Det är töväder i Skåne. +2 grader. Den snö som kom i veckan börjar smälta bort igen. På de större vägarna är nästan all snö borta. På stigarna ligger det fortfarande en hel del snö och is kvar. Snö och is som börjat smälta och nu ligger som ett tumtjockt, halvmjukt och slaskigt lager över gruset och asfalten.
Att springa i detta snöslask är ganska trist. Och ganska jobbigt. Åtminstone om man springer långt i detta dåliga slabbiga före. Och det gjorde jag idag. Det var nämligen dags för ytterligare ett långpass. 18 km.
Jag bestämde mig efter lite funderingar för att springa samma rutt som förra långpasset, med den lilla skillnaden att jag skulle nå en halv kilometer längre in i byn Österslöv eftersom dagens pass skulle bli en kilometer längre än senast.
Planen var att helt och hållet springa på puls idag. Förra passet (då föret var perfekt och jag var ordentligt utvilad) låg snittpulsen på 152. Jag tänkte att pulsen under dagens pass också skulle hamna i dessa trakter. Enligt mina något grova beräkningar så bör min långpasspuls ligga mellan 140 och 154. Jag förstod direkt att det skulle gå bra mycket långsammare idag om jag skulle kunna hålla pulsen runt 152.
Den spikraka asfalterade cykelvägen över åkrarna bort mot Balsby var ganska OK vad gäller underlaget. Det var dock lite halt på sina ställen så det gällde att vara på sin vakt så att man inte plötsligt gjorde nån ofrivillig piruett.
Jag hade laddat Nanon med idel lugna sköna låtar för att på så sätt lättare komma in ett lugnt och behagligt långpasstempo. Det gick sådär måste jag säga. Jag fick vara väldigt koncentrerad för att hålla pulsen sub 155. Så fort jag slappnade av och lät de långa bena sträcka ut, så ville pulsen sticka iväg över 160.
Väl framme i Balsby, där den vackra delen av spåret tar sin början, så möttes jag av det trista och ganska tungsprungna underlaget. Detta fortsatte hela vägen längs sjön ända upp till Österslöv där jag efter 9 km vände på 56.09 och påbörjade hemresan.
Trots det lite disiga vädret så hade man fin utsikt över Råbelövssjön då man lufsade fram. Det var precis som alltid förtrollande vackert. Husen som ligger på slänten ner mot sjön såg ut att trivas och såg faktiskt lite malliga ut. Jag lämnade sjön bakom mig och lät Bob Marley and the Wailers underhålla mig ett antal minuter på min väg hemåt.
Då jag efter nära två timmar anlände vid hemmahuset var mina ben ganska trötta och sega. Men 18 km på skittrist underlag var ändå ett relativt bra träningspass som jag förhoppningsvis kommer att ha nytta av längre fram i vår och sommar. Det som däremot var riktigt tråkigt var att jag under min runda missade att bevittna Charlotte Kallas sanslösa slutseger i Tour de Ski. Vilken tjej! Helt sanslöst makalös!
Dagens facit:
Sträcka: 18.0 km
Total tid: 1 tim 51 min 13 sek
Snitthastighet: 6 min 10 sek / km
Snittpuls: 154
10 kommentarer:
Ja, det var väl exakt det enda jag vann med dagen. Jag har sett ALL sport. Längd, slalom, skidskytte - damer och herrar. Sex olika tävlingar.
Och det enda som var värt något var Kallas ryck i slalombacken. Herrejösses vilken fart. Jag undrar om inte Anja ska kolla tekniken.
Såg precis Kalla i Sportspegeln. Vilken kraft! Vilken kyla! Vilken formidabel succé! Skönt att ex-doperskan från öster fick sig en näsbränna! Heja Pajala!
Niklas ska alltid vara värst ;-)
Jepp, det verkar inte bättre.. :-)
Jag såg slutet och kom in två minuter innan hon drog och sen direkt efter gick jag till gymmet. Vilken inspiration man fick. Det tjejen har en enorm potential! Bra pass för dig annars, jag önskar jag kan komma upp i såna distanser men jag får lugna mig. Jag är glad man inte sprang i lördags, jag var ute i 5 minuter och det var glashalt.
Ja, det är ganska coolt att man orkar vara ute och jogga i nära två timmar med tanke på att det inte var så länge sedan man började med löpningen. Farten som jag höll igår är ju inte mycket att skryta med men jag tyckte att det var viktigare att springa på puls för inte slita för mycket på min gängliga kropp :-)
Dunceor, prova slipstoppers nästa gång det är halt på stigarna. Funkar kanon. Du hittar dem bl a på Löplabbet.
Jag tror inte det behövs, i Helsingborg är det tillbaka till milt och den lilla snön som kom i lördags/söndags är borta nu =) Jag förutspår att det kommer vara så resten av vintern och fortsätter köra på mina DS Racer =)
Mm det är coolt att komma iväg två timmar. Tråkiga är att jag orkar det men mina ben verkar inte orka det.
Jag håller med dunceor, jag längtar verkligen till dess att jag själv klarar ett långpass på sådär två mil. Första steget för mig är 1 mil sedan tar vi två och tre och...
hej! bra sprunget! jag vill oxå oka såna distanser!
Långpassen är sköna. Jag har ju inte hunnit med så många i mitt liv, men jag ser verkligen fram emot fler. De är som en enda lång meditationsövning. Man springer (eller rättare sagt joggar) och låter tankarna vandra fritt. Minuterna passerar och rätt som det är så har man gjort en mil och man fortsätter mala på... :-)
Konstigt att nånting som var så otänkbart för bara nåt år sedan nu är en del av ens vardag. Märkligt, men förbaskat kul!
Skicka en kommentar