lördag 23 februari 2008

Stormig promenadjogg på fältet

Idag var det ÄNTLIGEN dags igen! Dags att testa om benet höll för lite löpning. För en vecka sedan utförde jag det första löptestet efter skadan, vilket inte gick så värst bra. Idag kan jag med stor ödmjukhet säga att det gick mycket bättre


Det stormar ordentligt i Skåne idag, dock inte lika farligt som igår. Vinden ligger på från väst så när man beger sig från huset ut på Näsby Fält är det rak motvind. Jag tog för säkerhets skull på mig en extra vindjacka för att undvika att frysa i den hårda vinden.


Jag inledde med att promenera 1,5 km varefter jag stretchade musklerna i vänster underben så gott jag kunde. Därefter kände jag mig varm nog för att testa lätt, lätt jogg. Jag kände från första löpsteget att något fortfarande är lite halvknas med vänstran, men det gjorde inte ont. Jag joggade ungefär 500 meter, sedan var det dags att stretcha lite lätt igen. Därefter en promenad fram till början av skogspartiet nere vid Norra Lingenäsets parkering. Ytterligare lite uppmjukande stretch och sedan var det tänkt att jag skulle försöka jogga "hela" skogspartiet på ungefär 1,5 km.


Skogen gav skydd för vinden vilket var skönt. Skönt var det också att lätt, lätt tassa fram i mina inläggsförsedda Nike på skogsstigarna utan att känna smärta för varje steg jag tog med vänstran. Visst kändes det ovant och lite stelt, men smärtan höll sig på avstånd.


Då skogspartiet led mot sitt slut och jag tassade fram på en av fältets spångar stannade jag och stretchade ytterligare en gång. Därefter "vågade" jag inte springa mer, även om jag väldigt gärna ville. Jag var helt enkelt rädd för att överanstränga mig. Viljan är ju som sagt emellanåt starkare än kroppen.


Sammanlagt sex km på fältet varav två medelst lätt jogging. Vilket gött framsteg! Halleluja!

8 kommentarer:

tillbakatillutmattning sa...

Gött! Nu tar du det bara lugnt så kommer det nog fixa sig. Tänk att vilan är det som gör att det läker. Fortsätt med vilan och se till att ha MINST en dags vila från löpningen mellan passen. Räkna också med att det tar många veckor innan du springer som du vill. Personligen tror jag också mjukt underlag och låg fart är viktigt.
Du förresten, prova att jogga med stavar, det ger extra puls trots att farten är låg. Särskilt om man tar i med armarna i uppförsbackar.

Benet sa...

Jag hör vad du säger. Tack för tipsen. Jo, jag skall ta det riktigt lugnt, och jag inser att det kommer att ta lite tid innan jag är tillbaka i det skick jag var innnan skadan.

Jag känner redan nu att det är lite ömt. Vi får se hur det känns imorgon. Löpningen får vila under morgondagen. Förmodligen blir det en tur på hojen istället.

Karin sa...

Härligt! Vilket skönt besked! :-)
Håller dock med om att börja lugnt och öka försiktigt, försiktigt. Men, grattis till styrkebeskedet! Keep running, step by step...

Dunceor sa...

Håller med ovanstående, skönt du är tillbaka och man får se till att ta det lugnt så det inte slår upp något igen.

Jag undrar vad du fick betala för dina inlägg via löplabbet, jag ska förhoppningsvis träffa dem nu i veckan.

Benet sa...

Lugnt och fint ja... Det kommer att bli en kamp mellan mitt sunda förnuft och min otålighet...

Dunceor: Det blev inte Löplabbet som gjorde mina inlägg utan en ortoped i Hässleholm som jag blev tipsad om av sjukgymnasten. Löplabbet skulle ha 1600 för ett par (ortoped Paul Ipsen tog 950).

burebornspringer sa...

Va´ underbart!
Och starkt att inte låta löplusten vinna, utan lyssna på skallen.
Hur känns benet så här dagen efter? Fortfarande ömt?

Benet sa...

Underbenet är ok idag. Lite trött i nedre delen och lite öm då jag tog i som en dåre i uppförsbackarna på cykeln på Balsberget, men inget som man inte står ut med :-) Det verkar gå på rätt håll!

Dunceor sa...

Hmm 1600 via löplabbet är rätt saftigt, speciellt om man behöver göra nya varje år. Jag ska gå och prata med deras kille först (han ska ringa när han har tid) så får vi se vad han säger.