var bra; 2 grader varmt, vindstilla, lätt, lätt duggregn.
Under löpningen funderade jag en hel del på det läste igår angående aerob träning. Enligt artikelförfattaren, Mark Allen, så skulle man vid ett lätt distanspass (eller långpass?) hålla pulsen på eller under (180 - ålder), i mitt fall 142, för att maximera fettförbränningen under löpningen och lära kroppen hur man förbränner fett i musklerna. Mark Allen skriver vidare att han under ett års mestadels aerob löpträning förbättrade sin "mile"-tid på samma puls med tre hela minuter. Det låter ju helt sanslöst. Skall man kanske sänka farten ytterligare vid de lätta distanslöpningarna och vid långpassen för att lägga pulsen på eller under sina aeroba tröskelpuls? Skulle detta ge bättre effekt? Är "180"-formeln lika grovhuggen som "maxpuls"-formeln och hur skulle man isåfall mer exakt kunna ta reda på sin optimala aeroba puls?
Dessa tankar blandades i huvet med lite skön svensk nostalgimusik som strömmade från Nanon under dagens lätta milpass som idag som sagt kändes riktigt tungt. Jag hoppas att kroppen hämtat sig ytterligare tills på torsdag då tempolöpning står på programmet.
Dagens facit:
Sträcka: 10.2 km
Total tid: 1 tim 00 min 52 sek
Snitthastighet: 5 min 56 sek / km
Snittpuls: 152
2 kommentarer:
Jag är personligen lite skeptisk till det där med extremt aerob träning ala Hadd och grabbarna, mycket därför att jag är en bekvämlighetslufsare av stora mått själv - tar jag inget aktivt beslut att springa fortare så hamnar jag där nere i det superaeroba träsket. Och mig för det då inte framåt.
Fast alla är förstås olika, och funkar det är det förmodligen ett skonsamt sätt att träna. Men jag tror nog ändå att det ger mer att köra på i ditt maraprogram :-)
Intressant att läsa det du skriver, Grobert. Som relativ nybörjare i löparsammanhang så funderar jag mycket på hur man bäst tränar för att få ut så mycket så möjligt av de timmar man lägger ner utan att slita för hårt på sin kropp.
Jag har lagt ribban för mina mål med utgångspunkt från det som jag kunde prestera för ungefär ett halvår sedan. 1.45 på halvmaran verkar vara realistiskt. Jag tror och hoppas att Anders Sz:s program på den nivån för mig framåt i rimlig takt.
Superaerob träning hade kanske varit ett alternativ, men jag är, precis som du, lite skeptisk.
För att ligga på den tänkta superaeroba pulsen skulle jag i mitt fall förmodligen få lufsa runt i 6-6.30-tempo varenda pass hela vintern och våren. Jag undrar vilket tempo jag skulle ha kommit upp i (med samma låga puls) då det är dags för Varvet den 17/5? Hade jag fortfarande behövt hålla 6-6.30-tempo så tror jag att jag fått svårt att skruva upp tempot till mitt måltempo 5 min/km.
Nej, jag kommer att fortsätta på Szalkais mara/halvmara-program i år och se vart det tar mig.
Skicka en kommentar